Margot Wallström har entledigats, utrikesminister

-

Innehållet publicerades under perioden

-

Utrikesminister Margot Wallströms anförande vid MR-dagarna 2018

Publicerad

Stockholm, den 15 novermber 2018.
Om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i svensk utrikespolitik

Tack för inbjudan.

Jag är glad över att vara här idag på Nordens största forum för mänskliga rättigheter. Det gör gott att se så många goda krafter samlas kring något så angeläget – och anständigt – som att försöka bidra till att vår nästa generation har det drägligt under vår gemensamma stund på jorden.

Vi alla här inne vet att det behövs, kanske mer än på många år.

Sveriges röst i världen behövs. Den behövs för att tala för dem vars röster hotas att tystas. Och den behövs till försvar för en världsordning som grundar sig på överenskomna regler och åtaganden och inte den starkes maktpolitik.

Jag vill tala om varför det är så viktigt att vi, Sveriges regering, och ni, i civilsamhället, fortsätter att med full kraft försvara de mänskliga rättigheterna.

Ibland tillsammans, ibland inte – men alltid mot samma mål och med samma utgångspunkt: att de mänskliga rättigheterna gäller alla, överallt och hela tiden. Att vi aldrig tillåter krafter som försöker kompromissa bort universaliteten i de mänskliga rättigheterna.

Eller som Martin Luther King en gång uttryckte det:

”En orättvisa någonstans hotar rättvisan överallt”

Det vill jag förmedla till er, liksom något om vad regeringen har åstadkommit under mandatperioden.

Men låt mig börja med några ord om vår omvärld.

Det är ett faktum att vi lever i en mer osäker omvärld än på många år. Demokratin utmanas.  Rättsstatens principer undergrävs. De mänskliga rättigheterna ifrågasätts och utmanas, både i länder och i det system där MR förhandlas, granskas och övervakas.

Antidemokratiska krafter söker skapa misstro och splittring. De sprider information – eller desinformation – som påverkar idéer, attityder och värderingar för att på sikt skapa en politisk förändring.

Demokratibegreppet relativiseras och nedvärderas. Högerextremistisk och islamistisk våldsbejakande extremism ser våld som ett medel för att uppnå förändringar i samhället.

Fler stater rör sig idag i negativ riktning. Färre gör framsteg. Auktoritära och repressiva regimer får ökat inflytande, både över sina egna medborgare och i världen. Vi ser det i alla världsdelar.

Vi ser hur utrymmet för det civila samhället krymper. Stater och icke-demokratiska krafter försöker tysta avvikande röster och skrämma MR-försvarare, journalister, forskare och konstnärer som lyfter fram obekväma sanningar, korruption, maktmissbruk eller valfusk. Som hävdar medborgarnas rättigheter och ställer de styrande till svars.

Vi ser hur kvinnor – oavsett om de är MR-försvarare, journalister, urfolk eller vanliga medborgare -  som alltid är särskilt utsatta för hot och trakasserier.

Även i vårt närområde kan vi konstatera hur den öppna demokratin utmanas.

På flera håll i Östeuropa fortsätter utrymmet att krympa för det civila samhället att arbeta med frågor som uppfattas som ett hot mot makten. Rysslands olagliga annektering av Krim och aggressionen mot Ukraina har skapat helt nya utmaningar, inte minst i de konfliktområden som nu ligger utanför den ukrainska statens kontroll.

En ny och farlig utveckling är att demokratin i vissa fall tycks erodera inifrån. Den negativa utveckling vi kan se på många platser i dag sker inom ramen för de demokratiska system som är satta att försvara och upprätthålla våra rättigheter.

Vi kan se hur lagstiftning som undergräver rättsstaten och civilsamhällets möjligheter att verka fritt och som även inskränker yttrande- och tryckfrihet sprids.

Och kanske är det just med demokratiska medel som dagens auktoritära ledare enklast underminerar grundläggande demokratiska principer. Att det kan vara vid valurnorna snarare än med stridsvagnar som demokratin hotas idag.

Det finns dock ljuspunkter. Såsom att vi idag ser fler och fler kvinnor i parlamentariska församlingar, många MR-försvarare som oförtröttligt trotsar auktoritära regimer mot alla odds, liksom ett ökat engagemang från privata aktörer för att stärka och främja respekten för MR och demokrati.

Ett konkret exempel på en mer positiv utveckling hittar vi på Afrikas horn. I Etiopien har en ny premiärminister inlett reformer mot ökad demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet. Den långa gränskonflikten mellan Etiopien och Eritrea är över och familjer och vänner har kunnat återförenas.

Så här ser det ut i världen idag.

Det är trots dessa ljuspunkter lätt att bli nedslagen och fråga sig hur det kunde bli så här. Den frågan bör vi naturligtvis ställa oss, men än viktigare är: hur vänder vi den här utvecklingen?

Jag hävdar att det finns mycket som ett litet land med en ambitiös utrikespolitik kan göra. Och vi har åstadkommit mycket under mandatperioden. Jag ska ge några exempel på det.

Låt mig först nämna något om Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd. Med avstamp i svenska kärnvärderingar som folkrätten, upprätthållandet av mänskliga rättigheter, jämställdhet och ett humanitärt perspektiv har vi snart suttit två år i rådet. Vi har jobbat transparent och med tydligt resultatinriktat fokus. Transparent genom att inkludera civilsamhället i de briefings som genomförts och resultatinriktade på de områden vi haft särskilt ansvar.

o   Kvinnor fred och säkerhet

o   Klimat och säkerhet

o   Barns rättigheter i väpnade konflikter

o   Landsituationer: Myanmar, Syrien, Jemen, Nordkorea, Sydsudan, Israel/Palestina, Eritrea/Etiopien, Colombia, DRK osv.

  • Vi har tagit ett helhetsgrepp om MR i utrikespolitiken. Ett förändrat världsläge kräver ett förändrat förhållningssätt. Vi presenterade därför 2016 en skrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i utrikespolitiken till riksdagen.
  • Vi har vässat ambitionerna i arbetet med våra landspecifika rapporter om MR, demokrati och rättsstatens principer. Att kontinuerligt publicera dessa rapporter är en del av Sveriges signum att bidra till öppenhet och transparens i vitala frågor om utrikes- och säkerhetspolitik.

Landrapporterna är helt centrala i vårt arbete för att leva upp till den ambitionen. De ger oss kunskap och ligger till grund för vår analys. Förra året publicerade vi 135 rapporter från samtliga världsdelar, i år har vi uppdaterat rapporterna för 19 länder från Amerika och östeuropa-regionerna och kommer till årsskiftet att uppdatera ytterligare 29 rapporter om länder i Europa

  • Vi har antagit en strategi för utvecklingssamarbetet som ger Sida tydliga instruktioner vad gäller MR, demokrati och rättsstatens principer.
  • Vi har återinfört tjänsten som ambassadör för MR, demokrati och rättsstatens principer.
  • Vi har ökat stödet till civilsamhället, inkl MR-försvarare, genom att fokusera regeringens arbete för att motverka det krympande demokratiska utrymmet, bland annat genom att lägga tonvikt vid detta i regeringens strategier för utvecklingssamarbetet. Ett arbete som också är viktigt i Sverige där vi tagit ett stort ansvar för att inkludera det svenska civilsamhället i briefings och samtal. Det är avgörande att vi får era synpunkter och förslag på vår politik.
  • Vi har lanserat och förverkligat en feministisk utrikespolitik, som utgår ifrån allas lika värde och rättigheter, och som nu inspirerar andra länder att göra likadant.
  • Vi har i stark global motvind ökat våra insatser för kvinnors och flickors tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter
  • Sverige ska fortsatt vara en stark röst för hbtq-personers fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Ingen människa, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet, ska utsättas för kränkningar, våld eller diskriminering.


 

  • Vi har genomfört en särskild satsning på det fria ordet; yttrandefriheten som är en förutsättning för att skydda alla mänskliga rättigheter, och på journalisters och mediearbetares säkerhet. Vi har bland annat deltagit i anordnandet av ett särskilt möte för att belysa situationen för kvinnliga journalister. Medieninstitutet Fojo har också nyligen presenterat en intressant studie om hur man kan bekämpa och förebygga hot och hat på nätet mot journalister, främst kvinnliga journalister.

Låt mig slå fast: vår styrka är vår värdebaserade utrikespolitik.

Respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna är en hörnsten och en utgångspunkt i Sveriges utrikespolitik. Det är ett perspektiv och en metod som präglar hela vårt utrikespolitiska engagemang och vår dialog med omvärlden.

Jag kan inte nog understryka vikten av att också bygga allianser med andra stater såväl som civilsamhället, som strävar åt samma håll. Ju fler vi är desto starkare blir vi.

Politiken för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer har blivit vår utrikespolitiska identitet. Den har bidragit till Sveriges trovärdighet och vårt internationella genomslag. Den har medfört respekt, trovärdighet och förväntningar.

Det är därför det är så viktigt att Sverige fortsätter att argumentera för en regelstyrd världsordning där principer och värderingar är utgångspunkten för det internationella umgänget. Alternativet är en värld där den starkes rätt gäller, en situation som kraftigt skulle missgynna en stor majoritet av världens befolkning.

I våra kontakter med omvärlden har vi kunnat hävda att det är genom att anlägga ett MR-perspektiv i vårt samhällsbygge som vi gjort det framgångsrikt, inte minst ekonomiskt.

Sverige kan vara en stark röst för MR. Och vi ska vara det. Vår röst behövs.

Vi ska inte rygga tillbaka inför svårigheterna och anpassa oss efter ett nytt läge som av andra kan ses som normalt.

Vi måste ta gemensamma tag och stå upp för vad som är rätt, även när det kan kännas tungt och svårt.

Därför är det så gott att se er alla här idag och känna att vi är många som på olika sätt arbetar för mänskliga rättigheter och för demokrati. Ibland drar vi åt olika håll, och det är precis så det ska vara. Demokrati ska vara en sund oenighet.

Kära åhörare,
När den universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs fanns det bara två kvinnor som deltog i den kommission som ansvarade för att utarbeta deklarationen.

Många av er känner till den första, Eleanor Roosevelt. Den andra var Hansa Mehta, en indisk författare och självständighetsaktivist.

När kommissionen föreslog uttrycket "alla män är bröder", invände Hansa Mehta. Hon noterade att detta kan tolkas i vissa länder som en anledning att utesluta kvinnor.

Hansas insisterande på att införliva ett uttryck som fullt ut erkände jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket resulterade i den text som slutligen antogs för artikel 1 som lyder: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”.

Var och en av er här, och alla tillsammans, har möjligheter till inflytande. I dina samspel och diskussioner med andra eller i de organisationer där ni är aktiva.

På olika sätt kan vi alla höja våra röster och spela en roll.
Ibland tar det 100 år och miljoner män och kvinnor ska ändra historiens gång.

Ibland tar det en person och ett ögonblick.
Hansa Mehta var bara en kvinna, men hon hade en plats vid bordet och hennes handlingar säkerställde att den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter blev verkligt universell.

När jag ser mig omkring är salen full av systrar och bröder som Hansa Mehta. Som inte är rädda för att stå upp mot orättvisor, oavsett var de sker. Använda den styrkan.

Tack för att ni har lyssnat.