Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Kuba

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Kuba samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

Kuba är en enpartistat utan fria och demokratiska val. De medborgerliga och politiska rättigheterna är fortsatt kringskurna. Efter Raúl Castros tillträde som president 2008 inleddes en ekonomisk reformprocess. Denna har emellertid gått långsamt och har ännu inte förbättrat levnadsstandarden för majoriteten kubaner.

Oliktänkande utsätts ofta för godtyckliga frihetsberövanden och trakasserier av polis och säkerhetstjänst. De flesta tryckta medier och all etermedia är statliga. Spridande av så kallad "kontrarevolutionär" information är straffbart. Medlemskap i oberoende och av staten icke godkända organisationer, fackföreningar och politiska partier är förbjudet. Det förekommer att möten och sammankomster bland oppositionella förhindras av säkerhetstjänsten. Oberoende civilsamhällesorganisationer tvingas ofta verka i juridiskt limbo eftersom de inte tillåts registrera sig.

Under de senaste åren har det, framförallt då tillgången till internet har ökat, skett en framväxt av nya civilsamhällesaktörer såsom journalister och bloggare, tankesmedjor, akademiker, entreprenörer och konstnärer som söker större autonomi och en bredare debatt. Under 2017 tog Kuba för första gången på tio år emot två av FN:s specialrapportörer: den om människohandel respektive den om mänskliga rättigheter och internationell solidaritet.

Rättsväsendet är i praktiken underställt den verkställande makten och strafflagstiftningen innehåller svepande brottsrubriceringar som ofta används för att anhålla och ibland döma oliktänkande. Då kränkningar av individers medborgerliga och politiska rättigheter i stor utsträckning sker i enlighet med landets lagstiftning förnekar staten rutinmässigt denna typ av brott och underlåter att utreda dem. Villkoren i fängelserna avseende hygien, kost och utrymme samt tillgång till mediciner är undermåliga. Dödsstraffet är inte avskaffat men det råder ett de facto moratorium sedan 2003.

Alla kubaner är garanterade tillgång till utbildning och sjukvård. Medellivslängden är bland de högsta i regionen och andelen läskunniga är nära 100 procent. Under de senaste 25 åren har dock kvaliteten på utbildning och hälsovård försämrats. Majoriteten kubaner lever fortfarande under knappa ekonomiska förhållanden och varubrist råder. Under senare år har många kubaner valt att emigrera, och sedan revolutionen 1959 uppskattas en femtedel av landets befolkning ha lämnat landet.

Tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är god. Våld mot kvinnor är dock ett problem. Kvinnor har nått en relativt hög nivå av representation och formell jämställdhet i Kuba, men männen innehar fortfarande de mest betydelsefulla posterna i samhället.

Afro-kubaner utgör omkring 35 procent av befolkningen men är underrepresenterade i beslutsfattande positioner och i den inkomstbringande turistindustrin. Situationen för hbtq-personer har förbättrats även om fördomar kvarstår.

Kontakt

Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet, via registrator

Mänskliga rättigheter i världen

Rapporten är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Den kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.