Ardalan Shekarabi har bytt ansvarsområde, från den 1 oktober är han socialförsäkringsminister.

Civilminister

-

Innehållet publicerades under perioden

-

Anförande vid regeringens förvaltningspolitiska seminarium

Publicerad · Uppdaterad

Det talade ordet gäller.

Ni vet den där känslan när man sitter på middagar eller andra sociala tillställningar och börjar prata effektiviseringsmodeller, upphandlingsdetaljer eller förändrade styrmodeller och man inser att de flesta tycker att man är rätt nördig som ens funderar i de här banorna.

Mot den bakgrunden känns det extra kul att vara här idag. Jag är nämligen rätt övertygad om att vi faktiskt delar intresset för förvaltningspolitik.

Jag vill tacka för möjligheten att komma hit idag. Detta är ett fantastiskt tillfälle för mig som statsråd med ansvar för bland annat förvaltnings- och arbetsgivarfrågor och därmed de frågor som allmänt rör myndighetscheferna att få möjligheten att möta er samlat.

Sverige har en statsförvaltning i världsklass som vi kan vara stolta över. Den svenska offentliga sektorn är på många sätt en förebild för andra länder. Men bra kan bli bättre. Resan fortsätter och ytterligare utvecklings- och effektiviseringsarbete kommer att behövas – och här kommer vi alla att behöva hjälpas år. Som myndighetschefer har ni en mycket viktig roll i arbetet med att både förvalta och utveckla statsförvaltningen.

Statsminister Stefan Löfven var tydlig redan i regeringsförklaringen när han markerade att förvaltningspolitiken och myndighetsstyrningen är prioriterade frågor för regeringen. Han pekade tydligt på att professionerna i den offentliga sektorn behöver stärkas och att styrmodeller som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor ska utvecklas.

Regeringen samlar nu hela det förvaltningspolitiska området på Finansdepartementet där jag som civilminister ansvarar för den offentliga sektorns organisering och styrning.

Regeringens politik på det här området är tydlig. Den offentliga sektorn är ett viktigt verktyg för vår utveckling, vår jämlikhet och vår jämställdhet. Genom satsningar på den offentliga sektorn investerar vi gemensamt i människor och miljö, i kunskap och konkurrenskraft, i trygghet i nuet och hopp inför framtiden.

Som jag ser det behöver den offentliga sektorns utmaningar mötas med mer resurser, men också med omfattande insatser för att modernisera och effektivisera sektorn.

Styrmodeller inom staten, landstingen och kommunerna som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor ska utvecklas och professionerna i den offentliga sektorn stärkas. Regeringen ska ge bästa möjliga förutsättningar för myndigheterna att verka men det är på myndigheterna som arbetet utförs.

Vi ska slå vakt om det gemensamma samtidigt som innovativa lösningar behövs för att utveckla förvaltningens olika delar.

Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda är framtagen ur de lagar och förordningar som speglar den statliga värdegrunden och rollen som statstjänsteman. Det här är den rättsliga grunden som är plattformen för en god förvaltningskultur och en grund för de diskussioner som fortlöpande bör ske på myndigheterna i deras olika verksamheter.


Vänner,

Vi kan väl alla ställa oss bakom principen att förvaltningen ska vara högkvalitativ, effektiv och säkerställa god service till medborgarna. Min uppfattning är att det kräver att professionalism, kunnande och erfarenhet präglar verksamheterna. Hur den offentliga förvaltningen organiseras och vilket arbetssätt den har är helt centralt för att skapa tillit till och förtroende för det arbete som där utförs. Utan det förtroendet står vi oss slätt.

Nästan 250 000 personer är anställda i den statliga sektorn i Sverige. Den offentliga sektorns storlek uppgår till cirka 50 procent av BNP.

Ni känner lika väl som jag till att styrningen och organiseringen av den offentliga sektorn har genomgått omfattande förändringar de senaste decennierna. Vi har övergått från 1960- och 70-talens detaljstyrning till en mer marknadsorienterad styrning

Syftet med den förändrade styrningen har varit gott: att skapa en effektiv verksamhet med så stor nytta som möjligt för medborgarna. Metoderna för att uppnå detta har inspirerats från den privata sektorn bl.a. genom återrapporteringskrav, konkurrensutsättning, decentralisering och resultatstyrning.

Men det är uppenbart att det finns problem med en alltför stark marknadsstyrning av den offentliga sektorn. Stora delar av den offentliga sektorn fungerar inte som en kommersiell marknad. En viktig skillnad är att medborgarnas efterfrågan inte styrs av enskilda individers betalningsvilja utan av faktiska behov och budgetbeslut. En reglerad efterfrågan får konsekvenser för utbudet av tjänster. Möjligheterna för en producent av offentligt finansierade välfärdstjänster att göra vinst påverkas främst av möjligheterna att minska kostnaderna, sänka kvaliteten eller genom att nischa sig mot de mest lönsamma medborgarna.

Jag tror att vi är farligt ute om vi börjar prata om våra medborgare i lönsamhetstermer. Tyvärr har det varit en utveckling vi gått mot de senaste åren och det är något som vi inte bör acceptera. Kommersialiseringen får negativa följder vad gäller likvärdighet, kvalitet, effektivitet, behovsstyrning och öppenhet inom den samlade välfärden. Vi behöver sikta högre än så här. Sverige behöver en annan riktning. Människor har rätt att förvänta sig högkvalitativ en välfärd och att deras skattepengar används på ett klokt och ändamålsenligt sätt.

Jag är övertygad om att marknadsorienterade styrmodeller inte kan lösa problem och utmaningar inom alla områden. Det visar både erfarenhet och forskningen. Generella lösningar är inte i alla lägen svaret på medborgarnas specifika problem. Det finns därför anledning till eftertanke för att därefter kunna påbörja utvecklingen mot en ny form av styrning. Nästa steg i styrningen är en ökad professionalisering, inte en ökad kommersialisering.

Eller med andra ord; en styrning där proffsen tillåts vara proffs.


Vänner,

Vi ska vara stolta över vår svenska förvaltningsmodell med fristående förvaltningsmyndigheter. I vår förvaltningsmodell har myndigheterna en stor frihet att själva utforma sin organisation och att utveckla den verksamhet som man ansvar för. Myndighetsledningarna har i detta sammanhang en nyckelfunktion, samtidigt ställs det ofta frågor om ansvarsfördelning och mandat för myndighetschefer, styrelser och insynsråd i statliga myndigheter.

För att tydliggöra och utveckla styrningen kommer vi att starta ett utvecklingsarbete kring hur regeringen använder de befintliga ledningsformerna i sin styrning. Detta gäller särskilt styrelsemyndigheter. Det är viktigt att synliggöra styrelsens roll och ansvar och det kan dessutom finnas anledning att mer systematiskt beakta styrelsernas samlade kompetens vid utnämning av nya ledamöter.

De styrformer som utvecklats under senare tid har haft ett tydligt fokus på kontroll och utvärdering. Vi behöver veta mer om vad den utökade kontrollen och uppföljningen betyder för kvaliteten och effektiviteten i de offentliga verksamheterna. Vi kommer därför att låta utreda om det är ändamålsenligt och effektivt att ha separata utvärderingsmyndigheter vid sidan av den analysverksamhet som ansvariga myndigheter inom olika områden själva bedriver.

Regeringens ambition är att förbättra styrningen av myndigheterna. Det centrala är mötet med patienter, arbetslösa, företagare och alla andra som på olika sätt kommer i kontakt med aktörer från den offentliga sektorn.

Reformeringen av statens administrativa verksamhet ska fortsätta. Ni och era myndigheter utgör delar av en helhet och det är därför viktigt att effektiviseringsarbetet sker utifrån ett helhetsperspektiv. Det gäller inte minst löne- och ekonomiadministrationen, men även inom andra tjänsteområden där det finns tydliga skalfördelar och samordningsvinster, t.ex. e-arkiv.

Den fortsatta förstärkningen av statens administration genom Statens servicecenter är en tydlig prioritering för den nya regeringen. Fler myndigheter ska få tillgång till servicecentrets lönetjänster genom en succesiv anslutning under åren 2015 till 2019. En anslutning medför ett omställningsarbete på kort sikt. Men på lång sikt blir det effektivare om alla myndigheter är anslutna och delar på investeringar och resurser. Syftet är att långsiktigt frigöra resurser som kan användas till att stärka myndigheternas kärnverksamheter. För att det ska vara tydligt mot varje myndighet om vad som krävs, kommer anslutningen att regleras i en förordning.

Effektiviserings- och utvecklingsarbetet behöver ske både på bredden och på djupet. Regeringen har i budgetpropositionen aviserat vikten av att analysera vilka ytterligare områden som kan komma att bli föremål för utökad administrativ samverkan. Även den pågående utredningen om benchmarking kan förväntas bidra med viktig kunskap om hur myndigheter via systematiska jämförelser kan utveckla och effektivisera sina verksamheter.


Det är inte bara inom administrativt stöd som det finns tydligare samordningsvinster för statsförvaltningen. Det gäller också inom e-förvaltningsområdet. Regeringen avser att stärka styrningen och samordningen av den övergripande it-användningen i statsförvaltningen genom en satsning under perioden 2015 till 2018.

Satsningen ska bidra till att nå målen för e-förvaltning och främja utvecklingen och användningen av gemensamma lösningar. Under den här perioden kommer 45 miljoner kronor att avsättas per år för att främja investeringar i innovativa och samverkande digitala lösningar. Satsningen omfattar bland annat att ge uppdrag åt ett antal statliga myndigheter att vara utvecklingsmyndigheter inom vissa prioriterade områden, att tydligare styra myndigheters användning av förvaltningsgemensamma tjänster och att stärka uppföljningen av myndigheternas it-användning.


Vänner,

Vårt land är i stort behov av en aktiv förvaltningspolitik med tydliga mål. Värdet av alla varor och tjänster som utförs på uppdrag av offentlig sektor och som finansieras med allmänna medel motsvarar idag cirka 33 procent av de offentliga utgifterna. Mot den här bakgrunden går det inte att blunda för att strategisk styrning av offentliga upphandlingar bör vara en viktig del av en aktiv förvaltningspolitik.

En väl fungerande offentlig upphandling är mycket betydelsefull för den offentliga sektorns funktion och därmed för en väl fungerande samhällsservice som tillgodoser medborgarnas berättigade förväntningar.

Regeringen kommer att följa upp den förra regeringens färdplan för den offentliga upphandlingen med en omfattande nationell strategi med ett centralt perspektiv på utveckling av offentlig verksamhet som inbegriper miljöhänsyn och sociala hänsyn. Möjligheten och kompetensen rörande innovationsupphandlingar kommer också att genomsyra strategin. Den ska tas fram i nära samarbete med er som upphandlar.

De nya EU-direktiven om upphandling ger ett tydligare handlingsutrymme för medlemsstaterna att uppställa krav på villkor enligt kollektivavtal samt att ta miljö- och sociala hänsyn vid offentliga kontrakt. En utredning ska tillsättas med uppdrag att föreslå regler som säkerställer att det vid all offentlig upphandling av tjänster och byggentreprenader ställs krav på villkor enligt kollektivavtal.

Ett arbete ska inledas för att möjliggöra för statliga myndigheter och andra offentliga aktörer att utveckla sin kompetens och förmåga rörande innovationsvänliga upphandlingar.

Som ett led i regeringens satsning på offentlig upphandling kommer upphandlingsstödet samlas i en fristående myndighet från den 1 september 2015. Myndigheten ska vara lokaliserad till Stockholm och det nuvarande stödet som finns i Konkurrensverket flyttas dit.

I en fristående ny myndighet kan upphandlingsstödet synliggöras och förstärkas. Dessutom ska myndigheten för upphandlingsstöd verka i nära samarbete med kommunsektorn. Under 2012 svarade kommuner och landsting för drygt hälften av alla offentliga upphandlingar. Utan nära samarbete med landets kommuner och landsting är det svårt att nå målen i en framtida nationell upphandlingsstrategi.


Vänner,

Regeringens politik präglas av en feministisk grundsyn. På område efter område ska vi arbeta och verka för jämställdhet. Kvinnor och män ska ges samma möjligheter inom skolan och utbildningssystemet och det här ska leda till en trygg förankring och lika karriärmöjligheter på arbetsmarknaden. Oavsett kön.

Dagens skillnader i villkor mellan kvinnor och män är oacceptabla. En ökad sammanhållning och jämställdhet är avgörande för Sveriges utveckling.

Andelen kvinnor på ledande befattningar i staten har ökat och löneskillnaderna mellan kvinnor och män fortsätter att minska. Men vi behöver mer kunskap om hur det förhåller sig i olika delar av staten och inom myndigheterna.

Uppföljningen av löneskillnaden mellan kvinnor och män kommer att utvecklas i första hand genom den statistik som vi får från Arbetsgivarverket och som bygger på era inrapporteringar.

Statskontoret kommer att få i uppdrag att göra en samlad uppföljning av sammansättningen av könsfördelningen i myndigheternas respektive ledningsgrupp.

Enskilda myndigheter kommer att få i uppdrag att redovisa hur de arbetar med att få fler kvinnor på ledande befattningar.

Jämställdhet är i grunden en demokrati- och rättvisefråga. Jämställdhet bidrar också till ekonomisk utveckling genom att både kvinnors och mäns potential främjas och tillvaratas. Det är därför viktigt att politiken har ett jämställdhetsperspektiv som integreras i all verksamhet och i alla steg av beslutsfattandet.

Här kommer ni in.

Ni har genom den arbetsgivarpolitiska delegeringen en betydande frihet att själva utforma er organisation och kompetensförsörjning. De anställda och deras kompetens är nödvändig för att målet för verksamheten ska kunna uppnås. Det är angeläget att ni arbetar strategiskt med kompetensförsörjningen och att erbjuda attraktiva arbetsplatser. För alla.

Attraktiva arbetsplatser kan röra såväl den fysiska arbetsmiljön som delaktighet och möjlighet till utveckling. I ert arbete med att verka för en god arbetsmiljö är det viktigt att uppmärksamma sjukfrånvaron som inom staten har ökat två år i rad, om än från låga nivåer. Ökningen har skett bland kvinnorna vars sjukfrånvaro nu är mer än dubbelt så hög som männens.

Att erbjuda praktikplatser inom det praktikantprogram i statliga myndigheter för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, och som genomförs av Arbetsförmedlingen på regeringens uppdrag, är en fortsatt prioriterad fråga för regeringen. Syftet med programmet är att deltagarna ska få erfarenhet av arbete inom statliga myndigheter, vilket kan förbättra deras möjligheter till ett framtida arbete, med eller utan lönesubvention.


Vänner,

Avslutningsvis vill jag nämna några ord om regeringens chefsutvecklingsprogram som erbjuder både stöd i ert arbete och för er egen personliga utveckling som ledare. De flesta av er deltar redan i de utvecklingsgrupper som vi tillhandahåller men jag vill ta tillfället i akt och uppmuntra er att ta aktiv del av de olika aktiviteter som erbjuds. Sedan en tid tillbaka erbjuds även nya rektorer regelmässigt att ingå i dessa grupper, vilket ska ses som ett uttryck för synen att också rektorer är chefer för myndigheter i statsförvaltningen.

Den totala sammansättningen av dessa grupper medger, såvitt jag förstår, goda förutsättningar för att samtalen och diskussionerna ska bli meningsfulla och utvecklande. Jag är övertygad om att värdet i att delta i programmet ger en långsiktig nytta för var och en och även om jag förstår att ni alla har upptagna kalendrar är det min övertygelse att även goda ledare mår bra av regelbunden påfyllning i form av erfarenhetsutbyte kring ledarskapsfrågor.

Med de orden vill jag återigen tacka för möjligheten att träffa er alla samlat på det här sättet. Jag ser fram emot vårt fortsatta samarbete i vår gemensamma strävan att utveckla och förbättra svensk statsförvaltning.

Tack!