Margot Wallström har entledigats, utrikesminister

-

Innehållet publicerades under perioden

-

Tal av Margot Wallström vid Helsingfors universitet: ”Terrorism och flyktingkris – europeisk solidaritet och europeiska svar”

Publicerad

Det talade ordet gäller.

Ärade åhörare,

Den svenske författaren Stig Dagerman skrev en gång: ”För tider utan hopp finns inget värre fängelse än framtiden”.

Och i tider av oro känns det bra att hämta kraft hos bästa tänkbara grannar.

Så jag vill tacka för möjligheten att komma till Helsingfors och besöka den Svenska social- och kommunalhögskolan.

Och jag vill börja med att framhålla att vi lever i tider som inte bara präglas av oro, utan också av hopp.

* * *

Tänk att teknikutvecklingen har satt en mobiltelefon i handen på varannan människa på vår jord.

Och tänk att världens totala BNP fördubblades under perioden 2000 till 2013.

Målet att halvera andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom uppnådde vi redan för fem år sedan.

I år kan vi lägga till att jämfört med 1990 så har även spädbarnsdödligheten halverats.

Och arbetet fortsätter.

Tidigare i höstas kom 193 världsledare överens om 17 globala mål som ska leda vägen till en hållbar utveckling.

Och att vi håller klimatförändringarna så långt under tvågradersgränsen som möjligt är målet med nästa stora toppmöte: COP 21 i Paris.

Förhandlingarna om vår största gemensamma utmaning börjar om bara sex dagar. Bland en rad globala nyckelaktörer märks en union som består av 28 länder i vår del av världen.

Denna Europeiska Union har som mål att främja fred, folkens välfärd, och unionens värden.

Dessa värden definieras i Lissabonfördragets andra artikel som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet samt respekt för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna – inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

Samhällena i dessa 28 länder ska kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, soldiaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

När dessa värden attackeras hänsynslöst i samband med att människor i ett av dessa 28 länder tar en fredagsdrink, är på konsert eller ser en fotbollsmatch så finns en försvarsklausul i samma Lissabonfördrag.

Artikel 42:7 slår fast följande:

”Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga.”

* * *

Ärade åhörare,

Jag kommer snart att tala de om de svåra utmaningar som Sverige, Finland och hela EU-samarbetet står inför.

På denna allvarsamma lista återfinns terrorism, den största flyktingkrisen sedan andra världskriget, samt rysk aggression.

Men låt oss anta utmaningarna med en insikt om den relativa styrkeposition som vi har skapat genom nordiskt och europeiskt samarbete.

Låt oss anta utmaningarna med vetskapen om att rädslan är en dålig rådgivare.

Och låt oss komma ihåg att vår kärlek till ett liv baserat på den Europeiska unionens värden, är starkare än terroristernas kärlek till döden.

* * *

Den senaste tiden har himlen gråtit över Paris, men även över Ankara, Beirut, Sinai, norra Nigeria, Bamako i Mali och andra platser.

I helgen antog FN:s säkerhetsråd enhälligt ett franskt resolutionsförslag som ger medlemsländerna rätt att vidta ”alla nödvändiga åtgärder” för att bekämpa ISIL.

Nu uppmanas FN:s samtliga 193 medlemsländer att ”förstärka och koordinera” insatserna för att förhindra och trycka tillbaka terroristattacker utförda av ISIL, al-Qaida och andra terroristgrupper.

Ett enat FN understryker att terroristhotet inte är en civilisationernas kamp, eller en konflikt mellan väst och länder i Mellanöstern.

En hel värld står sida vid sida mot terroristernas barbari.

Men vår nutidshistoria har lärt oss att sådana situationer ställer krav på vårt globala ledarskap.

Vi måste hålla huvudet kallt och hjärtat varmt.

Och vi måste klara av att ha flera tankar i huvudet samtidigt.

* * *

Frankrike har begärt stöd i enlighet med den försvarsklausul som jag citerade tidigare.

Sverige, Finland och EU:s övriga medlemsstater har gett sitt fulla stöd till Frankrikes begäran.

EU är en solidarisk gemenskap. Vi vill aktivt bidra till ett konkret och trovärdigt genomförande av EU:s solidaritetsåtaganden, inklusive försvarsklausulen.

Att så sker är viktig även för Sveriges säkerhet.

Stödåtgärderna kommer att ske bilateralt, från varje enskilt land direkt till Frankrike, och i enlighet med FN-stadgan.

Stödet kan vara politiskt, civilt eller militärt och påverkar inte Sveriges militära alliansfrihet.

Vårt stöd till Frankrike är också i linje med vad som kallas Sveriges nationella solidaritetsförklaring, som är ett komplement till EU:s försvarsklausul.

Solidaritetsförklaringen understryker att säkerhet uppnås i samarbete med andra.

Den bekräftar även att Sverige inte kommer att stå passivt om ett annat EU-land eller nordiskt land skulle drabbas av en katastrof eller angrepp, och att vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

Hur det svenska stödet kommer att se ut är för tidigt att säga.

Sverige ger redan ett konkret bidrag till koalitionen mot ISIL i norra Irak.

En väpnad styrka bestående av 35 personer bidrar till att utbilda det irakiska försvaret i syfte att stärka dess förmåga att bekämpa ISIL.

Sverige är även bidragsgivare till UNDP:s stabiliseringsfond som stödjer uppbyggnad av områden som befrias av ISIL.

Men nu ska Frankrike konsultera de olika medlemsstaterna. Därefter återkommer Frankrike med en mer specificerad begäran om stöd.

Sverige har en bred ansats när vi tittar på vad vi kan bidra med, inte bara militärt utan också utifrån ett spektrum av möjliga civila och politiska insatser.

Här ingår stöd politiska processen i Syrien, inte minst i försöken att ena oppositionen, samt ett brett biståndsengagemang.

Sverige och Frankrike har också sedan tidigare kommit överens om ett fördjupat samarbete kring det mer långsiktiga arbetet med att förebygga extremism och bekämpa radikalisering.

När vi nu tar nya steg vill jag framhålla att Sverige och Finland har löpande kontakt i syfte att samordna och komplettera varandras stödinsatser.

Mitt besök i dag hos min utrikesministerkollega Timo Soini ska ses som ett uttryck för att Sverige och Finland lägger stor vikt vid ett koordinerat agerande.

* * *

Ärade åhörare,

En fredlig lösning av konflikten i Syrien är helt nödvändig.

Till följd av konflikten har Syrien blivit en fristad för ISIL.

För att eliminera ISIL i Syrien är det grundläggande att verka för en politisk lösning som leder till ett övergångsstyre bort från Assadregimens auktoritära regim.

Den så kallade Wienprocessen har nu omvandlats till en stödgrupp för Syrien: International Support Group for Syria.

Nyligen nåddes framsteg vad gäller FN:s roll, möjlig vapenvila, tidtabell för fredsprocessen och förtroendeskapande åtgärder.

Ett särskilt ansvar åligger FN:s säkerhetsråd i arbetet med att bekämpa ISIL och åstadkomma fred i Syrien. Det gäller även ansträngningarna att stabilisera Irak genom dialog och en inkluderande politik.

Sverige stödjer också FN-sändebudet Staffan de Misturas ansträngningar för att nå en politisk lösning i Syrien (och jag ser fram emot att träffa de Mistura i Stockholm senare den här veckan).

Samtidigt måste vi arbeta ännu mer aktivt med grundorsakerna till terrorism i hela Mellanöstern och Nordafrika.

Fred och demokratisk utveckling, liksom hopp om en bättre framtid för hårt kämpande människor – inte minst ungdomar – är helt centralt.

Sverige har bidragit med omfattande humanitärt stöd till regionen och de människor som drabbas av ISIL.

Vi måste undandra rekryteringsbasen för ISIL och andra terroristgrupper samt uppmärksamma grogrunden för våldsbejakande extremism.

I det här sammanhanget får vi inte heller glömma alla de människor som flyr från terrorism, konflikt och krig.

Det för mig till en annan av våra utmaningar.

* * *

Utvandrarna är namnet på den första boken i en romansvit av Vilhelm Moberg.

I böckerna följer vi några av de över en miljon svenskar som sökte ett bättre liv i Amerika.

Minns ni vad den andra boken heter?

Invandrarna. Därefter följer den tredje boken: Nybyggarna.

Namnet på böckerna påminner om att flykt och migration har flera dimensioner.

Migration skapar möjligheter till utveckling, såväl för ursprungslandet som för mottagarlandet – och inte minst för de medmänniskor som flyr eller migrerar.

Just nu upplever vi den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Runt om i vår värld pågår 40 konflikter, varav 11 är fullskaliga krig. Över 60 miljoner människor är på flykt.

För Sverige är det självklart att hjälpa till. Det är en skyldighet, det handlar om solidaritet – men även om våra positiva erfarenheter av migrationens olika sidor.

Invandringen till Sverige har gjort oss oerhört mycket rikare som land. Det gäller samhällsgemenskapens samtliga områden.

Nyligen rapporterade Dagens Nyheter om hur det ökade flyktingmottagandet leder till ökad konsumtion och tillväxt i Sverige.

På lite längre sikt är det helt avgörande att de som anländer kommer in på arbetsmarknaden.

Då krävs att våra samhällssystem klarar av att erbjuda skolgång till ungdomarna som kommer ensamma. Att vi har bostäder till familjerna som har flytt ruiner. Att det finns utbildning och vägar in på arbetsmarknaden när en ny framtid ska byggas i vårt land, i enlighet med nybyggarandan i Vilhelm Mobergs böcker.

Allt detta ska vi klara i en omfattning som redan har krävt enorma ansträngningar, och som redan har hjälpt många.

Men i nuläget tar Sverige emot ungefär 30 procent av alla ensamkommande flyktingbarn som kommer till Europa.

Runt 8-10 000 asylsökande anländer varje vecka.

Innan året är slut beräknas över 160 000 människor ha sökt sig till Sverige, varav runt 35 000 utan vårdnadshavare.

Vi har nått en punkt som kräver en större känsla av gemenskap inom EU, även vad gäller flyktingsituationen.

Sverige förväntar sig två saker av våra EU-vänner i absolut närtid.

För det första: Att alla EU:s länder solidariskt kliver fram och ser till att vi föredelar ansvaret.

För det andra: Att EU:s länder slutar hoppas att tillfälliga åtgärder och gamla lösningar som redan sviktar ska kunna lösa en gemensam och långsiktig utmaning.

Att ge skydd till människor som flyr från krig är en internationell skyldighet enligt välkända konventioner. Och det måste ske på ett värdigt och fungerande sätt.

Om EU har en gemensam yttre gräns är det allas ansvar.

Och när flyktingar kommer till den gränsen är det allas ansvar.

Det beslut om omfördelning av 160 000 flyktingar som EU nyligen antog måste genomföras i praktiken.

Så kallade hotspots måste uppföras i syfte att registrera och fördela de människor som söker sig till EU genom en permanent omfördelningsmekanism.

Ordning och reda kräver också att de som inte har asylskäl ska återvända.

Samtidigt måste EU fortsätta att bistå länder som Jordanien och Libanon där situationen i flyktinglägren i vissa fall är akut.

EU måste även stärka samarbetet med länderna på Västra Balkan, samt inte minst med Turkiet som har en helt central roll i hanteringen av flyktingströmmarna till Europa.

Om betänk att krigen pågår alltjämt. Människor kommer fortsätta att fly.

Då måste EU svara med soldiaritet och hållbara system som garanterar såväl ordning och reda, som rätten till asyl från krig och terrorismens barbari.

Och kom ihåg att samhällen som präglas av mångfald är allt annat än en naiv aspiration. De är vår tids realitet.

Det är naturligtvis en utmaning att ta emot långt fler personer än planerat. Jag vet att även Finland har sett en betydande ökning av asylsökande.

Därför måste EU:s länder bli bättre på att utbyta positiva erfarenheter och policyförslag som underlättar integrationen.

Vi måste se dagens utmaningar som en möjlighet att utveckla vårt samhällsbygge.

Det är ett tillfälle att berätta om hur vår nordiska modell bygger på öppenhet och hur 500 miljoner människor i EU visst kan klara att ta emot 1,5 miljoner flyktingar.

Alternativen – försök till stängda gränser, att bara några EU-länder ska ta emot en majoritet av alla som flyr, att återvisa människors till det syriska krigets helvete – har en sak gemensamt.

De är sämre än alternativet europeisk solidaritet, bättre ordning och delat ansvar.

* * *

Ärade åhörare,

Hillary Clinton har beskrivit jobbet som utrikesminister på följande sätt: ”Det finns problem som du ärver. Det är händelser som inträffar. Och det finns möjligheter att göra skillnad i en alltmer sammankopplad värld.”

Och det stämmer att världsläget ställer höga krav på hela världssamfundets simultankapacitet.

Den aggressionshandling som Ryssland har begått mot Ukraina innebär den största utmaningen mot europeisk fred och säkerhet sedan det kalla krigets slut.

Först kom Rysslands ockupation och den illegala annekteringen av Krim som fullbordades.

Sedan såg vi hur den ryska aggressionen fortsatte genom understöd till så kallade separatister i östra Ukraina.

Ryssland har på intet sätt dragit sig för att använda avancerade ryska förband såväl över gränsen som i Ukraina för detta ändamål.

Allt ackompanjerat av en propagandamaskin som går på högvarv.

När flyktingkris och terrorisattacker kräver mer av uppmärksamhet, måste vi alltjämt behålla vårt fokus österut.

Å ena sidan har vi förhoppningsvis samma mål som Ryssland i kampen mot ISIL.

Ett ansvarsfullt och samarbetsvilligt Ryssland är en avgörande komponent om konflikten i Syrien ska få en lösning.

Men det är alltjämt oacceptabelt att skicka in soldater i Ukraina, bryta mot FN-stadgan och ta andra länders territorium.

Därför måste vi bibehålla enigheten inom EU – men även den transatlantiska enigheten mellan EU och USA – i synen på det ryska agerandet i Syrien respektive Ukraina.

Därför måste vi – på båda sidor av Atlanten – förlänga våra respektive sanktionsregimer som grundar sig på den ryska aggressionen.

Det gäller så länge som Ryssland inte har uppfyllt Minsköverenskommelserna.

Det gäller så länge som Ukraina inte har återfått full kontroll över sin internationellt erkända gräns.

Och samtidigt måste vi stå fast i vårt stöd till Ukraina och dess reformarbete.

Jag besökte nyligen Ukraina tillsammans med Litauens utrikesminister Linas Linkevičius.

Resan stärkte mig i övertygelsen om att EU har en skyldighet att hjälpa Ukraina att lyckas, och att Ukraina kan lyckas.

Den finns en stark förväntan om förändring, inte minst från unga människor och från Ukrainas dynamiska civilsamhälle.

Detta är kanske Ukrainas största och viktigaste tillgång.

Ytterst handlar det om respekten för länders rätt att själva välja sin framtid. Det är naturligtvis något som ska gälla i hela EU:s östra grannskap.

Samtidigt måste vi upprätthålla såväl våra bilaterala relationer som EU:s kontakter med det Ryssland som förblir vårt och EU:s största grannland.

Vi måste tala med varandra, och samarbeta där så är möjligt.

De många kontakter som finns mellan de ryska, svenska och finska samhällena, mellan enskilda människor, mellan kommuner och län, samt mellan organisationer har ett stort värde.

En kritisk dialog är nödvändig mellan grannar.

* * *

Ärade åhörare,

The Center for Climate and Security rapporterade nyligen att i Pakistan så dör numer fler människor av värmeslag än i terroristattacker.

Och kom ihåg att revolutionen i Syrien föregicks av en fyraårig torka som var den värsta i modern historia.

Så ser vår moderna värld ut. Det mesta hänger ihop.

Att klimatförändringarna har en uppenbar säkerhetspolitisk dimension är bara ett av många exempel på ett bredare säkerhetsbegrepp.

Samtidigt har vi kriser och utmaningar i flera väderstreck, vilket som sagt ställer krav på vår förmåga att agera på flera fronter samtidigt.

För att navigera i ett sådant landskap krävs mod och tålamod.

Mod att våga stå upp för de värden som är grunden för EU-samarbetet och som återfinns i Lissabonfördragets högtidliga inledning.

Och tålamod som innebär att vi orkar göra flera kloka saker samtidigt och över tid, även om det kan tyckas besvärligt på kort sikt.

De europeiska länderna behöver återfå sitt självförtroende, för vi behöver ett starkt europeiskt samarbete.

Och då kan vi inte ha ett EU à la carte, där du kan välja i vilket väderstreck som EU:s grundläggande värden gäller just för dig.

Vi behöver ett starkt europeiskt samarbete där vi agerar solidariskt och gemensamt, oavsett om det gäller aggression i öst; krig och flyktingströmmar i syd; en attack, kris eller katastrof i ett enskilt land; eller klimatförändringar som ingen av oss kan undslippa.

Vi är Europa tillsammans.

* * *

Ärade åhörare,

I tider av oro och stora utmaningar ska säkerhetspolitiken hanteras ansvarsfullt, långsiktigt och med brett parlamentariskt stöd.

Därför var det en tydlig signal till omvärlden när fem svenska riksdagspartier – regering och opposition – i våras enades om den svenska säkerhets- och försvarspolitiken.

Sverige håller kursen. Vi förblir tydliga. Vi är militärt alliansfria och ska inte söka medlemskap i Nato.

Den militära alliansfriheten ger oss handlingsfrihet att stå upp för Sveriges suveränitet och att verka för säkerhet i vårt närområde. Vi fullföljer samma linje som tidigare svenska regeringar, vilket jag senast framhöll i den svenska riksdagen häromveckan.

En aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik är Sveriges främsta försvarslinje. Den byggs på sammanhållningen i EU och på ökat samarbete på bred front: i Norden, Östersjöområdet, FN och OSSE, med Nato och genom den transatlantiska länken.

Nu höjs också den svenska försvarsförmågan. Den svenska regeringen vänder en trend och satsar rejält på att stärka försvaret.

Övningsverksamheten utvecklas och förbandens förmåga höjs. 2016-2020 ökar anslagen med 10 miljarder. Med tidigare beslutade höjningar blir det 17 miljarder i ökning. Det motsvarar 11 procent.

Den svenska regeringen fördjupar nu våra bilaterala och multilaterala säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten.

Bland dessa samarbeten värdesätter regeringen det finsk-svenska samarbetet mycket högt.

Sverige och Finland utvecklar i dag försvarssamarbetet både på djupet och på bredden.

Låt mig också understryka att vad gäller säkerhetspolitiska vägval är konsultationer mellan Sverige och Finland självfallet av central betydelse.

* * *

Ärade åhörare,

Jag vill tacka för möjligheten att återigen få tala vid Helsingfors universitet.

I samband med det svenska statsbesöket till Finland i mars talade jag på engelska om feministisk utrikespolitik.

Men det är naturligtvis roligt att få tala på det egna modersmålet vid den Svenska social- och kommunalhögskolan.

Därför vill jag avslutningsvis läsa något vackert på vårt svenska språk av författaren och poeten Ragnar Thoursie.

Dikten skrevs 1951, men sätter våra dagsaktuella utmaningar i perspektiv:

 

Över tidens sus i tallar, över årens flykt på fjädermolnets vinge bred och stark,

trår från natt till dag, från nöd till frihet ifrån fruktan den strävan som är lika för oss alla.

En öppen stad, ej en befäst, bygger vi gemensamt.

Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.

 

Tack för att ni har lyssnat.