Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Indonesien

Publicerad · Uppdaterad

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Indonesien samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

Indonesien är en republik som under de senaste 20 åren har genomgått en långtgående demokratisering. Välorganiserade, fria och rättvisa val genomförs regelbundet på såväl nationell som lokal nivå. Det finns ett gott lagstadgat skydd för mänskliga rättigheter som i hög grad respekteras. Samtidigt finns utmaningar på en rad områden, inte minst kapacitets- och kunskapsbrist hos myndigheter samt diskriminerande lokala förordningar. Staten visar ofta oförmåga att säkerställa att myndigheter och icke-statliga aktörer respekterar mänskliga rättigheter, särskilt när mänskliga rättigheter kommer i konflikt med religiösa trosuppfattningar eller affärsintressen.

Press- och yttrandefrihet respekteras generellt på nationell nivå och det finns ett livaktigt civilsamhälle. Politiska frågor kan i hög utsträckning debatteras öppet. Samtidigt finns lagar som förbjuder hädelse, förtal och separatism, vilka används för att begränsa yttrandefriheten och även medför självcensur bland journalister, särskilt på lokal nivå. Mötes- och föreningsfrihet respekteras i hög utsträckning, men i flera fall när hot mot möten förekommer väljer polisen att be arrangörerna att ställa in möten för att undvika konflikter.

Regeringen har vidtagit åtgärder för att öka möjligheten för befolkningen att åtnjuta sina ekonomiska och sociala rättigheter, bland annat genom stora infrastruktursatsningar och införandet av ett nationellt sjukförsäkringssystem. Situationen varierar dock kraftigt inom landet och den ekonomiska utvecklingen är ojämnt fördelad. 

Indonesien har under lång tid präglats av mångkulturell fredlig samlevnad, men en växande konservatism bland framförallt delar av landets muslimska befolkning utmanar detta. Diskriminering mot vissa religiösa grupper, kvinnor och hbtq-personer förekommer, inte minst lokalt. Situationen för hbtq-personer har försämrats successivt sedan 2016 till följd av en allt hätskare retorik från vissa politiker och religiösa ledare. Lokala förordningar som begränsar hbtq-personers rättigheter har antagits i bland annat Depok, och i Aceh, där sharialagstiftning gäller, där situationen mycket svår.

Situationen för kvinnor varierar kraftigt mellan olika delar av landet. Det finns en stor mängd lokala förordningar i olika distrikt och regioner som är diskriminerande mot kvinnor. Dessa innefattar bland annat förbud för kvinnor att vistas ute på vissa tider utan manligt sällskap.

Barns situation i Indonesien varierar kraftigt mellan olika samhällsklasser och regioner. Mer än 90 procent går i skolan men det finns stora utmaningar gällande barns hälsa och rättigheter och barnarbete förekommer. Aga är tillåtet.

Inom bland annat jordbruksnäringen och byggbranschen förekommer slaveri.

Korruption genomsyrar samhälls- och rättssystemet och undergräver demokratin och respekten för mänskliga rättigheter. Andra utmaningar är straffrihet för militärer och polis som begår kränkningar av mänskliga rättigheter samt bristande rättssäkerhet. Tortyr rapporteras vara vanligt förekommande. Indonesien tillämpar dödsstraff.

Situationen i Papua (provinserna Papua och Västpapua) skiljer sig på många områden avsevärt från andra delar av landet. I Papua förekommer övergrepp av säkerhetsstyrkor, pressfriheten begränsas och den ekonomiska och sociala situationen för urfolk är mycket eftersatt. I Aceh bestraffas lagbrott ofta med spöstraff och många av sharialagarna är särskilt diskriminerande mot kvinnor och sexuella minoriteter.

Kontakt

Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet, via registrator

Mänskliga rättigheter i världen

Rapporten är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Den kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.