Tal av Amanda Lind på Förintelsens minnesdag

Publicerad

Stockholm, 27 januari 2019
Det talade ordet gäller.

Idag för 74 år sedan befriades koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. 74 år är en lång tid men det är inte länge sedan. Vi har människor här idag som var med då.

Vi är här idag för att hedra minnet av alla dem som mördades under Förintelsen. Judar, romer, hbtq- personer, personer med funktionsvariationer eller andra som avvek från den trånga norm som nazismen propagerade. De som stod utanför skulle bort för att stärka de innanför. Så grym är den destruktiva maktens funktion.

Vilket ansvar skulle vi som står här idag ha tagit om vi var med då? Det kan vi aldrig veta. Man vi kan hylla de som vågade stå upp mot ondskan då. Som offrade allt för övertygelsen om alla människors lika värde. Vi är många som innerligt vill tro att vi skulle tillhört de som gjorde motstånd.

Idag samlas vi för att visa att även om vi inte kan ändra historien måste vi lära av den. Vi bär ett gemensamt ansvar för framtiden.

I Sverige finns det många viktiga institutioner som arbetar oförtrutet för att värna det öppna demokratiska samhället och alla människors lika värde. En av våra värdar här i eftermiddag är en sådan.

Forum för levande historia arbetar varje dag för att främja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. Med ett ben i historien och ett ben i samtiden strävar myndigheten efter att stärka människors vilja att aktivt verka för allas lika värde.

Sverige ska vara ett land fritt från rasism och hatbrott. Antisemitism, antiziganism och andra former av rasism ska bekämpas med kraft. Regeringen fortsätter arbetet med att genomföra den nationella planen mot rasism och hatbrott.

Nästa år, 20 år efter den stora konferensen i Stockholm till hågkomst av Förintelsen, kommer Sverige stå värd för en ny internationell konferens om hågkomst av Förintelsen. I Sverige inrättas ett nytt museum för att bevara och föra vidare minnet av Förintelsen. Svenska ungdomar ska fortsätta ges möjlighet att besöka minnesplatserna i Europa. Vi glömmer aldrig.

Historien lär oss att människor som har haft modet att säga sin mening, även när det har inneburit en personlig risk, har påverkat historiska förlopp. Det vi säger och gör idag spelar roll.

Den svenska författaren Majgull Axelsson skriver

”Det är alltid bättre att välja det korta obehaget framför det långa. Det korta obehaget innebär att det är bättre att argumentera för demokrati och alla människors lika värde innan de auktoritära krafterna har gripit makten. Därför är det nödvändigt att vara lite obehaglig även om det innebär att man förstör stämningen på det möte, den middag eller fest som man deltar i.”

Jag vill också tro att det är i det allra mest vardagliga som det stora sker. När vi vågar bemöta kränkningar vid fikabordet på jobbet, trots att vi vet att det kommer att bli helt tyst. När vi inte låter oss tystas av rädsla för mobbarna på skolgården. När vi visar det motstånd mot förakt och kränkningar som vi beundrar så hos dem som stod emot under förintelsen. När vi väljer att stå upp för alla människors lika värde och ställer oss på de utsattas sida. Då hedrar vi minnet av Förintelsen varje dag.