Anförande av utrikesminister Margot Wallström vid lansering av rapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer

Publicerad

Uppsala universitet den 20 februari 2019

(Det talade ordet gäller)

Jag frågar: vilket är finast, att ha peng eller att ha svans? Den som inte har svans har sannerligen ingenting att skryta över. Jag vill rikta en kraftig maning till alla att i morgon bitti klockan sju samlas i Slottsbacken och protestera mot denna katts irriterande skrytsamhet.

Det är kanske lite enkelt att inleda ett anförande i Uppsala med Pelle Svanslös; i det här fallet med en insändare som Måns skriver i Katternas Dagblad. Men nu är det inte bara så att det utspelar sig i de här kvarteren – faktum är att de första Pelle Svanslös-böckerna kom för 80 år sedan och delvis var en satir över den politiska utvecklingen i Europa. Böckerna fångar in dåtidens stämning, och mycket av det känns igen i vår tid. Syndabocken och avundsjukan. Klasskillnader. Ja-sägarna och den tysta massan. Naiviteten inför elakhetens strategier.

Så det kändes ändå som en ganska bra inledning, när vi idag i Uppsala ska släppa uppdaterade rapporter om MR, demokrati och rättsstatens principer för 29 länder i Europa.

UD har tagit fram offentliga rapporter om MR, demokrati och rättsstatens principer sedan Anna Lindh var utrikesminister, i början av 2000-talet. Nu publicerar vi landrapporterna löpande och regionvis för de länder där Sverige har permanent närvaro. Det är ett stort arbete som inkluderar alla våra ambassader i världen. Denna omgång avser rapporterna alltså 29 länder i Europa.

Rapporterna ger oss kunskap och analys och är viktiga underlag för vårt samarbete med enskilda länder. Vi är också glada över att de är så välanvända inom utbildningsväsendet, både inom skolan och på universiteten.

Jag ska dela in det här anförandet i tre delar. Först kommer jag att tala om den gradvisa urholkning av demokratin som sker i Europa och i världen. Sedan kommer jag att berätta om de rapporter vi offentliggör idag och den bild de ger. Avslutningsvis kommer jag att säga några ord om vad regeringen gör för att möta utvecklingen.

Efter det ser jag fram emot en intressant diskussion med er studenter.

 

 

***
1. Demokratin på tillbakagång

När jag för en vecka sedan läste upp regeringens utrikespolitiska deklaration inledde jag med att konstatera att demokratin i världen är på tillbakagång, och att fler människor idag lever i länder med auktoritära tendenser än i länder som gör demokratiska framsteg.

Konkret kan det betyda att det blir svårare för journalister, förtroendevalda och människorättsförsvarare att arbeta; att de riskerar trakasserier, förföljelser och till och med att mördas. Det kan betyda att samhällsdebatten blir hårdare när lögner och hat får överhanden och fakta blir sekundärt. Att regeringar blandar sig i hur domstolar dömer och att man påverkar utfallen i val.

Tillbakagången av demokratin är större i Europa än någon annan region i världen. Den våg av frihet som gick genom Centraleuropa efter 1989 har inte bara ebbat ut, utan på sina ställen även tryckts tillbaka.

Idag utmanas och ifrågasätts de principer om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer som EU är byggd på även av vissa av EU:s medlemmar.

I Freedom House’ rapport 2019 klassades för första gången ett av EU:s egna medlemsländer, Ungern, som endast ”delvis fritt”. Även andra medlemsländer backar i rankningen, så som Polen och Rumänien. Detta är en varningsklocka.

Visst finns det länder i världen och i Europa där situationen är långt värre – utan tvekan. Men ett EU-land spelar i en annan liga. EU:s medlemmar borde uppträda exemplariskt i fråga om mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

En trend som är typisk för vår tid, är att urholkningen av demokratin ibland sker på laglig väg. Det är parlament och regeringar som beslutat om att inskränka domstolars självständighet, att göra det svårare för oberoende medier att verka och för civilsamhället att agera fritt.

Det här är regeringar som har ett starkt stöd, bland välmående och ofta välutbildade européer. Vi som står för pluralism och tolerans måste nog erkänna att det här är ett misslyckande.

En annan aspekt som är intressant att diskutera i sammanhanget är EU:s status som förebild. Ett möjligt EU-medlemskap har fått regeringar och befolkningar att acceptera omfattande reformer av ekonomier, institutioner och lagar. EU är i världen en stark röst för MR och demokrati. Men hur tydliga kan vi vara mot andra, om vi själva inte håller vårt hus rent? Hur effektiva blir våra budskap, när de kan bemötas med ett enkelt ”ni själva då?”

För övrigt märker vi av denna trend i förhandlingar i EU, där vi nu mer aktivt måste kämpa för normer och principer– till exempel om migration och mänskliga rättigheter, inklusive hbtq-rättigheter, som vi tidigare alltid tagit för givet.

***

2. Mer specifikt om rapporterna

Om vi går över till de uppdaterade rapporter som vi lanserar idag, för 29 länder i Europa, så är bilden kontrastrik.

Variationen är ganska stor för flesta faktorerna vi tittar på, exempelvis graden av valdeltagande, korruption, tillit till politiska institutioner, mediefrihet och rättssystemens integritet. Friheten för civilsamhället att verka, situationen för minoriteter, och ekonomiska och sociala frågor.

Först får vi konstatera att situationen för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer överlag är god bland EU:s medlemmar. Så ska det vara. Det gäller förstås också närstående länder som Norge, Island och Schweiz. Det är också positivt att i flera av EU:s nyare medlemmar finns exempel på en positiv utveckling om exempelvis minoriteters rättigheter.

Men jag har också nämnt tre EU-länder – Ungern, Polen och Rumänien – där våra rapporter tyvärr konstaterar att utvecklingen går bakåt.

Den krets länder på västra Balkan som aspirerar på medlemskap i EU, har kommit olika långt. Det handlar om Serbien, Kosovo, Makedonien, Albanien, Montenegro, och Bosnien - Hercegovina.

I Turkiet, som också omfattas av denna omgång rapporter, har respekten för de mänskliga rättigheterna försämrats avsevärt de senaste åren, med långtgående konsekvenser för landets demokratiska system.

För att lyfta några specifika områden, så kan jag börja att nämna civilsamhället. I många länder används administrativa hinder och lagstiftning för att försvåra organisationers möjligheter att verka fritt. Lagar om så kallade "utländska agenter" används för att tysta eller omöjliggöra utländsk finansiering av det civila samhället. Det här förekommer t.ex. i Turkiet, Ungern, Rumänien, Serbien, Kosovo och Albanien.

Religions- och övertygelsefrihet respekteras i regel i Europa, men det förekommer diskriminering. Ofta finns i dessa frågor komplexa och kontroversiella gränsdragningar. Förbud, exempelvis mot att bära slöja eller niqab, finns t.ex. i Frankrike, Österrike, Danmark och Lettland. De här är svåra frågor, men det är viktigt att de behandlas enligt rättsstatens principer och på ett transparent sätt.

Det finns stora sociala klyftor inom Europas länder. Den här ojämlikheten samspelar med folkens tillit till de demokratiska systemen. Regeringarna i dessa länder har inte förmått tillgodose hela befolkningens behov. Man kan fråga sig om våra system har lyckats att leverera till de grupper som har det sämst.

I många fall har respekten för utsatta personers rättigheter fortsatt allvarliga brister. Det gäller t. ex. migranter och asylsökande, det gäller romer, det gäller hbtq-personer.

Mäns våld mot kvinnor är ett fortsatt problem. Människohandel och prostitution förekommer i samtliga länder Vi ser också att kvinnor är underrepresenterade i beslutsfattandet och folkvalda församlingar, även om den politiska representationen uppvisar en positiv trend i flera länder har vi långt kvar.

***

3. Regeringens insatser

Regeringen har kraftsamlat för arbetet för mänskliga rättigheter.

Vi har till exempel ökat stödet till civilsamhället och människorättsförsvarare inom biståndet. Vi har drivit en feministisk utrikespolitik. Vi har arbetat hårt för ett starkare MR-perspektiv i FN:s säkerhetsråd och bjudit in civilsamhället till öppna möten. Vi har ökat våra insatser för kvinnor och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Vi har satsat på yttrandefrihetsfrågor och journalisters säkerhet. Vi har också återinfört en ambassadör för MR, demokrati och rättsstatens principer som besöker länder över hela världen för att diskutera dessa frågor.

En stor del av arbetet görs genom våra ambassader. Exempelvis i Baltikum har vi ordnat evenemang om antidiskriminering, yttrandefrihet och hbtq-rättigheter; vi ger stöd till oberoende ryskspråkig media för att se till att ländernas minoriteter får opartisk information. I Tjeckien har ambassaden samarbetat med fackföreningar och ordnat seminarium om föräldraledighet och jämställdhet. I Polen har man gjort skolprojekt om media och desinformation. I Bosnien och Hercegovina stödjer vi romers rättigheter, och finansierar utbildning av domare i frågor om könsbaserat våld.

Framåt behöver vi ge ännu större kraft åt demokratifrågorna. I utrikesdeklarationen förra veckan lanserade vi en demokratioffensiv. Och jag bad riksdagen att göra det gemensamt med oss och andra länder att följa oss.

Vi ska öka demokratibiståndet, och stödja demokratins försvarare och institutioner.

Vi ska ställa krav på att demokratin och rättsstatens principer respekteras av samtliga EU:s medlemsstater. Vi behöver markera tydligare mot EU-länder som bryter mot unionens värderingar och rättsstatens principer. Det ska finnas kännbara konsekvenser.

Vi behöver satsa mer på mellanfolkliga kontakter till länder där demokratin går bakåt, och vi behöver ge ännu bättre stöd till civilsamhället och positiva krafter i dessa länder.

Vi fortsätter och utvecklar också vår feministiska utrikespolitik.

***

Avslutning

För att avsluta vill jag påminna om en viktig sak. Att allt jag har sagt idag gäller inte bara någon annan. Det gäller också er.

Ni, som medborgare, som akademiker, är alla med och bär upp vår demokrati. Stå upp för den. Var med i samtalet om hur den kan utvecklas. Ge stöd och hjälp åt vänner från andra länder där utvecklingen ser annorlunda ut.

Visst kan man få en känsla av Weltschmerz, som tyskarna säger, när man tittar på utvecklingen. Men glöm inte, att vi är en del av den. Vi kan vända den. Det kommer att krävas mod och det kommer att krävas tålamod. Men låt oss lova varandra att inte ge upp.  

I och med detta så lanserar vi nu rapporterna!