Sveriges prioriteringar i FN

Sverige har ett brett engagemang i FN och verkar aktivt för att stärka dess kapacitet på olika områden. Följande frågor prioriteras särskilt inom svensk FN-politik.

Fredsfrämjande

Sveriges engagemang i internationella fredsfrämjande insatser bidrar till att upprätthålla fred och säkerhet, vilket är en förutsättning för en rättvis och hållbar global utveckling. Fredsfrämjande insatser utformas ofta som samlade insatser, med både militära och civila delar. Sedan 1960-talet har Sverige deltagit i ett flertal militära fredsinsatser och sammanlagt har över 80 000 svenskar gjort FN-tjänst under åren. För närvarande bidrar Sverige till FN:s fredsinsats i Mali (MINUSMA). Sverige verkar även för att utveckla FN:s policy och kapacitet inom fredsfrämjande, exempelvis genom att bidra till att förbättra metoderna för att generera trupp till de fredsfrämjande operationerna.

På senare år har civil krishantering blivit ett allt viktigare inslag i internationella fredsfrämjande insatser. Sverige bidrar till FN:s krishanteringsarbete genom att sända ut kvalificerad personal från svenska myndigheter till olika länder där FN bedriver fredsfrämjande insatser, så som Afghanistan (UNAMA), Sydsudan (UNMISS), Liberia (UNMIL) och Centralafrikanska Republiken (MINUSCA). Sverige stödjer också FN:s fredsfrämjande arbete genom att bedriva forskning och utveckla metoder och doktriner inom området.

Konfliktförebyggande

Konfliktförebyggande utgör en högt prioriterad fråga för såväl Sverige som FN. Sverige agerar aktivt i de förändringsprocesser som syftar till att stärka FN-systemets gemensamma kapacitet att förebygga väpnade konflikter, bland annat genom stöd till FN:s medlingsenhet. Dessutom verkar Sverige för att fler kvinnor ska få möjlighet att delta i alla aspekter av medlingsprocesser, fredsbyggande och återuppbyggande efter konflikt.

Fredsbyggande

Sverige verkar aktivt för att fredsbyggande ska bli en integrerad del av all verksamhet som bedrivs av FN. I syfte att effektivisera arbetet och höja uppmärksamheten kring vikten av fredsbyggande inrättades år 2005 en särskild fredsbyggandekommission, en fredsbyggandefond och ett stödkontor för fredsbyggande. Tillskapandet av dessa organ avspeglar en framväxande samsyn om behovet av ett samlat angreppssätt för att möta de utmaningar som följer när ett land ska lägga en konflikt bakom sig. Syftet med Fredsbyggandekommissionens arbete är att överbrygga klyftan mellan kortsiktiga fredsinsatser och långsiktig återuppbyggnad i postkonfliktländer och på så sätt bidra till hållbar fred.

Sverige är en av de största givarna till fredsbyggandefonden och under 2015 var Sverige även ordförande för Fredsbyggandekommissionens organisatoriska kommitté. Sverige är dessutom, sedan 2012, ordförande för Fredsbyggandekommissionens landkonfiguration för Liberia, som stödjer landet i dess återuppbyggnadsarbete.

Jämställdhet

En av Sveriges viktigaste utrikespolitiska prioriteringar är att främja jämställdhet och stärka kvinnors rättigheter, representation och tillgång till resurser. Kvinnors ekonomiska och politiska inflytande måste stärkas såväl i länder med fred som i länder där konflikt eller återuppbyggnadsarbete pågår. År 2000 antog FN en särskild säkerhetsrådsresolution, resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolution 1325 och sex efterföljande resolutioner syftar till att synliggöra hur kvinnor drabbas av väpnade konflikter, stärka skyddet av kvinnor i dessa sammanhang och öka kvinnors deltagande och inflytande i konfliktförebyggande, krishantering och fredsbyggande.

Sverige är drivande i frågor som rör resolution 1325, både i bilaterala relationer, i regionala organisationer och inom FN. Sedan 2006 har Sverige en nationell handlingsplan för genomförandet av resolution 1325. Den senaste planen antogs 2016. Sverige är också en av de största givarna till UN Women och till UN Action Against Sexual Violence in Conflict.

Hållbar utveckling

Agenda 2030 och de 17 globala målen antogs av FN:s medlemsstater i september 2015. Agenda 2030 syftar till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. De globala målen är integrerade och odelbara och innefattar de tre dimensionerna av hållbar utveckling: den ekonomiska, sociala och miljömässiga. Agenda 2030 och de globala målen ska genomföras nationellt och internationellt till år 2030. Sverige ska vara ledande i detta arbete. Addis Ababa Action Agenda om utvecklingsfinansiering fastslår medel för genomförande och är en del av Agenda 2030. Sveriges samstämmighetspolitik, politiken för global utveckling, är ett annat centralt verktyg i genomförandet av agendan.

Svenska initiativ, inklusive FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972, bidrog till att miljöfrågorna fördes upp på FN-agendan och Sverige har behållit en tätposition i policyutvecklingen för en hållbar utveckling inom de planetära gränserna. Alla naturresurser måste brukas med miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet i fokus. Det hållbara brukandet är förutsättningen för att ekosystemtjänster och biologisk mångfald säkerställs och generationsmålet i miljömålen uppfylls - att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Sverige har tagit ett särskilt ledarskap i genomförandet av det globala målet om hav och marina resurser, SDG 14. Tillsammans med Fiji arrangerade Sverige FN:s första havskonferens i New York i juni 2017.

Klimat

Klimatförändringarna är vår tids ödesfråga och Sverige är ett av de mest drivande länderna i EU:s arbete med FN:s klimatkonvention. Sverige verkar för att EU genom ett gemensamt och sammanhållet agerande ska kunna spela en aktiv roll i genomförandet av i Parisavtalet för att begränsa den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt. Avtalet skapar förutsättningar för och ställer krav på länder och andra aktörer att ta ansvar i klimatfrågan och vidta allt mer ambitiösa åtgärder för minskade utsläpp, det ska också bidra till ökad motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter. För att möjliggöra detta behövs ökade klimatambitioner och förstärkta initiativ i alla världens länder samt bland centrala aktörer, inklusive inom Sverige och EU. Klimatfinansiering är en avgörande fråga för huruvida världen kan uppnå målen i Parisavtalet och Sverige är en av världens största givare till de globala klimatfonderna. Bland annat bidrar Sverige med 4 miljarder kronor till den centrala Gröna klimatfonden under 2015–2018, vilket gör Sverige till största givare per capita. Sverige är också medordförande i fonden under 2018.

Nedrustning och icke-spridning

Inom ramen för det bredare FN-samarbetet pågår en rad viktiga processer på området nedrustning och icke-spridning. Dessa handlar till stor del om att följa upp och se till att befintliga internationella konventioner upprätthålls och genomförs, men också att vid behov förhandla nya överenskommelser. Det gäller dels massförstörelsevapen, där icke-spridningsfördraget NPT och provstoppsavtalet CTBT liksom konventionerna om biologiska och kemiska vapen är centrala, dels konventionella vapen, som bland annat regleras genom FN:s vapenhandelsfördrag, Ottawakonventionen om antipersonella landminor och konventionen om klusterammunition.

Humanitära insatser

FN har en ledande uppgift i samordningen av internationella humanitära insatser. Humanitära insatser syftar till att rädda liv och lindra nöd i anslutning till väpnade konflikter, naturkatastrofer och andra katastrofliknande förhållanden. Det humanitära systemet står inför en rad utmaningar med kraftigt ökade behov, svårlösta och utdragna kriser samt en oroväckande trend mot minskat tillträde till krisområden för humanitära aktörer och bristande respekt för internationell humanitär rätt. Sverige har bidragit till att stärka FN:s kapacitet inom det humanitära området bland annat genom att ha varit en av initiativtagarna till upprättandet av ett särskilt kontor för humanitära frågor inom FN-sekretariatet. Sverige verkar också för att ökad respekt för de humanitära principerna och internationell humanitär rätt (IHL), samt gott humanitärt givarskap. En stor del av det svenska humanitära stödet kanaliseras genom FN:s humanitära organisationer.

Folkrätt

Sverige värnar om respekten för folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt, som genom FN-stadgan är en integrerad del av FN:s struktur och arbete. Respekt för FN-stadgans principer om fredlig lösning av tvister och förbud mot våldsanvändning är grundläggande, liksom respekt för territoriell integritet och suveränitet. I FN:s generalförsamling, säkerhetsrådet och på andra håll i systemet agerar Sverige aktivt för att folkrättens principer ska efterlevas.

Mänskliga rättigheter

Målet för svensk utrikespolitik är att bidra till att mänskliga rättigheter ska vara universella och därmed gälla för alla människor. Sverige fäster stor vikt vid FN:s arbete för mänskliga rättigheter, som bedrivs bland annat genom FN:s råd för mänskliga rättigheter. Rådet ska främja universell respekt för de mänskliga rättigheterna, behandla situationer där dessa kränks och ge rekommendationer till FN:s medlemsländer.

Barn och väpnad konflikt

Sverige har under tiden som icke-permanenta medlem i FN:s säkerhetsråd valt att ha barn och väpnad konflikt som ett av sina fokusområden. Med utgångspunkt i skydd av barn, respekt för barnkonventionen och internationell rätt, samt de av FN identifierade sex grova förbrytelserna mot barn i väpnad konflikt, leds Sveriges arbete om barn och väpnad konflikt av fyra prioriteringar (genomförande av FN:s barn och väpnad konflikt-agenda; barns möjligheter att göra sin röst hörd; barns rätt till utbildning; barns rätt till hälsa, inklusive psykisk hälsa). Sverige är ordförande i säkerhetsrådets formella arbetsgrupp för barn och väpnad konflikt.

I säkerhetsrådet har Sverige konsekvent tagit upp barns utsatta situation i väpnad konflikt. Sverige har också flyttat fram positionerna kring skydd av barn och barns rättigheter. En del av arbetet med barn och väpnad konflikt inkluderar barnkonsultationer runt om i världen. Detta är en av Sveriges prioriteringar som ger en möjlighet för barns röster att bli hörda av beslutsfattare, civilsamhällsorganisationer och andra vuxna.

Terrorism

Terrorism utgör ett av de största hoten mot internationell fred och säkerhet i vår tid. Att bekämpa terrorism kräver ett stärkt samarbete över nationsgränserna och över olika politikområden. Kampen mot terrorism måste ske med full respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Motverkande av radikalisering till våldsbejakande extremism och åtgärder för att höja staters kapacitet är centrala delar av det internationella arbetet.

FN:s arbete mot terrorism utifrån den globala strategin mot terrorism och säkerhetsrådets resolutioner är kärnan i det internationella arbetet. Sverige verkar för att stödja och stärka FN:s roll, i synnerhet när det kommer till förebyggande insatser mot våldsbejakande extremism och främjandet av mänskliga rättigheter med en särskild betoning på barns rättigheter. Sverige deltar även aktivt i EU:s arbete med att motverka terrorism inom EU och i stater utanför EU.

Sanktioner

Sanktioner är ett instrument för fredlig påverkan som bör sättas in i förebyggande syfte och i samspel med de andra politiska medel som står till buds. Sverige är sedan länge drivande i att sanktioner ska användas effektivt och kunna sättas in snabbt när behov uppstår. De bör vara riktade mot specifika varor, organisationer eller individer snarare än att, som tidigare förekom, utformas som allomfattande embargon mot ett land.

Användningen av sanktionsinstrumentet har ökat starkt under 2000-talet både inom FN och EU. Numera är alla sanktioner riktade, men vid behov kan undantag beviljas om det är nödvändigt av humanitära skäl. Vad som mer och mer har kommit i förgrunden är brister i rättssäkerheten vid sanktioner som sätts in mot enskilda individer eller företag. Med en grupp likasinnade länder är Sverige engagerat i att förbättra situationen i FN där det inte som vid EU:s sanktioner finns möjlighet att få sin sak prövad av domstol. Framsteg har nåtts i sanktionsregimen mot Al-Qaida, där numera en oberoende Ombudsperson prövar saken när någon begär att bli avförd från listan. Inom de FN-sanktioner som avser situationen i olika länder återstår dock mycket ett göra.

Läs mer om sanktioner här