Frågor och svar om EU:s taxonomi

Här hittar du frågor och svar om taxonomiförordningen och delegerade akter till förordningen.

Taxonomin är ett verktyg för att identifiera miljömässigt hållbara investeringar. Det är ett gemensamt klassificeringssystem för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter, som syftar till att hjälpa investerare att identifiera och jämföra miljömässigt hållbara investeringar. Taxonomiförordningen utgör en ramreglering för att avgöra vilka ekonomiska verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara i taxonomin. För att en viss ekonomisk verksamhet ska klassificeras som miljömässigt hållbar så ska den bidra väsentligt till ett eller flera av sex fastställda miljömål (se nedan), inte orsaka betydande skada för något av de övriga målen, samt uppfylla vissa minimikrav inom social hållbarhet. Det krävs också att den ekonomiska verksamheten överensstämmer med så kallade tekniska granskningskriterier. Dessa som fastställs av kommissionen i delegerade akter till förordningen. Taxonomin omfattar följande miljömål:

  1. Begränsning av klimatförändringar
  2. Anpassning till klimatförändringar
  3. Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
  4. Övergång till en cirkulär ekonomi
  5. Förebyggande och kontroll av föroreningar
  6. Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem

Taxonomin utgår i nuläget från en binär ansats, vilket innebär att en ekonomisk verksamhet antingen är miljömässigt hållbar eller inte. Ingen verksamhet utesluts på förhand från taxonomin med undantag för fossil energiproduktion.

För att nå EU:s klimatmål och målsättningarna inom den europeiska gröna given behöver investeringar i mycket större utsträckning styras mot hållbara projekt och verksamheter. En grundförutsättning för att möjliggöra detta är att investerare, företag och beslutsfattare kan identifiera och jämföra investeringar utifrån gemensamma definitioner av vad som är hållbart. Etableringen av ett EU-gemensamt klassificeringssystem för miljömässigt hållbara verksamheter, en grön taxonomi, är därför en central åtgärd inom ramen för EU:s handlingsplan för finansieringen av hållbar tillväxt och en grundpelare för flera andra åtgärder inom ramen för EU:s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt. Tanken är att taxonomin bland annat ska ligga till grund för framtida standarder och märkningar av hållbara finansiella produkter.

Taxonomin är en av åtgärderna i EU:s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, som antogs av kommissionen 2018. I handlingsplanen beskrivs taxonomin som en av de viktigaste och mest brådskande åtgärderna för att främja flödet av kapital till hållbara sektorer i behov av finansiering.

Taxonomiförordningen trädde i kraft den 12 juli 2020. Kommissionen ska enligt förordningen anta delegerade akter i vissa delar, bland annat för att fastställa så kallade tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en viss ekonomisk verksamhet ska anses vara hållbar i taxonomin. Arbetet är försenat i förhållande till den tidplan som anges i förordningen. Kommissionens antagande av delegerade akter föregås normalt sett av offentlig konsultation.

När kommissionen har antagit en delegerad akten så har både rådet och Europaparlamentet som utgångspunkt fyra månader på sig att komma med invändningar mot akten. Ställningstagandet avser då akten i sin helhet och det går därmed inte att invända mot enskilda delar av akten. För att rådet ska invända mot akten så krävs att 72 procent av medlemsstaterna i rådet, dvs. 10 medlemsstater, som tillsammans omfattar minst 65 procent av EU:s befolkning, står bakom ett sådant beslut (s.k. förstärkt kvalificerad majoritet). För att parlamentet ska invända mot akten krävs enkel majoritet. Om det inte finns några invändningar från rådet eller parlamentet så träder den delegerade akten i kraft. Om däremot rådet eller parlamentet invänder mot akten så kommer den inte att kunna träda i kraft.

Sverige har från början varit ett av de mest pådrivande länderna för att EU ska ta sig an hållbarhetsfrågan i arbetet med kapitalmarknadsunionen och har efter överläggning med riksdagen stött ambitionen att klassificera miljömässigt hållbara verksamheter genom EU:s gröna taxonomi.

Sverige tog en aktiv roll i förhandlingarna om taxonomiförordningen och fick gehör för flera, för Sverige, viktiga frågor, bland annat kopplat till inriktningen om en hög miljöambition, teknikneutralitet, förutsägbara regler för förnybar elproduktion, att undvika överlappande lagstiftning och att taxonomin ska användas för alla finansiella produkter, dvs. inte enbart skapa extra rapporteringskrav för de som redan arbetar med hållbarhet. När förordningen skulle antas av rådet så röstade Sverige, som enda land, nej efter samråd med EU-nämnden, med anledning av hanteringen av hållbart skogsbruk och det nationella självbestämmandet över skogsfrågor.

Just nu arbetar kommissionens med att ta fram delegerade akter till förordningen. I de delegerade akterna fastställer kommissionen bl.a. de specifika kriterierna som ska användas för att avgöra när en viss ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar i taxonomin.

Sverige har, efter överläggningar med finansutskottet, besvarat de konsultationer som har hållits om innehållet i akterna och även framfört synpunkter i direkta kontakter med kommissionen. Kommissionen har hittills antagit två akter med kriterier, dels en akt med kriterier för de två klimatrelaterade målen i förordningen, dels en akt som kompletterar den tidigare akten med ytterligare kriterier och särskilda upplysningskrav avseende vissa kärnkrafts- och naturgasrelaterade verksamheter. Delegerade akter tas fram av Kommissionen och granskas av rådet och EP som kan välja att invända (se ovan). När det gäller den kompletterande akten så har Sverige förespråkat att rådet ska invända mot akten. Rådet har inte invänt mot akten. Europaparlamentet har röstat i frågan och kommer inte att invända mot akten. Om varken rådet eller parlamentet invänder ska akten börja tillämpas den 1 januari 2023

Verksamheter inom skogsbruk, vattenkraft och bioenergi omfattas av taxonomin och kan klassificeras som hållbara givet att vissa villkor är uppfyllda. Det som har diskuterats är hur hårda dessa villkor bör vara. Enligt förordningen ska taxonomin ha en hög miljöambition, vara objektiv och vetenskapligt underbyggd, och återspegla måluppfyllelse av de hållbarhetsmål som EU:s medlemsstater ställt sig bakom. För att klassificeras som hållbar i taxonomin är det därför inte tillräckligt att verksamheten bidrar till minskade klimatutsläpp, utan det krävs också att verksamheten inte orsakar betydande skada på något av de andra miljömålen som omfattas av taxonomin. Om det skulle visa sig att en viss verksamhet inte klassificeras som hållbar i taxonomin så kommer det att framgå i taxonomin vad som krävs för att nå dit.

Regeringens ståndpunkter under förhandlingarna av taxonomiförordningen motiverades utifrån bedömningen att svenska intressen generellt gynnas av en mer objektiv bedömning då svenska företag ofta har en högre miljömässig ambition och standard än företag i många andra länder inom EU. Regeringskansliet sammankallade tidigt en referensgrupp att konsultera under förhandlingarna, som bestod av företag och branschorganisationer från olika sektorer. 

Under arbetet med kommissionens utkast till delegerade akter till förordningen så har regeringen fört en aktiv dialog med kommissionen och andra medlemsstater. Regeringskansliet har också fått en stor mängd inspel från branschen som har varit ett värdefullt bidrag till den interna analysen. Branscherna har också uppmanats att delta direkt i kommissionens offentliga konsultationer. 

Svenska företag ligger generellt sett i framkant i klimat- och miljöarbetet. Genom taxonomin kommer fler investerare att få upp ögonen för svenska företag som ligger långt fram i omställningen till en mer hållbar ekonomi och bedömningen är att flertalet svenska bolag kommer att gynnas av detta.

Taxonomiförordningen är i grunden ett transparensverktyg och innebär krav på följande tre områden:

1) Kompletterande krav på innehållet i vissa stora företags hållbarhetsrapport. Det handlar både om finansiella företag, såsom banker, och större icke-finansiella företag som omfattas av EU:s direktiv för icke-finansiella rapporter (NFRD). Rapporteringskraven gäller i dagsläget bara för företag som är fler än 500 anställda. Kraven innebär att dessa företag i sin hållbarhetsrapport ska inkludera information om hur och i vilken utsträckning företagets verksamheter är förknippade med taxonomiförenliga verksamheter. Företag som inte omfattas av NFRD kan frivilligt välja att rapportera sin taxonomiförenlighet.

2) Krav på finansmarknadsaktörer som tillhandahåller finansiella produkter (t.ex. portföljförvaltning eller fonder) att informera om hur stor del av de underliggande investeringarna som gjorts i taxonomiförenlig verksamhet. Upplysningar om detta ska bl.a. tas in i informationsbroschyrer om finansiella produkter.

3) Krav på EU och EU:s medlemsstater när det gäller åtgärder i vilka det fastställs krav på finansmarknadsaktörer eller emittenter med avseende på finansiella produkter som tillhandahålls som miljömässigt hållbara. Det kan till exempel handla om att offentligrättsliga föreskrifter om vilka finansiella produkter som får marknadsföras som miljömässigt hållbara ska vara anpassade till taxonomi­förordningen.

I praktiken väntas detta ge ringar på vattnet längs med hela investeringskedjan och påverka ett stort antal företag vars värdepapper ingår i de aktie- och obligationsfonder som omfattas av lagkravet. Likaså förväntas kravet på större företag att redovisa sin verksamhet att spilla över på mindre företag.

Kommissionen presenterade vid årsskiftet ett utkast till en kompletterande delegerade akt med ytterligare tekniska granskningskriterier för de två klimatrelaterade målen i taxonomiförordningen. Akten har därefter varit föremål för granskning av rådet och Europaparlamentet under en period av fyra månader. Under den här perioden har rådet och parlamentet haft möjlighet att invända mot akten, eller begära att granskningsperioden förlängs med två månader. Det är i det här skedet bara möjligt att invända mot akten i sin helhet, dvs. inte enskilda delar av akten. Varken rådet eller parlamentet har invänt mot akten, som därför kommer att träda i kraft och börja tillämpas den 1 januari 2023.

Kommissionen väntas under hösten anta en ytterligare delegerad akt med tekniska granskningskriterier för (i huvudsak) taxonomins övriga miljömål, vilket kommer att föregås av en offentlig konsultation. Tidplanen för detta är i nuläget osäker.

Regeringen är kritisk till att naturgasrelaterade verksamheter under vissa förutsättningar anses hållbara i taxonomin, mot bakgrund av att naturgas är ett fossilt energislag. Regeringen anser att kärnkraftsrelaterade verksamheter, mot bakgrund av principen om teknikneutralitet, ska inkluderas i EU:s gröna taxonomi, men har vissa invändningar mot hur kriterierna i denna del har utformats. Regeringen är även kritisk till kommissionens hantering av den delegerade akten, bland annat att det inte har hållits någon offentlig konsultation kring utkastet till akt. Regeringen uppmanade kommissionen att hålla en sådan bredare konsultation, men fick inte gehör för detta.

Regeringen har mot bakgrund av ovan, och efter överläggning med riksdagens finansutskott, verkat för att rådet ska invända mot akten, men det har inte funnits tillräckligt stöd för en sådan linje. Rådet ställde sig istället bakom akten.

Ja, regeringen besvarade konsultationen med utgångspunkt i de övergripande ståndpunkter som redogörs för ovan.

Inte nödvändigtvis, men kommissionen ska enligt taxonomi­förordningen undersöka förutsättningarna för detta. Det handlar mer specifikt om att kommissionen enligt förordningen (artikel 26.2) ska ta fram en rapport som beskriver vad som skulle krävas för att utvidga taxonomin bortom miljömässigt hållbara ”gröna” verksamheter till att omfatta ytterligare kategorier av verksamheter, bl.a. verksamheter som orsakar betydande skada för miljömässig hållbarhet, och sociala mål.