Sveriges engagemang i FN

FN bildades 1945 och Sverige blev medlem i organisationen året därpå. Sedan dess har ett aktivt engagemang i FN varit en självklar del i svensk utrikespolitik. Sverige är en av de största bidragsgivarna till FN och ett av de få länder som uppfyller FN:s biståndsmål om 0,7 procent av BNI.

Sveriges engagemang i FN innebär bland annat att Sverige bidrar med personal till FN:s fredsfrämjande insatser. En annan målsättning är att stärka FN:s institutionella kapacitet. För att FN och dess medlemsstater ska kunna möta de utmaningar som världssamfundet ställs inför på ett effektivt sätt, är det viktigt att kontinuerligt utveckla organisationens strukturer, strategier och metoder. Sverige bidrar därför aktivt till de reformdiskussioner och -processer som pågår inom FN-systemet. Reformerna syftar bland annat till att stärka FN:s fredsstödjande och fredsbyggande verksamhet, samt till att skapa ett FN som är bättre anpassat till det arbete som krävs för att uppnå hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

Utöver personalbidrag och institutionellt stöd till FN strävar Sverige även efter att främja internationella normer och konventioner. Sverige har funnits bland initiativtagarna till exempelvis stärkandet av kvinnors och barns rättigheter, tortyrkonventionen, dödsstraffets avskaffande och avskaffandet av apartheid. Även områden som internationell humanitär rätt, de humanitära principerna, nedrustning, miljö, narkotikabekämpning och anti-terrorism är viktiga prioriteringar inom svensk FN-politik.

Sveriges engagemang inom FN:s olika verksamhetsområden utgör grunden för Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd under perioden 2017–2018. FN:s säkerhetsråd har ett unikt ansvar för internationell fred och säkerhet, och genom att vara en ansvarsfull, påläst och principfast medlem värnar Sverige FN:s grundtanke om samarbete för fred och säkerhet. Sveriges arbete i säkerhetsrådet vilar på en stadig grund av folkrätt, mänskliga rättigheter, jämställdhet och ett humanitärt perspektiv. Sverige verkar för mer aktivt förebyggande av väpnad konflikt, att kvinnors röst stärks, och för att bidra till att motverka låsningarna i säkerhetsrådet. Sverige har vid tre tidigare tillfällen varit medlem i FN:s säkerhetsråd: 1957-58, 1975-76 och 1997-98.

Gemensamma ansträngningar

De utmaningar som världen står inför idag är komplexa och sträcker sig ofta över nationella gränser. Multilateralt samarbete är nödvändigt för att hitta hållbara lösningar till dessa utmaningar Samtidigt som FN har stor betydelse för samordning och legitimitet inom internationellt samarbete, är organisationen beroende av medlemsländernas kontinuerliga engagemang för att kunna agera flexibelt och effektivt. Sverige bidrar därför aktivt till att utveckla och stärka FN:s kapacitet och instrument för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet.

Förutom ett starkt FN krävs gemensamma ansträngningar med regionala och subregionala organisationer för att konflikter och andra säkerhetsutmaningar ska kunna förebyggas och lösas genom fredliga medel. Samarbetet är även nödvändigt för att oförutsedda globala händelser, så som utbrottet av ebola i Västafrika i 2014, ska kunna bemötas från olika håll på ett effektivt och samordnat sätt.

En av FN:s viktigaste samarbetspartners är Europeiska unionen (EU). Både FN och EU har en värdegrund som bygger på främjandet av mänskliga rättigheter, de humanitära principerna, internationell humanitär rätt, demokrati, rättsstatens principer, och hållbar utveckling. Inom ramen för det gemensamma arbetet för fred och säkerhet har FN och EU gjort stora framsteg de senaste åren. I Demokratiska republiken Kongo och Liberia har EU svarat snabbt och effektivt på FN:s behov av civil och militär kapacitet. På Balkan har EU tagit över ledningen för flera FN-ledda operationer. I Centralafrikanska republiken har EU bidragit till att omvandla Afrikanska unionens (AU) insats till en FN-insats, och i Mali stöds FN:s fredsbevarande insats av EU:s egen insats. Ett nytt avtal mellan FN och EU kommer att fastställa ett antal tematiska och strategiska områden inom fred och säkerhet där ett intensifierat samarbete kan skapa effektivare resultat.

FN strävar också efter att stärka sitt samarbete med Afrikanska unionen (AU), vars mål är att bidra till fred, säkerhet och stabilitet i Afrika. AU har ingen egen militär och är därför beroende av medlemmarnas och internationella samfundets stöd vid insatser. Sverige är engagerat i att stärka AU och dess samarbete med FN, dels genom att stödja kapacitetshöjande insatser, dels genom att delta i internationella och regionala fredsfrämjande insatser.

Även andra regionala och subregionala organisationer får stöd av Sverige, antingen direkt eller genom FN. På så sätt bidrar Sverige till att organisationerna kan bli bättre på att främja fred, säkerhet och utveckling i det egna närområdet.

Svenskar i FN

Ett antal svenskar har tjänat FN i olika funktioner.

På högre nivå utsågs under 2018 Åsa Regnér till assisterande generalsekreterare för FN och vice chef för UN Women, Ulrika Modéer till assisterande generalsekreterare för FN och chef för UNDP:s avdelning för externa relationer och påverkansarbete samt Charlotte Salford till assisterande generalsekreterare och avdelningschef för styrning och yttre förbindelser vid Internationella jordbruksfonden IFAD. År 2017 utsågs Gunilla Carlsson till assisterande generalsekreterare och biträdande chef vid FN:s program för att bekämpa hiv/aids, UNAIDS. Sedan år 2016 är Per Lodin chef för FN:s fredsbevarande insats i Indien och Pakistan (UNMOGIP).

Dag Hammarskjöld (1905–1961) var FN:s andre generalsekreterare under perioden 1953–1961. Jan Eliasson var FN:s vice generalsekreterare under åren 2012–2016.

Folke Bernadotte (1895–1948) var FN:s förste medlare. Efter honom har flera andra svenskar haft medlaruppdrag, däribland Gunnar Jarring, Olof Rydbeck, Olof Palme och Jan Eliasson. Därutöver har ett stort antal andra svenskar tjänstgjort på olika nivåer inom FN-systemets olika delar.