Frågor och svar om den tillfälliga pandemilagen

Uppdaterad

Lagen om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, också kallad den tillfälligapandemilagen, gällde mellan den 8 januari 2021 och den 31 mars 2022. Lagen kom till mot bakgrund av att coronavirusets påverkan på samhället under perioder var stor. Regeringen behövde då effektiva verktyg för att kunna anpassa restriktioner snabbt och träffsäkert och i vissa lägen kunna begränsa verksamheter där det fanns stor risk för smittspridning.

Grafik/Regeringskansliet

Frågor och svar om den tillfälliga pandemilagen

Olika lagar reglerar olika verksamheter. Genom ordningslagen kan regeringen exempelvis reglera antal deltagare vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar för att minska smittspridningen, men motsvarande möjligheter att begränsa andra verksamheter, som gym och handelsplatser, saknades. Regeringen behövde därför under en period fler verktyg för att hantera smittspridningen.

Den 8 januari 2021 beslutade riksdagen att anta den tillfälliga lagen ”lagen om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19”, också kallad den tillfälliga pandemilagen. Lagen var en så kallad ramlag och gav regeringen, statliga förvaltningsmyndigheter och i vissa fall kommuner bättre möjligheter att anta mer träffsäkra regler, som kunde anpassas till fler olika verksamheter. Lagen gav till exempel regeringen befogenhet att besluta om fler bindande smittskyddsåtgärder än vad som tidigare varit möjligt. Med stöd av ramlagen kunde regeringen besluta om förordningar för att begränsa smittspridningen.

Den tillfälliga lagen gällde från och med den 10 januari 2021 till och med den 31 mars 2022.

Läs mer på regeringen.se.

Den tillfälliga pandemilagen var en ramlag, där riksdagen tillfälligt gav regeringen befogenhet att besluta om fler bindande smittskyddsåtgärder än vad som tidigare varit möjligt. Det handlade om åtgärder som syftade till att hindra spridningen av covid-19, utan att onödiga begränsningar lades på sådant som kunde genomföras smittsäkert. Det kunde handla om att begränsa antal besökare och reglering av öppettider eller andra nödvändiga åtgärder för att förhindra att trängsel uppstod.

En tillfällig covid-19-lag Prop. 2020/21:79

Lagen var utformad utifrån, och förenlig med, regeringsformens och Europakonventionens bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. Grundlagen tillåter denna typ av bestämmelser om det är nödvändigt för att skydda människors liv och hälsa, men inskränkningarna ska övervägas noga och stå i proportion till ändamålet. I proposition 2020/21:79 En tillfällig covid-19-lag, på sidan 82, finns mer att läsa om den tillfälliga pandemilagens relation till regeringsformen, Europakonventionen och EU-rätten: 

Proposition 2020/21:79 En tillfällig covid-19-lag

Den tillfälliga pandemilagen gällde utöver smittskyddslagen och ordningslagen. Den kompletterade alltså de lagarna.

Det var först och främst den som drev en verksamhet eller anläggning som ansvarade för att följa lagen. Därutöver gällde Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att göra vad man kunde för att minska smittspridningen.

Länsstyrelserna såg till att det regelverk som beslutats med stöd av lagen följdes. Länsstyrelsen i Dalarnas län samordnade länsstyrelsernas tillsynsarbete. Folkhälsomyndigheten gav länsstyrelserna vägledning i detta arbete.

Om bestämmelserna inte följdes kunde länsstyrelserna besluta om föreläggande och vite. De som inte följde reglerna kunde då behöva stänga sin verksamhet.

Riksåklagaren beslutade att brott mot föreskrifter som kunde komma att meddelas med anledning av den tillfälliga pandemilagen skulle innebära 2 000 kronor i böter. Det handlade om förbud mot att samlas i ett sällskap av en viss storlek och förbud mot att vistas på vissa särskilt angivna platser.

Det pågår ett arbete med att ta fram en permanent lagstiftning som kan användas vid andra pandemier. Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över smittskyddslagen.