Innehållet publicerades under perioden

-

Statsminister Stefan Löfvens inledningsanförande, Nordiska rådets tematiska debatt

Publicerad

Reykjavik den 27 oktober 2015.

Det talade ordet gäller.

Herr president, ärade kollegor, nordiska vänner.

De reste mot nordväst. De kom från olika länder, och flydde undan konflikter, undan förtryck, undan fattigdom och svält. Många av dem hade inte mer än vad de kunnat bära, och fick försöka bygga ett nytt liv för sig och sina familjer.

Så grundades det vackra land, som vi idag kallar Island. Därför finns det ingen bättre plats att samlas, för att diskutera den största utmaning de nordiska länderna står inför just nu: den globala flyktingkrisen.

Vi känner alla till situationen. Eskalerande krig, konflikter och förtryck, kombinerat med utökade möjligheter att röra sig mellan länder, har lett till det största antalet människor på flykt sedan andra världskriget.

Alla nordiska länder har sett ökade flyktingströmmar, och mitt land gör nu bedömningen att upp till 190 000 människor kan komma att söka asyl i Sverige, bara under 2015. Vi har fyllt upp asylboenden, vandrarhem, gamla skolor och myndighetslokaler. Nu förbereds det för boenden i tält.

Sveriges befolkning har tagit sig an uppgiften med enträgen empati. Vi har sett avskyvärda, rasistiska våldsdåd, mord och bränder. Men den stora svenska insatsen definieras av kampen mot rasismen, insamlingar och volontärarbete, handfasthet och humanism. Det är vi stolta över.

Den svenska regeringen arbetar också dygnet runt för att stötta kommunerna, socialarbetarna, lärarna, poliserna som gör ett fantastiskt arbete, genom nationell samordning, ny lagstiftning och ökade resurser. Men under de senaste veckorna har det blivit tydligt att det svenska mottagningssystemet närmat sig gränsen för sin kapacitet.

Vi har tidigare tagit strid för att flyktingmottagandet ska fördelas jämnt i EU, och vi begär nu att Sverige ska vara en del av EU:s omfördelningssystem så att människor som söker asyl i Sverige kan placeras i andra EU-länder.

Sverige kommer också att ansöka om EU-medel för det stora antal flyktingar som vi har tagit emot. Ingen kan tveka på Sveriges humanitära vilja, men även vår förmåga har en gräns. Nu måste alla länder ta sitt fulla ansvar.

Det är dags att se att flyktingmottagandet står inför ett paradigmskifte: från en nationell till en internationell fråga. Vi i de nordiska länderna behöver värna vår öppenhet mot omvärlden. Den är och förblir en utav våra staters största styrkor. Vi behöver värna asylrätten. Den är en mänsklig rättighet, och en rätt som vi alla vill veta gäller om kriget en dag skulle komma till oss.

Och det främsta sättet att värna både öppenheten och asylrätten är att ha en ordnad och reglerad invandring, som inte ger upphov till skuggsamhällen och som har ett brett folkligt stöd.

Och det främsta sättet att i sin tur värna en ordnad och reglerad invandring, är genom att asylmottagandet fördelas jämnt, i Europa – och i Norden. Därför är det dags att alla nordiska länder tar sitt ansvar för att en jämn fördelning blir möjlig.

Samtidigt behöver vi agera mot flyktingkrisens orsaker. Se till arbetet för att skapa stabilitet och säkerhet i Mellanöstern. Det kräver statsbyggande, terrorismbekämpning, demokratisk utveckling, hantering av vattenresurser och en kamp mot klimatförändringarna. Här kan vi i de nordiska länderna göra viktiga insatser.

Vi har stor erfarenhet av medlingsarbete. Därför bör vi utöver bidragen till kampen mot ISIL, också intensifiera ansträngningarna till stöd för Staffan de Misturas fredsmäklande i Syrien, och skapandet av en internationell kontaktgrupp med nyckelaktörer. Vi behöver också stå upp för att Rysslands bombningar av den väpnade oppositionen måste upphöra. Kriget i Syrien har inte en militär lösning, bara en politisk.

Vi är också tongivande biståndspartners. Sverige kommer till exempel från årsskiftet lansera en femårig regional strategi för Syrienkrisen. Strategin går ut på att stärka människors livsmöjligheter i Syrien och dess grannländer, genom egen försörjning, motverkande av sexuellt våld och stärkt kapacitet för statsbyggande. Men dess genomslagskraft är förstås avgörande av alla aktörers samlade insatser – vad vi gör tillsammans.

Vänner,
i alla globala utmaningar, om det är så är flyktingarbetet, fredsskapandet eller omställningen till en hållbar värld, så måste alla länder kliva fram och ta sitt ansvar.

Och vi gör det i Norden, ledda av den princip som i alla tider präglat vårt samarbete: Ensamma må vi vara starka – men tillsammans är vi alltid starkast.