Innehållet publicerades under perioden 3 oktober 2014 till den 20 januari 2019

Statsråd på denna sida som har entledigats

Mellan den 22 januari 2019 och den 1 oktober 2019 var hon socialförsäkringsminister.

Mellan den 27 juli 2017 och den 21 januari 2019 var hon socialminister.

Mellan den 3 oktober 2014 och den 26 juli 2017 var hon socialförsäkringsminister.

Statsråd på denna sida som har entledigats

Mellan den 22 januari 2019 och den 1 oktober 2019 var hon socialförsäkringsminister.

Mellan den 27 juli 2017 och den 21 januari 2019 var hon socialminister.

Mellan den 3 oktober 2014 och den 26 juli 2017 var hon socialförsäkringsminister.

Tal av Annika Strandhäll på nationella e-hälsodagen 2018

Publicerad

Onsdagen den 21 februari 2018

Det talade ordet gäller.

Hej och välkomna till nationella e-hälsodagen. Det är kul att se så många entusiaster och experter här idag, och jag tror att det kommer att bli väldigt intressanta seminarier och diskussioner – efter att jag gått, men så brukar det vara när man som jag far runt mellan så många olika konferenser och möten.

Jag skulle vilja inleda den här dagen med att säga något som jag tror sägs lite för sällan:

E-hälsa och digitalisering har egentligen inget egenvärde. Saker – eller vård – blir inte per automatik bättre för att de blir digitala. Så funkar det inte.

Ungefär nu börjar ni kanske undra varför jag står här framme idag. Eller varför jag företräder en regering som – tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting – slagit fast en vision om att Sverige ska bli bäst i världen på e-hälsa till 2025?

Svaret på den frågan börjar i att den där visionen faktiskt egentligen inte säger att vi ska bli bäst i världen på vare sig e-hälsa eller digitalisering till 2025. Det den säger är:

År 2025 ska Sverige vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet.
Det handlar om digitaliseringens möjligheter, inte om att den är ett mål i sig. Men vilka enorma möjligheter det är vi talar om!

Vi ser hur vi med teknikens hjälp får stora möjligheter att involvera patienter i sin egen vård, särskilt vid långvariga och kroniska diagnoser. Tekniken kan underlätta så att varje person bättre kan ta tillvara sina egna resurser och därmed leva med bästa möjliga hälsa. Vi ser hur det kan bli mycket enklare att kommunicera mellan vård och patient, att boka tider som passar i vardagspusslet och öka tillgängligheten.

Vi kan se möjligheterna- men också en del risker – med att vi enkelt kan uppsöka vård genom ett par knapptryck på vår mobiltelefon eller dator.
Vi kan se potentialen för att ge vårdens och omsorgens medarbetare mer effektiva arbetsverktyg, som både gör att man i mötet med patienten eller brukaren har tillgång till smarta beslutsstöd som – framöver också allt mer med hjälp av AI-lösningar - underlättar att sätta diagnos och ordinera behandling eller fatta beslut – och gör arbetet med nödvändig dokumentation enklare och smidigare. Som gör att man också har all den information om patienten eller brukaren som man behöver.

Vi kan se potentialen för forskning och kvalitetsutveckling, när information enkelt kan sammanställas, spridas, och analyseras. Men också risker för människors integritet vi måste hantera och ta på allvar.
Digitala lösningar gör det möjligt att skapa ett samhälle som är tillgängligt för fler, exempelvis genom att själva kunna hantera sina myndighets- och vårdkontakter, då de kan användas med hjälp av skärmläsare, punktskriftsdisplayer och liknande, beroende på den enskildes behov. För många är det här en stor integritetsvinst, att slippa ta hjälp av föräldrar, personal eller andra, för att hantera frågor som rör sitt privatliv.

Inom socialtjänstens verksamheter erbjuder e-hälsa och välfärdsteknik fantastiska möjligheter. Genom klokt användande ges förutsättningar att skapa trygghet, delaktighet och självbestämmande. Smarta golv, nattkameror, digitala lås med nyckelbrickor är alla exempel på tekniska lösningar som stödjer den enskilde i vardagen.

Det är en lång rad av möjligheter – i en verksamhet med en bred uppsättning olika aktörer. Det är inte bara en utan en lång rad krångliga frågor som ska lösas för att vi ska nå fram – i många fall gemensamt mellan olika aktörer. Inte minst staten å ena sidan och kommuner och landsting å andra sidan.

Det är just därför det sannolikt viktigaste vi har gjort denna mandatperiod är att slå fast en gemensam vision med sikte på 2025 ihop med SKL- och koppla en handlingsplan och arbetsorganisation till den. Vi fokuserar dessutom på de grundläggande förutsättningarna för utvecklingen – standarder, enhetligare begreppsanvändning och regelverk – snarare än något enstaka prestigeprojekt. Jag är övertygad om att det lägger grunden till långsiktig framgång.

Regeringen har också arbetat hårt med förslaget om en nationell läkemedelslista, och jag är glad över att regeringen inom kort kommer att besluta om en lagrådsremiss kring den lagstiftning som behövs för att få en sådan på plats.

Vi gör också satsningar på Life Science-området, där digitalisering är en viktig del.

Ofta kommer diskussionen tillbaka till finansieringen för digitaliseringsarbetet. För min del tror jag att digitalisering måste vara en integrerad del av verksamhetsutvecklingen i vården och omsorgen, och av kvalitetsarbetet – och då kan man inte ha finansieringen i ett eget stuprör. Det måste vara en del av grundfinansieringen.

Och regeringen satsar stora summor på vården och omsorgen – inte bara på riktade utan också på höjda generella statsbidrag. Vi har höjt de generella statsbidragen med mångmiljardbelopp för kommuner och landsting – och ytterligare höjningar planeras nästa mandatperiod.
Men vi gör också riktade satsningar. Visste ni till exempel att i de olika överenskommelser regeringen slutit med SKL är tresiffriga miljonbelopp öronmärkta till olika digitaliseringssatsningar? Mycket av det till kvalitetsregisterarbetet, men också till annat.

Visste ni att inom flera olika stora överenskommelser kan landstingen välja att använda delar av medlen till olika typer av digitala lösningar? Totalt handlar det om miljardbelopp där landstingen – om det är det man prioriterar – kan välja att investera i digitala lösningar för att nå överenskommelsens mål.

Av de exempel jag nämnt så handlar många om samverkan mellan staten och SKL. Vi kan dock inte göra allt arbete själva utan det handlar om att använda kompetensen och kraften i hela e-hälsosektorn. Som ett exempel på detta kommer vi inom kort att starta upp det Nationella forumet för standardisering som annonserats i handlingsplanen. Till forumet ska såväl offentliga som privata aktörer bjudas in för att hantera standardiseringsfrågorna utifrån ett nationellt perspektiv inom e-hälsoområdet.

Det här är några exempel på hur vi i regeringen arbetar för att vården och omsorgen bättre ska kunna nyttja digitaliseringens möjligheter.

Inte för att det är ett självändamål att vara bäst på att använda häftig teknik – utan för att tekniken ger oss möjligheter att skapa en bättre och mer personcentrerad vård och omsorg, ge välfärdens medarbetare bättre verktyg och höja kvaliteten i verksamheterna. Att med teknikens hjälp göra den svenska modellen lite bättre. Och det mina vänner- det har ett väldigt stort egenvärde och är något som är värt att jobba hårt för.

Tack för mig – och lycka till under dagen.

Statsråd på denna sida som har entledigats

Mellan den 22 januari 2019 och den 1 oktober 2019 var hon socialförsäkringsminister.

Mellan den 27 juli 2017 och den 21 januari 2019 var hon socialminister.

Mellan den 3 oktober 2014 och den 26 juli 2017 var hon socialförsäkringsminister.

Statsråd på denna sida som har entledigats

Mellan den 22 januari 2019 och den 1 oktober 2019 var hon socialförsäkringsminister.

Mellan den 27 juli 2017 och den 21 januari 2019 var hon socialminister.

Mellan den 3 oktober 2014 och den 26 juli 2017 var hon socialförsäkringsminister.