Isabella Lövin har entledigats, miljö- och klimatminister samt vice statsminister

-

Minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat samt vice statsminister

-

Biståndsminister

-

Innehållet publicerades under perioden

-

Anförande av biståndsminister Isabella Lövin vid Utvecklingsforum 2015

Publicerad

Äntligen. Äntligen är de Globala målen antagna. Äntligen kan vi sätta igång det viktiga arbetet med att genomföra dem. Världens invånare behöver det! Målen är av högsta prioritet för regeringen.  När de antogs i New York för två veckor sedan deltog därför inte bara jag - utan också statsministern, utrikesministern, och miljö- och klimatministern.

Behoven av globala lösningar och en färdplan mot hållbar utveckling är akut. Världen hänger samman. Vi känner det in på huden; oron för världsekonomin, klimatförändringarna och bristen på mänsklig säkerhet. Ekonomisk oro i Kina eller USA drabbar svenska småsparare. Utsläpp i Europa drabbar de allra fattigaste i Bangladesh eller Bolivia - där klimatförändringar driver människor från sina hem. Syrienkrisen och den explosiva situationen i hela Mellanöstern och Nordafrika raserar inte bara dessa samhällen - utan berör även oss här i Europa i allra högsta grad. Världen är idag global. Därför är det inte en dag för tidigt att vi nu har antagit globala mål – för hela världen!  De Globala målen ger oss redskap -  att undvika framtida Syrienkriser, klimatkatastrofer och ekonomiska krascher.  De globala målen ger oss äntligen en vision – om ett globalt samhälle som bygger på verklig hållbarhet i dess tre dimensioner: Ekonomisk, social och ekologisk. Detta är inget annat än en paradigmskifte. ”The stars are alligned”, som FN:S generalsekreterare säger om detta år, 2015 – superutvecklingsåret. Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna.

***

Igår kom jag hem från Bolivia – ett land som uppnått de flesta av Millenniemålen och som på mindre än 10 år klivit fram som ett medelinkomstland. Men Bolivia står idag vid ett vägskäl, som kan symbolisera Agenda 2030-agendan, dess utmaningar och frågan hur vi ser på utveckling.

Låt mig först ta er med till det 6 000 meter höga berget Illimani – berget vars glaciär förser byar och miljonstaden La Paz med vatten. Vid dess fot träffade jag Bertha och Horthencia från Bolivias urbefolkning. Finklädda i plommonstop, färggranna sjalar och vida kjolar pekade de upp mot berget där nu bara den översta toppen ännu är vit och de berättade om hur glaciären smält, hur den halverats sedan de var unga och att den beräknas helt vara borta om 30 år.  När den är borta är också all vattenförsörjning till byn borta. Nu har de tillsammans med andra kvinnliga ledare i byn anpassat sina jordbruk för att klara av den stigande temperaturen, och för att bättre hushålla med vattnet. Men anpassning kommer inte att rädda glaciären. Bertha och Horthensia bad mig ta med deras berättelser hem och sätta press på det internationella samfundet för att bromsa klimatpåverkan. Berätta om oss i Paris. Berätta att kvinnor får bära den största bördan – vi är ansvariga för hemmet, barnen och åkrarna, för att bära vatten, tvätta, bevattna. För oss är klimatförändringarna inga teorier. De är högst verkliga.

• Vad kommer hända med Bertha och hennes barn när glaciären försvinner helt om trettio år? Vad händer med bergsbyarnas tusenåriga kultur? Och vad kommer hända med miljonstaden La Paz invånare?

Bolivia är hårt drabbat av klimatförändringarna. Man är ytterst medveten om det, och talar ofta och gärna om respekten för Madre Tierra; moder jord. Samtidigt har man en ambitiös agenda där landet på bara sex år gått från låginkomstland till lägre medelinkomstland, mestadels tack vare exploatering av naturgas. Nu finns ytterligare planer på massiv skogsavverkning och utvinning av olja i känsliga naturområden.  Planer som om de sätts i verket kortsiktigt leder till utveckling men som långsiktigt undergräver Bolivias framtid, dess jord, vattenförsörjning och dess urfolks existens.  Givetvis finns många röster i Bolivia som pekar på detta motsägelsefulla. Hur retorik och praktik inte hänger ihop. Hur hållbar utveckling och hänsynslös exploatering inte hänger ihop. Men tyvärr blir debattklimatet för varje dag mindre öppet och trakasserier och självcensur tillhör nu vardagen för civilsamhällesorganisationer - samtidigt som givare och internationella partner lämnar landet. Jag får också höra hur våldet mot kvinnor ökar, liksom antalet kvinnomord – så kallade ”femicide”. Å ena sidan har landet gjort en enastående resa, å andra sidan blinkar varningslamporna röda. Så, vilken väg kommer de att välja?

• Ska de upprepa västerlandets historiska misstag och göra sin resa via extraktion och exploatering av naturresurser, och samtidigt tysta dem som protesterar?

Eller

• Kan det globala samfundet på allvar hjälpas åt att stödja utvecklingsländer att ta en genväg till ett hållbart, inklusivt, jämställt, rättssäkert samhälle som respekterar de mänskliga rättigheterna, och moder jord?

Fallet Bolivia visar:

Att ingenting är enkelt, inget är svart eller vitt. Men också att klimatförändringarna och fattigdomsbekämpningen hänger intimt ihop.

Det visar också:

• Vikten av att som givare jobba långsiktigt att inte per automatik snabbt dra sig tillbaka när landet fått stämpel som medelinkomstland. Och - vikten av att föra en politisk dialog och samarbeta med landets regering. Och att samtidigt bygga allianser med det civila samhället och utbyta kunskaper, teknikutveckling och handel.

DIALOG, PARTNERSKAP och LÅNGSIKTIGHET -  är nödvändiga komponenter för att genomföra Agenda 2030.

***

Hur kommer då den svenska regeringen arbeta med de globala målen? 

Först igen: det förtjänar att understrykas: De Globala målen tillhör oss alla, de är våra. För att de ska bli verkliga krävs också att vi alla hjälps åt. Men regeringen har ett särskilt ansvar och vi kommer att jobba på flera plan:

Internationellt:

• Politik för global utveckling, alla myndigheter tar nu fram handlingsplaner för hur deras verksamhet kan bidra till en hållbar utveckling som motverkar fattigdom och förtryck.

• Biståndet kommer att fortsatt ha en viktig roll för fattigdomsbekämpning. Det nya policyramverket för utvecklingssamarbete kommer att utgå från Agenda 2030. Biståndet bidrar även till att mobilisera mer resurser. Som i de allra fattigaste länderna där bistånden bidrar till att skapa förutsättningar för inhemsk resursmobilisering och investeringar från näringslivet. I Sverige • Inrikesminister Ardalan Shekarabi ansvarar för implementeringen i Sverige där kommuner och regioner kommer att involveras. En särskilt struktur håller på att sättas upp som ska leda det dagliga arbetet. • Framtidsminister Kristina Persson kommer också att ha en viktig roll i arbetet genom att leda strategiska arbetsgrupper kring hållbarhetsfrågorna.

MEN - utan det civila samhället, allmänheten och näringslivets engagemang kommer vi inte lyckas.

***

Sveriges tar ledarskap

Sverige har varit drivande för att få målen på plats. Den förra regeringen började arbetet som vi sedan har tagit vidare. Jag är glad över att det finns ett brett politiskt ägarskap, över partigränser. Vi kommer nu vara lika aktiva för att agendan verkligen ska göra skillnad för människor: Statsminister Stefan Löfven har tagit initiativ till en högnivå-grupp som ska ge politiskt kraft och momentum till genomförandet av 2030-agendan. Kollegor från Brasilien, Colombia, Liberia, Sydafrika, Tanzania, Tunisien, Tyskland och Östtimor ingår. Vi åtar oss alla att driva på för att upprätthålla ett starkt politiskt engagemang i frågan, utbyta kunskaper och lärdomar. Vi kommer även att fortsätta ta särskilt ledarskap i de frågor som vi drev inför att Agendan antogs:

Klimatet och miljön – dessa frågor utgör själva ramen för agendan.  Tillsammans med små ö-nationer har vi tagit ett initiativ för att följa upp och bidra med politiskt kraft för att genomföra målet om hållbara hav – idag ett föräldralöst mål, utan naturlig hemvist inom FN-systemet.  För att förverkliga Agenda 2030 måste vi också få till stånd ett ambitiöst globalt klimatavtal i Paris.

Fredliga samhällen – Två tredjedelar av världens fattiga kommer att leva i konfliktdrabbade länder och sönderfallande stater 2030. I koalition med de sköra och konfliktdrabbade länderna, G7+ länderna, kommer vi driva på för att vända denna utveckling, och blåsa liv i ”New Deal for Peace-agendan” från Busan som är ett ypperligt redskap för att uppnå mål 16. Vi måste satsa mer på att förebygga konflikter. Vi måste jobba med inklusivitet, demokrati och mänskliga rättigheter. Världen har inte råd med fler krig.

Jämställdhet och SRHR – Rätten att bestämma över sin egen kropp och sexualitet är grunden för demokrati. En motvindsfråga som vi inte kommer att släppa. En hållbar utveckling förutsätter att det utbredda våldet och diskrimineringen av kvinnor och flickor stoppas. Anständiga arbetsvillkor - I dag står allt för stor del av världens befolkning, framför allt unga, utan arbete. Det är ett stort hot mot såväl global säkerhet som ekonomisk utveckling. Vi behöver få till stånd ett globalt handslag mellan företag, fackliga organisationer och stater. Det är detta statsministerns initiativ Global Deal handlar om.

***

Agenda 2030 ger världen en gemensam vision och riktning. Den ger oss redskap. Även i situationer som den Sverige nu står inför – med ett rekordstort flyktingmottagande och en jättelik utmaning framför oss – kan vi se Agenda 2030 som ett hjälpmedel. Det handlar om att komma åt grundorsakerna till varför folk flyr. Och det handlar om att se hur Sverige kan ta tillvara på nyanländas kapacitet och förmågor för att också bidra till Sveriges utveckling. Agenda 2030 ingenting fluffigt. Det är inget utanpåverk, utan en verktygslåda för oss att lokalisera utvecklingsområden och se vägen framåt. Tack!