Innehållet publicerades under perioden

-

Åsa Regnér har entledigats, Barn-, äldre- och jämställdhetsminister

-

Tal av Åsa Regnér vid Hörselskadades Riksförbunds kongress, Linköping

Publicerad

Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnérs invigningstal vid Hörselskadades Riksförbunds (HRF) kongress i Linköping, 27 maj 2016.

Det talade ordet gäller.

"Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att verka i vardagen på lika villkor vad gäller delaktighet och tillgänglighet. Hinder för människors delaktighet i samhället ska rivas. Det är en fråga om jämlikhet och rättvisa."

Orden känner ni förstås igen. Det är statsministerns ord i regeringsförklaringen 2014. Det är ord som skapar förväntningar. Det är ord som förpliktigar. Det gäller för alla ministrar och för oss som arbetar för regeringen. Det gäller förstås inte minst för mig, som har samordningsansvaret för de här frågorna.

Jag är därför jätteglad att jag har fått möjligheten att komma hit idag och tala om regeringens politik på funktionshinderområdet.

Funktionhinderpolitiken är egentligen alla politikområden. Det handlar om jobb och skola, om samhällsbyggnation och sjukvård, om barndom och äldreomsorg. Det handlar, inte minst, om mänskliga rättigheter och om en socialt och ekonomiskt hållbar utveckling.

Jag ska återkomma till det, men jag vill först mycket kort nämna att jag sett ert remissvar kring förslaget om tolktjänstlag och den skarpa kritik ni där framför. Jag kommer inte att gå in på det i mitt svar här idag, men eftersom det är en stor fråga för er och eftersom kritiken är stark tycker jag det skulle kännas märkligt att inte nämna det.

Jag vill också nämna att jag sett era forskningspolitiska förslag, som ju delvis berör mina myndigheter även om mycket ligger hos utbildningsdepartementet förstås. Spännande och viktigt arbete ni gjort där.

Jag vill säga att jag verkligen uppskattar er röst i debatten i allmänhet men också specifikt i den här frågan. Den är väldigt viktig.

Idag känns det också naturligt att börja med att säga några ord om den utredning av LSS och assistansersättningen som regeringen tillsatt. Det är förstås en viktig del av funktionshinderspolitiken.

LSS-utredningen

Personlig assistans och lagen om stöd och service (LSS) är viktiga medel för att omsätta de målen samt rättigheterna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i praktisk handling.

De har inneburit att många människor med funktionsnedsättning kunnat och kan leva sina liv med ett bättre stöd och i större delaktighet. Att var och en får stöd med sina behov så att hon eller han kan leva i delaktighet är en viktig del av den svenska modellen. Vi kan vara stolta över ambitionerna med personlig assistans och LSS. Vi kan känna oss säkra på att det för många människor gett större delaktighet och självbestämmande.

Men vi måste också se och agera utifrån de brister om finns. Å ena sidan bristerna i träffsäkerheten. Jag möter allt för många som beskriver hur de idag inte får sina rättigheter till godosedda, hur det finns inlåsningseffekter i exempelvis daglig verksamhet. Vi vet att domar lett till att tillämpningen inom vissa delar av LSS, exempelvis vad gäller ledsagning, blivit snävare och därmed ökat risken för minskad delaktighet för personer med synnedsättningar.

Å andra sidan finns det den som politiska debatten ofta handlar om, de ökade kostnaderna. Kostnaderna för assistansersättningen har på ungefär tio år fördubblats samtidigt som antalet personer som får assistans inte alls ökat i samma utsträckning.

Det är mot den beskrivna bakgrunden som vi idag tillsätter en översyn av LSS och av assistansersättningen som ska utveckla insatserna och göra lagstiftningen mer ändamålsenlig.

Ett universellt utformat samhälle

Men trots att den funktionshinderspolitiska debatten lätt hamnar i att handla om assistansersättning och trots att LSS och assistansersättningen är otroligt viktiga, är funktionshinderspolitiken mycket större och vi håller just nu på med arbetet med den nya funktionshinderspolitiken.

Ett samhälle som håller ihop, ett universellt utformat samhälle, är ett samhälle som ser varje individ och skapar generella lösningar som inkluderar så många möjligt, så långt det är möjligt.

Jämlikhet, jämställdhet och barnets rättigheter

Den nya funktionshinderspolitiken kommer att vara en del i arbetet för ett mer jämlikt samhälle. Vi vet att det idag finns en ökad risk för fattigdom för personer med funktiosnedsättning. Det finns ökad risk för psykisk ohälsa. Det är bara två symptom som visar att vi är en bit ifrån målet om jämlika livschanser.

Jämställdhet måste också bli en tydligare del av politiken. Flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning ska ha lika makt och möjlighet att forma sina liv.

Idag finns till exempel osakliga skillnader i behovsbedömning mellan flickor, pojkar, kvinnor och män. Män får i snitt fler timmar beviljade i assistansersättning. Det är ett exempel av många på hur olika rättighetsperspektiv på politiken kan komplettera varandra och synliggöra strukturer i samhället.

På samma sätt ska barns rättigheter genomsyra funktionshinderspolitiken. Barn är alltid i första hand barn och deras bästa ska vara i centrum. Deras åsikter ska tillmätas samma betydelse som vuxnas.

Det pågår, som ni vet, ett viktigt arbete med att göra barnkonventionen till lag. Det kommer förstås att påverka och stärka alla barn. Oavsett funktionsförmåga. Det ställer också ökade krav på kunskap om barns rättigheter hos såväl oss vuxna som hos barn.

Utmaningar och regeringens arbete

Idag står vi en bit ifrån regeringens målbild om ett samhälle som håller ihop. På funktionshinderområdet har det för länge gått för långsamt. Det innebär samtidigt att det finns det stor potential att skapa förändring.

För att det arbetet ska lyckas krävs både att vi har en tydlig riktning, och att vi får en klar bild av hur vi bäst når dit.

Ändamålsenlig styrning och prioriteringar

Enligt konventionen betyder universell utformning sådan utformning av produkter, miljöer, program och tjänster att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning.

Hur bygger vi ett samhälle enligt den principen, som är användbart och tillgängligt för alla så långt det är möjligt? Var och i vilka processer måste kunskapen komma in och hur skapar vi effektiva verktyg för universell utformning?

Det handlar om något så grundläggande som att veta att de system och lösningar vi har och tillsätter lever upp till de ambitioner vi formulerat. Att de är tillgängliga och användbara.

"Hinder för människors delaktighet i samhället ska rivas. Det är en fråga om jämlikhet och rättvisa". Det ska genomsyra alla politikområden. Två områden som är helt avgörande är förstås arbete och utbildning.

Arbete

Arbete ger förutsättningar för delaktighet, inte minst ekonomiskt och socialt. Möjligheter till delaktighet och arbete ska gälla alla, oavsett funktionsförmåga. I ett inkluderande och hållbart samhälle arbetar alla som kan.

Det låter självklart när vi säger det, men idag står personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga för mer än en fjärdedel av alla inskrivna på Arbetsförmedlingen. En fjärdedel. Det är en häpnadsväckande siffra.

Regeringen har inlett ett viktigt arbete för att förbättra matchningen för att fullt ut ta tillvara all kompetens. Ingen människas vilja att utbilda sig, förbättra sin kompetens eller gå framåt i karriären ska förslösas. Ingen ung människas hopp och förväntan ska sina.

Regeringen har också tillsatt Delegationen för unga till arbete som verkar för att arbetsmarknadspolitiska insatser mot ungdomsarbetslöshet ska få större genomslag på lokal nivå. Och eftersom unga med funktionsnedsättning är en stor del av gruppen unga arbetslösa och eftersom vi vet hur viktigt det är med de första åren i arbetslivet så förstår ni vilket otroligt viktigt jobb den här delegationen står inför.

Utbildning

Det går inte att tala om delaktighet och arbete utan att också tala om utbildning. Det vi genom skolan lägger grund för påverkar oss resten av livet.

MFD har kartlagt och visat att skolorna brister i att ge elever särskilda stöd. De brister också i att ge lärarna kompetens och möjlighet att ge det stöd som behövs.

Regeringen prioriterar nu tidiga insatser för alla elever och fler specialpedagoger. En räkna-läsa-skriva-garanti, för alla elever oavsett funktionsförmåga, ska tas fram. Komvux ska bli tillgängligt för de vuxna som behöver det 2017.

Det är viktiga steg för att ge alla människor förutsättningar att välja sin väg i livet. Likväl som det är viktiga steg för att minska arbetslösheten.

Avslutning

I Sverige ska du ha rätt att vara precis den du är. Samhället ska vara till för alla människor och ge lika makt, förutsättningar och möjligheter, vem du är. Alla barn ska ges lika goda livschanser. Det samhälle jag talar om är ett samhälle baserat på mänskliga rättigheter, på delaktighet och på mångfald.

Det handlar i första hand om generella, universella, åtgärder men när det behövs också om individuella åtgärder. Alla ska få det stöd den behöver för att vara delaktig i samhällslivet. Hinder för människors delaktighet ska rivas.

Vi behöver tillsammans göra en resa. Vårt samhälle ska vara ett inkluderande samhälle för alla.

Tack så mycket!