Vapenembargo

Det är sedan många år tillbaka EU:s politik att inte sälja vapen till Iran. Enligt artikel 1.1.(c) i rådsbeslut 2010/413/GUSP är det förbjudet att direkt eller indirekt leverera, sälja eller överföra vapen och dithörande materiel av alla slag, inklusive paramilitär utrustning till Iran eller för användning i eller till förmån för Iran. Förbudet omfattar inte vissa fordon som är avsedda som skydd för EU:s och dess medlemsstaters personal i Iran.

I FN:s säkerhetsrådsresolution 1747 (2007) har medlemsstaterna även ålagts att införa ett förbud mot inköp, import eller transport av vapen och dithörande materiel av alla slag från Iran. Förbudet framgår numera av artikel 1.4 i rådsbeslut 2010/413/GUSP.

Det råder dessutom förbud mot att direkt eller indirekt tillhandahålla tekniskt bistånd, finansiering eller ekonomiskt stöd som har anknytning till vapen och dithörande materiel till iranska personer, enheter eller organ eller för användning i Iran. Förbudet framgår av artikel 5 i rådsförordningen (EU) nr 267/2012.

Förbudet mot vapenexport genomförs genom bestämmelserna i den svenska lagen (1992:1300) om krigsmateriel, förordningen (1992:1303) om krigsmateriel och vapenlagen (1996:97). Förbudet mot vapenimport och regler rörande paramilitär utrustning m.m. genomförs genom förordningen 2007:704 om vissa sanktioner mot Iran, senast ändrad genom förordningen (2011:174).

Huvudansvarig myndighet för frågor om vapenembargot är Inspektionen för strategiska produkter som bland annat svarar för klassificering av produkter och har att besluta i fråga om eventuella ansökningar om exporttillstånd för de fordon som omnämns ovan, dispenser avseende tekniskt bistånd m.m.