Alice Bah Kuhnke har entledigats, Kultur- och demokratiminister

-

Innehållet publicerades under perioden

-

Tal av Alice Bah Kuhnke vid Unescos konferens Mångfaldsdagen

Stockholm, 20 maj 2016.
Det talade ordet gäller.

Kära vänner

På denna dag bör vi ta oss tid att reflektera över mångfaldsfrågor, hemma och i världen och hur vi ska hantera dem för att i förlängningen verka för bättre sätt att leva tillsammans. Det är stora ord men de behöver sägas.

För några veckor sedan var jag i Helsingfors på nordiskt kulturministermöte. I samband med det deltog vi i en offentlig paneldebatt om kulturpolitikens utmaningar som inleddes av Unescos generalsekreterare Irina Bokova.

Den största utmaningen för kulturens villkor i världen är dess förutsättningar att verka fritt! Det finns inget viktigare uppdrag för mig, som kultur- och demokrati minister än att;

1) Främja den konstnärliga friheten.
2) Försvara den konstnärliga friheten.

I Helsingfors diskuterade vi konkreta hinder för detta, som hot, hat och censur. Men också konstnärers ekonomiska och sociala villkor, jämställdheten i kulturlivet och mycket mer.

Paneldebatten i Helsingfors var ett evenemang i samband med World Press Freedom Day . Kopplingen mellan kulturpolitikens utmaningar och pressfrihet och journalisters utsatthet är tydlig. Precis som journalister är också konstnärer förändringsaktörer och tyvärr också en alltmer utsatt grupp.

Unescos konvention om skydd för och främjande av kulturyttringar, den så kallade Mångfaldskonventionen, som ligger till grund för dagens konferens är ett instrument genom vilken ett sådant globalt arbete skulle kunna kanaliseras.

Jag vill börja med att ta lite tid att prata om begreppen mångfald och kulturell mångfald, eller som det också kan uttryckas i Unescosammanhang – mångfalden av kulturyttringar. Dessa begrepp används på olika sätt och i olika syften av olika grupper.

Och några officiella definitioner finns heller inte. Därför bör vi alla vara tydliga med vad vi menar när vi pratar mångfald – menar vi etnisk mångfald, menar vi den representativa mångfalden på olika nivåer i samhället eller menar vi den kulturella mångfalden som fås när kulturer presenteras sida vid sida eller möts över gränser?

För regeringen handlar begreppet mångfald, i dagens kontext, om att flertalet olika uttryck får och kan komma fler till del. Det är också vad som kommer till uttryck i regeringens politik mer kultur för fler.

Det handlar om att öka tillgången till kultur, till många olika kulturella uttryck, vilket regeringen gör genom att t ex öppna upp de statliga museerna, så som det vi befinner oss i just nu. Men också om att bredda tillgången till kulturskolor och att främja biblioteken som mötesplatser.

Med det handlar just precis som jag sa, även om mångfald i utbudet. Att flera olika röster får möjlighet höras utan rädsla för hot och hat, utan att tystas av intolerans, oavsett om den kommer från individer, grupper eller från det offentliga.

Och det är just precis därför som jag nu tar krafttag för att värna det demokratiska samtalet. Som en självklar konsekvens av min uppgift att försvara den konstnärliga friheten.

Även om inte alla länder nödvändigtvis ser på dessa frågor på samma sätt som vi, är det globala stödet för att främja mångfalden av kulturyttringar stort. Mångfaldskonventionen är i dag ratificerad av 142 länder och det är bra, riktigt bra.

Och många av dessa länder har en förståelse för att yttrandefrihet, som självklart inkluderar den konstnärliga friheten, är en fundamental förutsättning för en äkta mångfald.

Utan konstnärlig frihet – ingen äkta mångfald och utan äkta mångfald – ingen hållbar utveckling för världssamfundet.

Och just därför är det så viktigt att vi engagerar oss internationellt för att påskynda utvecklingen i rätt riktning.

Jag är stolt över att Sverige, via Sida har finansierat den här rapporten som ni har fått sammanfattningen av. Rapporten Re:Shaping Cultural Policies utvecklar arbetet med att genomföra och sprida information om Mångfaldskonventionen.

Rapporten är ett första försök att på en global nivå utvärdera konventionens betydelse, identifiera trender och visa på goda exempel på kulturpolitikens område.

Jag hoppas att denna rapport i förlängningen ska kunna bidra till en bättre förståelse för kulturens och kulturpolitikens roll i samhället.

Rapporten innehåller en mängd komplexa beskrivningar av sammanhang och analyser men kärnan består ändå i att den föreslår att man delar upp konventionsarbetet i fyra övergripande mål som ett sätt att förstå, kommunicera och genomföra konventionen.

Låt mig ta några minuter att gå igenom dessa för det är centralt i sammanhanget.

• Stödja hållbara system för kulturpolitik – det vill säga verka för att fler länder utvecklar en kulturpolitik som främjar kulturell mångfald

• Uppnå ett balanserat utbyte av kulturella varor och tjänster och öka konstnärers och professionella kulturskapares mobilitet över gränserna – det vill säga främja internationellt och interkulturellt utbyte

• Integrera kultur i utvecklingspolitiska program och initiativ – det vill säga få till större fokus på kulturens roll i internationellt bistånd

• Främja mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter.

Genom att formulera och konkretisera dessa fyra mål tar vi faktiskt ett steg framåt mot ett större internationellt utbyte och fler plattformar för kulturell mångfald.

Mångfaldskonventionen i sig styr inte hur Sverige väljer att utforma sin politik utan den styr att vi för en kulturpolitik som främjar mångfald.

Det är varje parts egen uppgift att göra detta även om det finns mekanismer inom konventionen som verkar för att stödja de länder som inte riktigt har fattat grejen ännu...

Kultur, sätt att vara, göra, interagera, formas i ett utbyte av intryck och idéer. Kultur är ingen konstant. Dessutom ska den vara fri och oberoende. Det är därför kulturpolitiken fokuserar på kulturens villkor, inte dess innehåll.

Kulturen ska inte i sina strukturer exkludera någon. Utbyte och samarbete mellan kulturer, mellan och inom länder, är grundvalen för en hållbar utveckling.

Öppenhet för internationella impulser går hand i hand med öppenhet för mångfalden även inom landets gränser. En strävan efter en mångfald av kulturyttringar är något som vi sätter långt fram, om inte allra längst fram.

För att återknyta till det nordiska ministermötet i Helsingfors vill jag berätta att vi där inte bara pratade i största allmänhet. Vi ställde oss också gemensamt bakom en deklaration om främjande av kulturell mångfald och konstnärlig frihet i en digital tid. Vi uttryckte oro för hur våra öppna och inkluderande samhällen hotas av intolerans.

Men vi var också tydliga med att vi ska kämpa mot en sådan intolerans och verka för att kulturen fortsatt kan vara en arena för mångfald och debatt.

Precis som Unescos generaldirektör uttryckte hoppas jag att vi även från en nordisk plattform kan trycka på i det internationella arbetet. Tyvärr är det många länder som, så att säga, har behov av stöd... men med ett land i taget så...

Avslutningsvis, tack organisatörerna för denna konferens. Kulturrådet, Riksteatern, Unescorådet och Historiska museet!