Innehållet publicerades under perioden

-

Tal på Sveriges innovationsriksdag, Västerås

Publicerad · Uppdaterad

Sveriges innovationsriksdag, Västerås 21 april 2015
Det talade ordet gäller.

Tack. Det är roligt att vara här.

Det ni gör är extremt viktigt för Sveriges utveckling och välstånd. Eftersom jag är vald av Sveriges riksdag så måste jag nog sätta den först, men jag kan i alla fall säga att det här nog är den näst bästa riksdagen i Sverige – i min bok!

Min regering har jobben som sin främsta fråga, och vi har en jobbagenda som vilar på tre ben:

För det första. Investeringar inför framtiden; i infrastruktur, bostäder, forskning, välfärd och klimatomställning.

För det andra. En aktiv närings- och innovationspolitik som skapar en efterfrågan på arbetskraft.

För det tredje. En utbildningspolitik som rustar alla människor för att ta jobben.

Men det går inte att nog understryka hur centralt just innovationen är. Därför att det är avgörande för att jobben kommer att skapas. Det är där lösningarna för dagens utmaningar kommer att tas fram – om det så är globaliseringen, klimatomställningen eller den demografiska utvecklingen. Det är alla ni som leder utvecklingen av Sveriges innovationssystem, som också är i främsta ledet för utvecklingen av hela vårt samhälle. Det är en stor uppgift, en svår uppgift, men också en väldigt rolig uppgift, eller hur?

Arbetet med innovation har följt mig genom hela arbetslivet. Så jag tänkte tala om tre intryck jag fått på vägen, och koppla det till det reformprogram som regeringen vill genomföra.

Det första intrycket fick jag när jag jobbade på Hägglunds i Örnsköldsvik på 80-talet. Hur många här inne vet vad ett RC-lok är för något? Ja, även ni som inte känner igen det, har nog sett dem – eller åkt med dem. RC-loket är nog Sveriges vanligaste lok. Det ser inte mycket ut för världen. Det är en bastant fyrkantig box. Men under ytan finns teknik som var världsledande när det kom.

Teknikjournalisten Jörgen Stävje beskrev det såhär för några år sedan: ”Som det brukar gå när svenska företag arbetar med något innovativt, så blev det en produkt i världsklass”. Vi tog fram sådana lok, i ständig konkurrens med andra tillverkare. Vår enda möjlighet att behålla uppdraget var att vara bäst på det vi gjorde. Så vi tog ett gemensamt beslut om att försäkra oss om att så var fallet. Vi gick igenom varje liten detalj av arbetsprocessen, vred och vände på den, och rationaliserade och utvecklade den så pass mycket att vi kunde spara en tredjedel av produktionstiden. Och vi fick fortsätta tillverka denna elektrotekniska, boxformade diamant.

Det var kanske där som jag började fatta intresse för innovation. Hägglunds var ett innovativt företag som drevs av två bröder. En gång kom den ena brodern hem från London, där han oplanerat hade köpt ett patent på en hydraulmotor. När han fick frågan varför i hela världen han hade köpt den svarade han: ”Jag vet inte, men den kan nog komma väl till pass”. Och så blev den också sen del av de fartygskranar som under en tid var världsledande på sin marknad.

Och det är det här som Sverige behöver mer av. Vi behöver fler som vågar ta språnget. Människor som satsar på sina idéer. Arbetsplatser som skapar nya sätt att jobba. Företag och kommuner som förändrar det samhälle, den värld, de är del av.

Och politiken kan hjälpa till att göra det möjligt. Vi behöver föra forskningen närmare företagen, stöpa om hur Sverige arbetar med innovationsupphandling, och utveckla fler testbäddar och demonstratorer, så att fler idéer kan bli till varor och tjänster.

Vi behöver stärka och utveckla våra inkubatorer, öka tillgången på riskkapital och rådgivning när de behövs som mest, och överlag underlätta för innovatörer att lyckas så att varorna och tjänsterna når ut på marknaden.

Och vi behöver digitalisera Sverige i grunden. Inte bara bygga ut bredband och annan IT-infrastruktur. Utan digitalisera skolan och hela offentlig sektor, skapa gemensamma normer och standarder, och bana väg för ökad robotik och automatisering, så att vi inte bara skapar nya digitala arbetsplatser – utan gör alla arbetsplatser digitala.

Och är det något som krävs – och det vet ni lika väl som jag – så är det investeringar i Sveriges kunskapsbas. Dagens skolbarn är morgondagens innovatörer. Därför måste skolsystemet stärkas i grunden. Från mindre klasser, tidiga insatser och starkare lärare i de tidiga åren, till ett stort kunskapslyft, fler högskoleplatser, bättre yrkesutbildning, och bättre villkor för unga forskare i de senare åren.

Ni vet själva att det är kompetensen som avgör. Innovatörernas, företagsbyggarnas och alla anställdas kompetens. Därför kommer regeringen under de kommande åren prioritera investeringar i skolan, forskningen och den högre utbildningen framför sänkta skatter.

Det är ett val vi behöver göra. Det är val vi kommer att göra. Och det är val jag står för. I den globala konkurrensen kan Sverige aldrig bli billigast; men om vi kraftigt förstärker vår kunskapsbas så kan vi bli bäst.

Och alla dessa reformer går ju i grunden ut på en och samma sak. Att idén i ditt huvud enklare ska kunna bli en vara eller tjänst i vår vardag. Men för mig är inte det hela innovationskedjan i den globala ekonomin.

Det för mig till mitt andra intryck. Innan min tid som partiledare och statsminister, hade jag förmånen att verka som vice ordförande i Exportrådet under åtta år. Under den tiden reste jag ofta runt om i landet, och besökte olika företag för att genom fakta och stöd inspirera dem till att exportera. Och ibland mötte man företagare som hade stora tvivel inför exporttanken. ”Inte ska väl jag...” Men så hade vi informationsmöte på kvällen, och så satt hon eller han där i alla fall, och ibland kunde man se tanken födas.

Och går den där första exportaffären – kanske till Tyskland, kanske till Baltikum, då börjar man snabbt fundera på hur man ska nå nya marknader. Kanske anställer man även sin första ingenjör – och går plötsligt från att vara ett svenskt småföretag, till att bli en global innovatör.

Ofta är det bara tanken som hindrar en! Och det är när idén som kanske föds här i Västerås, kan bli en vara eller tjänst som når Wien, Washington eller Vladivostok – som den gått genom hela innovationskedjan. Det är då jobb skapas – och kanske också då världen förändras.

Och helst av allt borde jag väl använda Wanzhou–distriktet i det exemplet. Vi ser nu en intressant utveckling i Sydamerika och Afrika. Men samtidigt blir det allt tydligare att det är utvecklingen i Asien som kommer att leda den globala omdaningen under det kommande decenniet.

Vid millennieskiftet var Asiens andel av global BNP mindre än en tredjedel. 2025 – om ynka 10 år – spår IMF att den kommer att stå för över hälften. Och den största utvecklingen sker förstås i Kina. 7,4 procent av den globala BNP:n hade de år 2000. Sedan dess har både deras BNP och andel högskoleutbildade fyrdubblats, och om prognoserna slår in står de för upp mot en fjärdedel av världens samlade produktion 2025.

Om 15 år kan vi se en asiatisk medelklass på 3 miljarder, och en global medelklass på 4,9 miljarder människor. Jag hoppas att ni äter bra och motionerar ofta, därför ni kommer inte vilja missa den här fantastiska globala utvecklingen!

Sverige ska inte rädas den här utvecklingen – vi ska välkomna den. Vi, som öppen och exportvillig ekonomi, har tjänat otroligt bra på globaliseringen. Men ska vi fortsätta med det, krävs att vi är med på de växande marknaderna.

Det kräver att vi öppnar upp nya representationer i Asien och Afrika. Det kräver att vi ökar exportstödet, inte minst för små och medelstora företag. Det kräver att vi står upp mot protektionismen, och säkrar starka frihandelsavtal som respekterar miljön, demokratin och människans hälsa.

Här har Sverige enorma möjligheter. Inte bara för att vi har lång vana av export och öppenhet, utan också för att vi länge verkat i länder som biståndspartners, där vi nu kan bli affärspartners.

Och vänner, det är en fantastisk utveckling vi kommer vara del av. Den kommer riva gränser, krossa fattigdom, och föra oss människor närmare varandra. Och den kommer revolutionera det globala innovationsklimatet.

Och Sverige har en särskild styrka i den här globala konkurrensen. Och det för in mig på mitt tredje, och sista intryck. För två månader sedan hade vi det första mötet med regeringens nyinrättade innovationsråd. Innovationsrådet är till för att få direkt input för att stärka Sveriges innovationsklimat. Där har jag samlat ministrar, entreprenörer, forskare, företagsledare från olika delar av Sverige, och på vårt första möte ute på Harpsund tog vi bland annat upp den offentliga riskkapitalförsörjningen och de nya entreprenörernas plats i innovationssystemet. Och det kanske inte låter så extremt roligt, men det var fantastiskt!

Det fanns en sån kraft och kunnande i rummet, och en dynamik som skapas när olika perspektiv bryts mot varann. Darja Isaksson, som är en digital entreprenör, började med en tanke, Mengmeng Du som bland annat jobbat på Spotify flikade in något, som i sin tur kunde fördjupas av Pam Fredman från akademin. Och såhär höll det på. Böljande, prövande, utforskande. Förslag till nya reformer formades. Och det är sällan jag har så roligt.

Och det här är Sveriges styrka. Förmågan till samförstånd, samarbete och samhandling – ”sömlös och gränsöverskridande samverkan” – som ni så vackert beskriver det i presentationen av den här riksdagen.

Vi har alla olika bakgrund, olika resurser och värderingar. Men vi kan nästan alltid finna gemensamma mål, och samverka för att nå dit. Det är en förmåga som vi kanske tar för givet ibland. Men den är långt ifrån självklar i alla samhällen. Den bygger på en tillit och en jämlikhet, som är resultatet av decennier av arbete. Den ska vi vårda och utveckla. Jag vill utveckla regionala former för samverkan i hela landet, så att företagare, forskare, fackförbund och förtroendevalda politiker tillsammans kan utforma regional innovationspolitik, lägga grund för nya samarbetsprojekt och bygga ut utbildningar efter gemensamma bedömningar av framtiden.

Och regeringen utvecklar just nu en nyindustrialiseringsstrategi. Den innebär inte att vi ska tillbaka till ett svunnet industrisamhälle, utan framåt – mot en världsledande innovationsekonomi, där Sverige inte räds för att ta plats, sticka ut, och leda vägen.

Vi är inte först med det här arbetet. Som exempel utvecklar Tyskland det som de kallar Industri 4.0, och USA investerar kraftigt i avancerad produktion. Tvärtom har vi förlorat ett antal år, där näringslivet har kallats för särintresse, och industrijobben har benämnts som ”basically gone”. Men vi har alla möjligheter att komma ikapp, och förbi. Vi har en öppenhet och nyfikenhet mot omvärlden. Vi har en stark förmåga till omställning och nytänkande. Vi har en industri och tjänstesektor som ännu är världsledande inom många områden. Och framför allt har vi just viljan till samverkan. Det bevisas ju inte minst av möten som denna.

Så det blir mitt slutord: Tack för att ni är här! Tack för att ni fortsätter utveckla Sveriges innovationskraft! Tillsammans ska vi bygga ett innovativt Sverige, som fortsätter slå världen med häpnad.