Tal av Stefan Löfven i FN:s säkerhetsråd

New York den 20 september 2017

Det talade ordet gäller.

Excellenser, damer och herrar,

Tack, premiärminister Hailemariam Desalegn, för inbjudan till den här viktiga debatten.

Tack, generalsekreterare António Guterres, för ert ledarskap och era inspirerande ord i generalförsamlingen i går, liksom här i förmiddags.

Det finns få saker som inspirerar mig så mycket som de yngre generationernas energi, entusiasm, kunskap, viljestyrka och beslutsamhet. Zaida Catalán, en svensk FN-expert, hade alla de egenskaperna. Hon ägnade sitt liv åt att hjälpa andra. Tidigare i år mördades hon och hennes kollega under ett FN-uppdrag i Demokratiska republiken Kongo. Zaida Catalán blev 35 år gammal.

Kvinnor och män från hela världen har gjort många uppoffringar i FN:s tjänst. Somliga har mist livet.

När jag nu talar här i säkerhetsrådet i dag vill jag passa på att hedra Zaidas minne, liksom minnet av alla som mist livet i fredens tjänst, och framföra vårt djupa deltagande till deras familjer.

Damer och herrar,

Antagandet av Agenda 2030 och vårt löfte om att ingen ska lämnas på efterkälken visar på det multilaterala samarbetets potential. De gemensamma resolutionerna om hållbar fred, som har antagits av både säkerhetsrådet och generalförsamlingen, manar oss att förebygga och motverka våldsamma konflikter. Dessa åtaganden måste vägleda vårt arbete.

Vi måste göra allt som står i vår makt för att förebygga våldsamheter, massövergrepp och väpnade konflikter. Vi måste se till att flyktingar inte behöver riskera sina liv på farliga färdvägar, och försäkra oss om att den nuvarande nivån av mänskligt lidande – den djupaste humanitära krisen sedan Förenta nationerna bildades – aldrig ska behöva upplevas igen.
Människor måste känna sig trygga för att ha framtidstro och kunna bidra till samhällsutvecklingen.

Nu är det viktigare än någonsin att vi arbetar tillsammans för att skapa en fredlig och hållbar utveckling, i stället för att isolera oss och öka spänningarna och splittringen. Att identifiera, motverka och förebygga risken för konflikt måste stå i fokus i vårt arbete.

Damer och herrar,

I sju årtionden har FN:s fredsbevarande insatser spelat en viktig roll i att främja fred och skapa de förutsättningar som är nödvändiga för att politiska lösningar ska kunna komma till stånd. Vi behöver politisk vilja, mod och förmåga att anpassa det fredsbevarande arbetet så att det kan förbli relevant, välfinansierat och fungera som ett stöd för politiska processer och lösningar. För oavsett hur väl våra insatser lyckas så krävs det alltid politiska lösningar för att bygga varaktig fred.

Jag vill nämna tre dimensioner som jag anser måste ligga till grund för FN:s fredsbevarande arbete under 2000-talet.

För det första måste vi ta itu med framväxande hot och motverka grundorsakerna till konflikt.

De konfliktdrivande faktorerna är ofta gränsöverskridande och komplexa.

Många av de kriser som världen står inför i dag har inte uppstått för att vi misslyckats med att förutse dem – utanförskap, marginalisering, människorättsbrott samt social och ekonomisk ojämlikhet var redan tydliga varningstecken – utan för att vi agerat för sent och för långsamt. Men konfliktförebyggande arbete innebär inte bara att vi måste välja att lyssna till varningssignalerna när de dyker upp. Vi måste även investera i fredliga samhällen för att undvika att de konfliktdrivande faktorerna växer fram överhuvudtaget.

Vi måste ta oss an de stora problemen och hitta lösningar som kan behöva anpassas till respektive situation och som samtidigt har ett brett tillämpningsområde.

Ett förnyat fokus på att förebygga våldsamma konflikter och skapa hållbar fred är något som FN:s generalsekreterare uttryckligen prioriterar [som vi just hörde honom säga]. Vi i säkerhetsrådet bör ge honom vårt fulla stöd i det arbetet.

Här ska vi också betona de fredsbevarande insatsernas betydelse. Mer än 118 000 militärer, poliser och civila tjänstgör för tillfället i 16 fredsbevarande insatser – blå baskrar och hjälmar från Haiti i väst till Jammu och Kashmir i öst. Vi tackar kvinnorna och männen i de fredsbevarande insatserna för det arbete de gör för vår räkning varje dag.

Fredsbevarande och konfliktförebyggande arbete kan, bör och måste gå hand i hand.

För det andra behöver vi starkare samarbeten. För att lyckas måste vi kombinera FN:s insatser för fred med regionala och subregionala organisationers insatser. Samarbetet mellan FN och Afrikanska unionen är särskilt viktigt. Jag välkomnar det nya samarbetsavtal som skrevs under tidigare i år. Afrikanska unionen och dess medlemsstater tar på sig allt större ansvar för fred och säkerhet. För att det här samarbetet ska nå sin fulla potential måste vi säkra hållbar och tillförlitlig finansiering, och ha ett tydligt och genomtänkt samarbete i fält.

Jag vill också understryka hur viktigt Europeiska unionens engagemang och bidrag till FN är. Fördraget om Europeiska unionen befäster FN-stadgans centrala principer. Jag hoppas att samarbetet mellan EU och FN kan utvecklas ytterligare, liksom de trilaterala förbindelserna mellan EU, Afrikanska unionen och FN.

För det tredje bör FN:s fredsbevarande arbete utvecklas utifrån resultat och lärdomar. Med hjälp av erfarenheterna från vårt arbete kan vi förbättra och utveckla FN-insatserna och göra dem mer ändamålsenliga.
Sjuttio år av fredsbevarande insatser har lärt oss hur viktigt det är att kvinnor kan delta fullt ut och på jämställda villkor. Sverige strävar hela tiden efter att öka antalet kvinnor som deltar.

Vi har lärt oss hur viktigt det är att ha realistiska, flexibla och välplanerade mandat. FN-systemet fungerar som bäst när det samarbetar och utnyttjar alla tillgängliga medel för att nå varaktig fred i konfliktdrabbade länder.

Sveriges för närvarande största personalbidrag går till MINUSMA i Mali. Med detta bidrag strävar vi efter att utveckla verktygen genom att fokusera på underrättelsearbete. Underrättelse och information är avgörande för att skydda både FN:s personal och civilbefolkningen och för att fatta välgrundade och strategiska beslut.

Vi lär oss att arbeta smart och samla våra resurser. Och vi har lärt oss den hårda vägen att personalen i de fredsbevarande styrkorna måste göra allt de kan för att skydda civila som befinner sig i fara, och att FN:s nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp måste följas strikt.

Damer och herrar,

Sedan 1948 har mer än 80 000 svenska kvinnor och män – trupper, poliser och civila – deltagit i FN:s fredsinsatser, främst i Afrika. De har burit sina FN-hjälmar genom sand, snårskog, smuts – och stora faror. Vi ser deras blå baskrar på Cypern och i Kongo. Det har haft sitt pris. Trots det kommer vi inte att vackla i vårt engagemang för det fredsbevarande arbetet. Det försvagas inte av Zaida Cataláns och alltför många andras tragiska bortgång.

I stället är vi skyldiga dem – och mänskligheten – att lyckas.

Jag vill avsluta med några ord av FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjöld, ännu en stor människa som miste livet när han tjänstgjorde för oss, Förenta nationerna. Han sade: "Bara den som höjer blicken och fokuserar på horisonten hittar rätta vägen."

Vi vet alla vilken väg som är rätt. Som nationella ledare och medlemmar av detta råd måste vi välja fred, investera i fred och skapa fred.

Tack för ordet.