Innehållet publicerades under perioden

-

Anförande vid Kommuninvests stämma om kommunala utmaningar.

Publicerad · Uppdaterad

Det talade ordet gäller.

Tack för möjligheten att få komma hit och som kommunminister få tala om kommunernas utmaningar. Det är stora och viktiga frågor som jag har förmånen att få ägna mig åt varje dag. I höstas påbörjade jag en dialog med företrädare för landets kommuner om de här avgörande framtidsfrågorna. Jag har genomfört ett antal rundabordssamtal i flera län. Jag kommer att fortsätta de samtalen, men jag kan säga redan nu att några frågor återkommer. Det är säkert ingen överraskning för er: det handlar om växtkraften. Om demografin. Om investeringsbehov och samverkan över kommungränserna – för att nämna några exempel.

Sverige har idag Europas snabbaste urbaniseringstakt. Det innebär stora utmaningar, av olika slag, för hela landet. För kommuner med hög inflyttning handlar det kanske om behovet av investeringar och om att hinna få kommunal service på plats tillräckligt snabbt. I andra kommuner handlar det om att hantera att människor flyttar, att befolkningen åldras, svårigheter att rekrytera rätt personal. Både barnen och de äldre blir fler. Det ökar resursbehovet i välfärdstjänsterna.

Samtidigt har nästan hälften av Sveriges kommuner idag färre invånare än efter den senaste kommunreformen för 40 år sedan. Det säger sig självt att det ställer oss inför stora utmaningar. Utan en aktiv politik och ett gemensamt ansvarstagande finns det risk för växande regionala klyftor, som sprider känslan av att vissa människor och vissa delar av landet lämnas efter. Det kan vi inte acceptera.

Den mest avgörande frågan för både Sveriges ekonomi och kommunsektorn är naturligtvis att få bukt med arbetslösheten. Jobben är därför regeringens mest prioriterade fråga. En central fråga för både företagen och kommunerna är investeringar i infrastruktur och bostäder. Järnvägen måste fungera bättre för näringsliv och pendlare. Därför satsar regeringen 620 miljoner på ökat järnvägsunderhåll redan 2015, och ännu mer från och med nästa år.

I höst kommer regeringen att återkomma med förslag på ökade investeringar i bostäder. Kommuner ska få en stimulans för ökat byggande och effektiviserad handläggning. Miljonprogrammet ska energieffektiviseras och fler äldrebostäder byggas.

För att få ner arbetslösheten behöver vi också investera i utbildning. I den budget som presenterades igår finns 6500 nya utbildningsplatser på universitet, komvux och yrkesvux samt folkhögskolor redan under 2015. Men vi nöjer oss inte med det. Vi behöver göra ännu större satsningar kommande år. Med fler satsningar på skola, högskola, arbetsmarknadsutbildning och matchning kan människor ta de jobb som finns och de nya som växer fram.

Kommunsektorn står för större delen av välfärden. Kommunerna är både en viktig del av den svenska ekonomin och av arbetsmarknaden. Ungefär en fjärdedel av alla sysselsatta i Sverige jobbar i kommunerna. Regeringen föreslår en rad förstärkningar av välfärden, och den kommun¬finansierade sysselsättningen bedöms därför öka med ca 90 000 personer mellan 2014 och 2019. Det beror bland annat på regeringens satsningar på trainee- och extratjänster i kommunerna. Jag kan också nämna att regeringen kommer att tillföra resurser till förlossningsvården.

Låt mig vara tydlig: Regeringen står upp för den kommunala självstyrelsen. Det är en modell som tjänat Sverige väl. Därför vill jag betona att jag företräder en regering som står på kommunernas sida. Lösningar som ökar statens makt kan ibland verka frestande, men det är inte den vägen vi ska gå. Besluten ska fattas nära människorna.


Vänner,

låt oss tala en stund om välfärden – kärnan i den kommunala verksamheten och hjärtat i samhällsbygget.

För en tid sen besökte jag ett demensboende i Malmö. Så fort jag kom in slogs jag av miljön, hur ombonat och hemtrevligt det var. Jag hade ett långt samtal med några av dem som jobbade på boendet. Det handlade om vad det innebär att arbeta så nära människor som befinner sig i livets slutskede. Hur det är att möta människor som har glömt det mesta, utom hur det kändes när de var barn. Det var ett mycket fint samtal. Det genomsyrades av personalens vilja att bemöta alla boende med respekt och värdighet.

Jag har ibland förmånen att besöka olika välfärdsverksamheter, och oavsett om det handlar om äldreomsorg eller förskolor, finns det vissa saker som i grunden är desamma. Jag slås nästan alltid av personalens engagemang och vilja att göra sitt bästa. Varje dag hanterar de som arbetar i välfärden de verkligt stora frågorna i livet: barn som föds. Ett barn som lär sig läsa. Nån som har blivit allvarligt sjuk. Ålderdomens krämpor. Det är svårt att tänka sig något som är mer meningsfullt än detta.

Ändå vet vi att delar av välfärden kämpar med rekryteringsbehov och att det kommer att märkas särskilt mycket i vissa kommuner. Enligt SKL behöver en halv miljon människor rekryteras till välfärden de närmaste tio åren. Samtidigt visar SKL att medarbetare i kommuner och landsting är de mest engagerade och motiverade på arbetsmarknaden. De ser fram emot att gå till jobbet och tycker att det är meningsfullt. Undersökningar bland unga visar att även de har denna bild av välfärden. En majoritet av dem skulle kunna tänka sig ett välfärdsyrke. Om det är svårt att rekrytera måste det alltså bero på något annat. Det är inte en fråga som har några enkla svar, men en faktor som spelar in är arbetsmiljön. En del av detta, tror jag, handlar om de styrningsmodeller som blivit allt vanligare inom välfärden under de senaste decennierna, och som brukar kallas New Public Management.

Vi ska akta oss för att förenkla. Användandet av mål- och resultatstyrning, utvärderingar och köp-och-säljmodeller har medfört en del positivt i offentlig sektor. Men det finns också nackdelar. Det är en paradox att åtgärder som var tänkta att minska byråkratin - idag har skapat en helt ny administrativ börda i välfärdsmedarbetarnas vardag. I dess sämsta version urholkar New Public Management tilliten. Istället för att lita på medarbetarnas kompetens och erfarenhet sätts fyrkantiga styrmodeller och betungande mätningar i centrum. Och kom ihåg att onödig kontroll också kostar skattepengar.

Detta försämrar också välfärdsyrkenas attraktivitet. Jag tror att om vi ska lyckas rekrytera de många välfärdsarbetare som behövs de kommande åren, så ligger en nyckel i att låta välfärdsproffsen vara proffs. Vi behöver ta fram nya styrmodeller för välfärden som i högre utsträckning litar på medarbetarnas vilja att göra ett gott jobb. Regeringen kommer att bidra i arbetet genom en utredning som konkret och handfast ska ta fram alternativa styrmodeller. Och detta arbete ska göras i nära samarbete med Sveriges kommuner och landsting.


Vänner,

En viktig utgångspunkt i politiken är att verkligheten alltid är rörlig. Vi blir aldrig färdiga med samhällsbygget och vi måste alltid vara beredda att hantera förändrade förutsättningar. Det gäller även de kartor vi orienterar oss efter – bokstavligt talat. Den läns- och landstingsindelning vi lever med idag har blivit föråldrad. Det finns starka skäl till att Sverigekartan behöver moderniseras. Vi vet alla att hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar. Alla landsting har inte idag tillräcklig volym för att göra effektiva investeringar eller för att kunna bedriva forskning och högspecialiserad vård av bästa kvalitet. Det försvårar kompetensförsörjningen och utvecklingen av spetskompetens. Att landstingens storlek varierar så mycket ger dessutom ojämlika förutsättningar att garantera alla medborgare likvärdig vård. Samtidigt rör sig allt fler människor över länsgränserna till vardags. De förväntar sig likvärdig service oavsett gamla gränser.

Detta är några av skälen till att en regionreform behövs. Skälen är egentligen väl kända och väl utredda. Det som behövs nu är att gå från ord till handling. Det är dags att sätta den regionala utvecklingen i centrum. Därför kommer regeringen inom kort att utse förhandlingspersoner som ska få i uppgift att tillsammans med berörda parter skapa nya län och landsting i Sverige. Målet är att fatta beslut om ändrad landstingsindelning under denna mandatperiod. Då kan en eller flera nya regioner bildas den 1 januari 2019. Ytterligare regioner kan sen bildas under nästa mandatperiod. Regeringens ambition är att reformen ska ske i bred politisk samverkan. De landsting som vill ska också få möjlighet att ta över det regionala utvecklingsansvaret.

I arbetet med att modernisera Sverigekartan kan vi inte glömma staten. Eftersom staten ska jobba nära kommunerna, behöver myndigheternas regionala indelning vara anpassad efter det behovet. Därför behöver vi i vissa fall se över även statens regionala indelning.


Vänner,

Vi måste ta vara på hela landets möjligheter. En miljömässigt hållbar utveckling ska förenas med en ekonomisk tillväxt, som ger förutsättningar för ökad sysselsättning och framtidstro i hela Sverige. En ansvarstagande regering ser till att hela landet håller ihop. Det är ett arbete som måste bedrivas på flera fronter, men en viktig pusselbit är den statliga närvaron i landet. Jag kommer därför att fördjupa dialogen med myndigheterna om lokaliseringen. Det är uppenbart att det finns ett behov av mer helhetstänk i staten. Det är inte ändamålsenligt om enskilda myndigheter förändrar sin organisation utan hänsyn till om andra myndigheter på samma ort också drar ner sin lokala närvaro. Därför behövs en tydligare styrning av myndigheternas lokalisering.

Regeringen kommer att ge Statskontoret i uppdrag att följa upp hur statliga myndigheters beslut om lokalisering påverkar service och närvaro i hela landet. Utifrån detta underlag är jag beredd att tydliggöra de principer som gäller för myndigheternas lokalisering. Det måste råda en balans mellan effektivitet och närvaro. Den sortens helhetsbild har saknats de senaste åren. Det är dags att ändra på det. Menar vi allvar med att landet ska hålla ihop måste staten spela en mer aktiv roll.


Avslutningsvis vill jag säga några ord om ett område som ligger mig varmt om hjärtat. Jag är ju gammal forskare i upphandlingsrätt. Vi upphandlar för över 600 miljarder kronor per år i Sverige. Det är enorma summor vi pratar om. En femtedel av Sveriges BNP. En tredjedel av de offentliga utgifterna. Upphandlingar är direkt avgörande för många centrala offentliga verksamheter. Som ni säkert känner till sker majoriteten av upphandlingarna i kommunsektorn. Därför är ni nyckelspelare i regeringens arbete för att använda upphandlingen mer offensivt för att främja våra samhällsmål.

För att det ska vara möjligt måste staten verka för att kommunerna får bästa möjliga förutsättningar att använda den offentliga upphandlingen strategiskt. Lagstiftningen ska vara ett stöd, inte ett hinder. Både kommuner och många andra upphandlande aktörer har uttryckt behov av ett bättre nationellt upphandlingsstöd. Jag träffar många kommunala företrädare som tycker att upphandlingsfrågorna är komplicerade. Det finns ett behov av ett upphandlingsstöd som är skilt från tillsynen och som arbetar aktivt med att ta fram rekommendationer och riktlinjer i upphandlingsfrågor. Vi kan inte nöja oss med att upphandling bara ska handla om att undvika fel. Fokus måste vara att göra rätt.

Från den 1 september i år kommer vi att få den nationella upphandlingsmyndigheten på plats. Myndigheten kommer att ha ett bredare uppdrag än upphandlingsstödet vid Konkurrensverket. Jag är övertygad om att den här myndigheten kommer att spela en stor roll som stöd för kommuner och landsting.

Jag vill också nämna att det är uppenbart att vi behöver mindre generösa regler för överprövningar, och här har jag nyligen tagit emot ett betänkande från en statlig utredning. Ogrundade överprövningar ska inte störa den offentliga verksamheten.

Regeringens målsättning är att den offentliga upphandlingen ska bidra till innovationer. Innovationsvänlig upphandling kan främja en framtidsinriktad och effektiv offentlig sektor, som ger bättre service till medborgare och företag. Samtidigt kan den stärka näringslivet.

Rätt använd kan upphandling vara ett effektivt instrument för att nå flera viktiga samhällsmål. Det finns många positiva exempel på enskilda kommuner som genom upphandlingar främjat miljö och sysselsättning. Senast igår hade jag intressanta diskussioner om detta med Växjös kommunledning. Det är ett effektivt sätt att använda skattemedel på. Jag är övertygad om att de upphandlande myndigheterna kan ställa mer sociala och miljömässiga krav än idag. Men då måste staten ge rätt stöd till kommunerna. Därför kommer regeringen att ta fram en nationell upphandlingsstrategi tillsammans med SKL.

Tack för ordet.