Innehållet publicerades under perioden

-

Tal vid Eldfesten, Chaharshanbeh Soori, i Kungsträdgården, Stockholm

Publicerad · Uppdaterad

Eldfesten, Kungsträdgården i Stockholm 18 mars 2015
Det talade ordet gäller.

Kära vänner!

Det är en ära att få fira Eldfesten tillsammans med er. Att blicka ut över Kungsträdgården ikväll ger många starka känslor.

Det är omöjligt att inte tänka på våren, att det nu blir ljusare för varje dag som går.

Men det känns också högtidligt att få vara med om en mångtusenårig tradition, som i ordets rätta bemärkelse har förts vidare av generation efter generation.

Tack till er som har tagit Eldfesten hit till Kungsträdgården. Tack till er som har kommit till Sverige och gjort ett land långt upp i norr till ert nya hemland.

Vi vet att den här dagen firas på en rad andra håll i världen. I Teheran, Erbil och Kabul – och på flera andra håll i Sverige. Vi är miljoner människor som runt ett helt jordklot firar in våren.

Vänner,

Den här traditionen, och alla ni – vi tillsammans – visar hur rikt Sverige är.

Oavsett om våra rötter finns här i Norden och Europa – eller i Iran, Kurdistan, Tadjikistan, Afghanistan eller någon annanstans.

Oavsett om vi är kristna, muslimer, judar, har ingen tro eller annan tro – så har vi samlats för att fira våren och ljuset.

Den här kvällen symboliserar hur den svenska rikedomen växer när vi i solidaritet ser våra medmänniskor. När vi lever upp till insikten om att mina öden är dina öden. Att andras öden är våra.

Oavsett var du kommer ifrån, eller vad du tror på, så ska Sverige vara ett land där alla känner sig välkomna och trygga. Ett sådant Sverige är en gemensam uppgift. Då krävs att vi står upp för varandra, för öppenhet, mångfald och medmänsklighet.

Jag kommer från Norrland. Så jag vet hur svart det kan vara under vintermånaderna. Har man upplevt mörkret, så vet man att älska ljuset och elden.

Men det finns också ett annat mörker, mitt bland oss människor.

Jag mötte det under mitt arbete i FN. Mitt ansvarsområde var sexuellt våld i konflikter, och jag fick höra historier jag aldrig glömmer. Om massvåldtäkterna på Balkan, i Kongo och på många andra platser. Med kniven mot strupen och med barnaskrik tätt inpå.

Det finns ett mörker hos de regimer som förvägrar sina medborgare demokrati och mänskliga rättigheter. Som i Syrien där den egna befolkningen bombas.

Och det finns ett becksvart mörker som följer i terrorismens spår. Som när ISIL mördar, förstör kulturskatter och genomför barbariska kidnappningar. Som när Boko Haram placerar bomben på ett barn.

Men i tider av mörker krävs mod. Och tålamod.

Det som är rätt är inte alltid ofarligt eller enkelt. Men om inte det som är rätt får utgöra din kompass, så riskerar du att bli kvar i mörkret.

Vänner,

Tack för att jag får vara med er här ikväll. För att fira inledningen av Nouroz och ljuset som återvänder. Välkomna våren som äntligen kommer till oss.

För nu dröjer det inte länge innan Kungsträdgården är full av blommande träd att vandra mellan.

Låt eldarna, ljuset och våren påminna oss om att vi kan förmå mörkret att ge vika. I alla dess former. Att vi kan vara varandras ljus.

Noruzetan piruz!