Margot Wallström har entledigats, utrikesminister

-

Innehållet publicerades under perioden

-

Utrikesministerns tal om kärnvapennedrustning – hur når vi framsteg?

Publicerad · Uppdaterad

Seminarium vid Utrikespolitiska institutet, Stockholm 16 april 2015
Det talade ordet gäller.

Setsuko Thurlow, en av överlevarna efter Hiroshima, besökte riksdagen för några månader sedan. Hon uppmärksammade den stora oro som hon och andra överlevare kände: att bomben, också i dag, påverkar hennes barn och barnbarn, och kommer att fortsätta påverka hennes barnbarnsbarn och deras barn.

Jämfört med dagens kärnvapen var bomberna som fälldes över Hiroshima och Nagasaki för 70 år sedan enkla: ändå dödade de 200 000 människor direkt eller efteråt, lemlästade många fler och ödelade – i ordets totala bemärkelse – två städer.

På 1980-talet fanns 70 000 kärnvapen. I dag återstår 16 000. Även om framsteg har skett så är det inte tillräckligt. Uppmaningen från Hiroshimas och Nagasakis män och kvinnor är tydlig: framstegen för kärnvapennedrustning måste gå längre och snabbare. Alla kärnvapen måste avskaffas. Vårt mål är en värld fri från kärnvapen.

Som i så många andra frågor krävs för detta både mod och tålamod.

* * *

I slutet av april far jag till översynskonferensen för icke-spridningsfördraget NPT i New York. Sedan den förra översynskonferensen 2010 har mycket hänt. Framsteg har gjorts inte minst när det gäller NPT:s andra och tredje pelare icke-spridning och fredlig användning av kärnenergi. Bland annat har man nått framsteg för att säkra att känsligt nukleärt material inte faller i orätta händer och till exempel används i terroristdåd.

Men jag är bekymrad över att arbetet med NPT:s första pelare – kärnvapennedrustning – inte går framåt lika fort. Vi är ännu långt ifrån en kärnvapenfri värld, som alla NPT:s statsparter har åtagit sig att arbeta för. Min förhoppning är att vi tillsammans vid NPT:s översynskonferens ska kunna enas om konstruktiva och framåtblickande åtgärder för att föra NPT-arbetet vidare mot det målet.

* * *

Utgångspunkten för Sveriges arbete för kärnvapennedrustning handlar om att människan placeras i centrum. Den enda garantin för att kärnvapen aldrig mer används är att de helt elimineras.

Ett av mina första beslut som utrikesminister var att se till att Sverige äntligen gick med i det humanitära initiativet, där alla nordiska länder nu ingår. Initiativet, som sätter fokus på de fruktansvärda effekter kärnvapen har på människor, har vuxit till att omfatta fler än 150 länder, som nu samlas kring ett gemensamt anförande vid NPT:s översynskonferens.

Sveriges intensifierade arbete för att värna icke-spridningsavtalet kan sammanfattas i tre punkter:

- Samarbete
- Konkretion
- Synlighet.

* * *

Låt mig börja med den första: samarbete – och resultatinriktat sådant.

Som inom så många andra områden är det omöjligt att nå resultat om vi inte samverkar med andra. Det är också nödvändigt för att Sverige ska bidra till en framgångsrik NPT-konferens.

Självklart arbetar vi – som vanligt – med våra nordiska grannar och tillsammans kommer vi att presentera våra rekommendationer till översynskonferensen för att främja kärnvapennedrustning.

Givetvis arbetar Sverige även ihop med likasinnade för att NPT:s översynskonferens ska lyfta fram just det humanitära perspektivet. Det är viktigt att människan och mänsklig säkerhet återigen sätts i centrum för diskussionerna.

Jag vill också passa på att nämna två av de seminarier vi kommer att ordna under NPT. Ett arrangerar vi ihop med Irland, Österrike, Trinidad & Tobago och Costa Rica som kommer att lyfta fram kärnvapens särskilda inverkan på kvinnor och flickor och, kopplat till detta, vikten av kvinnors deltagande i nedrustningsdiskussioner. Tidigare har man trott att kärnvapen slår blint, men ny forskning visar att kvinnor drabbas hårdare än män, och flickor mer än pojkar genom att cancer slår hårdare mot kvinnor och flickor inte minst mot de reproduktiva systemen.

Ett annat seminarium genomför Sverige tillsammans med SIPRI. Jag kommer att tala där, och jag är särskilt glad över att chefen för FN:s nedrustningskontor, Angela Kane, och hennes företrädare Jayantha Dhanapala, har tackat ja till att delta.

Sverige verkar naturligtvis också genom EU. Det är ingen hemlighet att åsikterna går isär inom EU när det gäller synen på kärnvapen. Där arbetar vi för att få genomslag för en svensk progressiv syn. Samtidigt är EU enat i viktiga frågor som provstoppsavtalet CTBT, ett produktionsstopp mot klyvbart material för vapenändamål (FMCT), icke-spridning och fredlig användning av kärnenergi. I dessa frågor kommer vi att agera kraftfullt tillsammans.

Sverige ingår också i den så kallade Vienna Group of 10 där vi tillsammans kommer att presentera rekommendationer om provstoppsavtalet, icke-spridning och fredlig användning av kärnenergi.

Som vi vet är nedrustning och icke-spridning ömsesidigt förstärkande. Sverige värnar och vill stärka det internationella atomenergiorganet IAEA:s roll och verktyg. Organisationen är fundamental i bland annat våra ansträngningar att verifiera icke-spridningsåtaganden, det vill säga att stater inte skaffar sig kärnvapen. Vi måste kraftfullt förhindra att fler stater utvecklar och skaffar sig kärnvapen och verka för att icke-statliga aktörer hindras från att få tillgång till kärnmaterial.

Jag tycker att det är på sin plats att komma ihåg den betydelse NPT har haft för att förhindra att vi har fått en värld med tjugo eller kanske även trettio kärnvapenstater. Det var ju vad många fruktade på 1960-talet innan NPT kom till.

En del säger ibland att samarbete kring nedrustning och icke-spridning är lönlöst. Att det är slöseri med tid. Det är helt fel. Överenskommelsen nyligen i Iran-förhandlingarna är ett aktuellt exempel som visar det, att samarbete och tålamod lönar sig.

Sverige välkomnar att parterna lyckades nå fram till detta genombrott i förhandlingarna som skapar förutsättningar för en gemensam övergripande handlingsplan att antas i juni. Det är ett stort framsteg för diplomatin och en hoppingivande signal för en region som brottas med stora utmaningar.

Samtidigt återstår fortfarande svåra detaljer att lösa och därför är det viktigt att nu inte förlora tempo i förhandlingarna fram till att tidsfristen går ut i sommar. Jag uppmanar alla att ge sitt fulla stöd till de fortsatta förhandlingarna, så att ett fullständigt avtal kan nås senast den 30 juni.

Iran måste leva upp till sina internationella förpliktelser och förse det internationella samfundet med trovärdiga och verifierbara garantier att det nukleära programmet är uteslutande fredligt. Vi bör bidra med att effektivt implementera det som parterna överenskommer, inklusive suspendering av EU:s sanktioner.

En övergripande lösning, som ju också ger garantier för ett kärnvapenfritt Iran, bidrar till att skapa trygghet i regionen och internationellt.

* * *

Den andra punkten i Sveriges arbete handlar om konkretion, om sakorientering.

Internationellt samarbete är avgörande för att kärnvapennedrustning ska kunna äga rum. Det är långa ledtider och kan därför ibland uppfattas som abstrakt. Från svensk sida är vi måna om att även kunna bidra konkret här och nu. För att möjliggöra nedrustning och minska risken för kärnvapenanvändning. Det gör vi också, några exempel är:

Dealarting: Sverige verkar för att minska kärnvapens avfyringsberedskap och har återinträtt i den så kallade de-alertinggruppen. Den arbetar för sänkt stridsberedskap för kärnvapen och att minska risken för oavsiktligt kärnvapenanvändande. Många kärnvapen står idag klara för användning inom några få minuter. Det utgör en stor risk för freden och säkerheten. De-alertinggruppen består förutom av Sverige även av Schweiz, Chile, Malaysia, Nigeria och Nya Zeeland. Sverige stödjer också högnivånätverket Global Zeros arbete för de-alerting som inkluderar personligheter och militära experter på hög nivå från alla kärnvapeninnehavare utom Nordkorea.

Verifikation: För att kärnvapennedrustning ska kunna äga rum krävs också instrument för verifikation av detta. Sverige har gått med i ett tekniskt samarbete på initiativ av USA tillsammans med tankesmedjan NTI (Nuclear Threat Initiative) som just handlar om verifikation. Samarbetet samlar 25 länder, både kärnvapenstater och icke-kärnvapenstater. Detta är ett exempel på hur svensk expertkunskap från bland annat FOI kan bidra till att lösa konkreta frågor.

Stopp för provsprängningar: Vi vill inte se några nya provsprängningar. Sverige och EU har länge arbetat till stöd för att provstoppsavtalet CTBT ska träda ikraft. I morgon träffar jag chefen för CTBT:s genomförandeorganisation, Lassina Zerbo, för att se hur vi kan gå vidare med detta. På den tekniska sidan har regeringen gett FOI i uppdrag att vidareutveckla det svenska systemet SAUNA som upptäcker kärnsprängningar genom ädelgasdetektion. SAUNA är en nyckelkomponent i CTBT:s verifikationssystem och Sverige är ett av endast tre länder som har spetskompetens på detta område.

* * *

Och så den tredje punkten: Synlighet.

Ska total kärnvapennedrustning kunna äga rum måste kärnvapenstaterna engageras. Det spelar ingen roll hur mycket vi andra gör om de som har de befintliga kärnvapnen inte ges – och tar – plats i nedrustningsarbetet.

Vi vill hitta former för inkluderande diskussioner, med deltagande av de länder som innehar kärnvapen, för att föra nedrustningsarbetet framåt på ett konkret sätt. En möjlighet kunde vara att återinrätta den öppna arbetsgruppen inom ramen för FN:s generalförsamling för att undersöka möjliga vägar framåt.

Sverige kommer också att synliggöra och fortsätta uppmärksamma kärnvapenstaterna på deras åtaganden enligt NPT och dess översynskonferenser och uppmana dem att nedrusta. Vi fortsätter också att uppmana de stater som ännu inte gjort så att ansluta sig till NPT som icke-kärnvapenstater.

Det är hög tid att följa president Obamas uppmaning i Prag och Berlin och minska kärnvapnens roll i försvarsdoktriner och förhandla ordentliga neddragningar i kärnvapenarsenalerna. Sverige uppmanar Ryssland att tillsammans med USA gå vidare med detta. Vi är särskilt oroade över att taktiska så kallade slagfältskärnvapen finns i vårt närområde och understryker vikten av att dra tillbaka och avskaffa dessa.

Jag vill också här ta upp Nordkorea. Sverige och EU har kraftfullt fördömt de provsprängningar som Nordkorea genomfört – så sent som 2013 – och vi uppmanar landet att utan dröjsmål återvända till NPT och IAEA:s kärnämneskontroll och att tillträda CTBT.

* * *

Vänner,

För 20 år sedan protesterade jag tillsammans med en hel värld mot Frankrikes kärnvapentester i Mururoa.

Sedan dess har mycket hänt, men två saker dröjer sig kvar:

- För det första att flera framsteg har gjorts som visar att kärnvapennedrustning och icke-spridning är möjligt.
- För det andra, att väldigt mycket ännu återstår att göra.

Regeringen har sedan i höstas höjt den svenska profilen i nedrustningsfrågor och med detta kommer en förhöjd aktivitet.

Här spelar också ni en viktig roll. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att svenska riksdagsledamöter, forskare, civila samhället och media driver på kärnvapennedrustningen och även deltar i översynskonferensen. Det handlar inte minst om att arbeta för att förändra den allmänna opinionen i kärnvapenstaterna, eftersom det ju också är de länder som har kärnvapen som vi måste påverka.

Tillsammans – genom resultatinriktade samarbeten, konkretion och synlighet – kan vi göra skillnad. En kärnvapenfri värld är möjlig.

Tack för ordet.