Tal av Amanda Lind på invigningen av Stockholms Feministiska Filmfestival

Publicerad

Stockholm, 28 februari 2019
Det talade ordet gäller.

Stockholms feministiska filmfestival. Vad mäktigt! En plats där kvinnors berättelser, kvinnors filmskapande och kvinnors rätt att höras lyfts och sätts i centrum. Stort tack för inbjudan!

För tyvärr är det inte självklart att kvinnor får ta plats i filmbranschen. Och det är synd av så många anledningar. Inte minst är det en fråga om rättvisa. Jag blir ärligt talat riktigt provocerad när filmkulturen är mer tillgänglig för vissa grupper än för andra. Men det handlar också om att filmen som konstform begränsas. När vissa grupper inte skapar film, eller den film som de grupperna gör inte får chans att synas, då går vi miste om alldeles för många viktiga, starka, roliga och spännande filmupplevelser. Jag lovar att jag under mina år som kultur- och demokratiminister ska göra allt jag kan för att skapa förutsättningar för fler att berätta sina historier.

Min företrädare Alice Bah Kuhnke invigningstalade här förra året. Det var strax efter den höstens metoo-upprop, som inte minst skakade om filmbranschen. Alice tog uppropen på allvar och drog igång ett stort arbete för att komma tillrätta med sexuella trakasserier och övergrepp på både våra nationalscener och inom filmbranschen. Det arbetet kommer jag ta vidare. Redan nu under våren kommer jag att bjuda in folk från filmen till samtal kring hur vi ska ta vidare det arbete som påbörjades efter den omtumlande metoo-hösten. 

För precis som min företrädare kräver jag fortsatt förändring och handling. Jag kommer hålla i frågan och inte låta den försvinna in i mörkret igen. Det är dags att öppna ridåerna, det ska inte längre finnas några dunkla vrår som vi alla vet om men som ingen pratar om. Låt ridåerna vara vidöppna! 

Det finns mycket jag skulle vilja säga, och egentligen skulle jag vilja diskutera med er alla här i publiken, kring vad som är viktigt och hur vi tillsammans kan arbeta för att skapa förändring. Det går inte att ta miste på allt det engagemang som finns här i rummet, det bubblar. Men på den korta tid som jag har här uppe så vill jag ändå passa på att också poängtera hur viktigt det också är med representation och hur glad jag är att Stockholms feministiska filmfestival finns och lyfter den frågan. 

Det är alltid svårt att vara den som går först. Hade det till exempel inte funnits några kvinnliga ministrar i en regering före mig, hade steget att säga ja när statsministern ringde mig för några veckor sedan säkerligen varit ännu större. Och efter att jag sagt ja hade jag antagligen fått kämpa hårt för att bevisa att även kvinnor kan ha en maktposition. Men lyckligtvis har kvinnor innan mig gått före. Och idag har vi en uttalad feministisk regering. Sådant spelar roll. Representation spelar roll.

På samma sätt är det viktigt att det finns plats för kvinnliga protagonister, regissörer, producenter, fotografer, manusförfattare och filmskapare. Underskatta aldrig kraften i att kunna spegla sig i andra och vad det innebär både för individen och för samhället. 

Till de som fortfarande tvivlar på den kreativa kraften och styrkan i kvinnors filmskapande rekommenderar jag slutligen starkt att studera programmet för – och förstås besöka – Stockholms feministiska filmfestival! Festivalen är en betydelsefull del i arbetet för en mer jämställd filmbransch. Här finns bredden, erfarenheterna, rösterna, människorna. Här finns också diskussionerna. Därför är jag övertygad om att årets festival kommer att bli framgångsrik och väldigt spännande. Och med det förklarar jag årets festival invigd!

Jag har också fått äran att dela ut det fina Anna-priset, uppkallat efter en av de riktiga pionjärerna inom svensk film: Anna Hofman-Uddgren. Priset ska gå till ”en person med ett projekt med rörliga bilder som till innehåll, form och organisation och med stark konstnärlighet ger och gör en gestaltning av Kvinnokonventionens mål”.