Margot Wallström har entledigats, utrikesminister

-

Tal av utrikesminister Margot Wallström vid UD:s folkrättsdag 2019

Publicerad

Stockholm den 5 april 2019

Det talade ordet gäller

Välkommen till årets folkrättsdag.

Jag är glad att så många kunde komma till årets folkrättsdag på temat ”Samarbete i en ny tid: regler eller den starkes rätt?”

Temat kan låta som en retorisk fråga men det är viktigt att vi ser också frågar oss vad den utvecklingen vi ser idag innebär för folkrätten. När allt fler autokratiska ledare ser nationens styrka som ett argument för att kunna agera helt i enlighet med egenintresset och utan tankar på vilka långsiktiga konsekvenser det kan ge. Då behövs den här diskussionen.

Till att börja med skulle jag därför vilja låna några ord från den berömde folkrättsjuristen Louis Henkin. Folkrätten följs nästan alltid och nästan av alla.

Folkrätten är basen för internationellt samarbete. Vi reglerar våra gränser med grannländer genom folkrättsliga avtal. Folkrätten reglerar hur vi länder ingår avtal med varandra, det sker löpande och på alla möjliga samhällsområden.

Parisavtalet om skydd för klimatet är ett sådant. MR-konventioner som skyddar individens rättigheter är andra viktiga exempel. Folkrätten möjliggör global handel och tvistlösning över gränser som är grundläggande för Sveriges ekonomi. Genom folkrätten har vi reglerat diplomatiska förbindelser, havsrätten, den humanitära rätten med skydd för krigens offer, ansvarsutkrävande genom den internationella brottsmålsdomstolen ICC.

Folkrätten ger länder verktyg för att lösa konflikter på fredlig väg och om krig ändå utbryter så har folkrätten regler för att skydda civilbefolkningen och om vilka vapen som får användas i väpnad konflikt.

Folkrätten påverkar också våra vardagliga liv. Den ligger till grund för att vi ska kunna resa, skicka brev eller ringa över världen. Den reglerar immaterialrätten bakom appar, musik och filmer, men även livsmedelssäkerhet och miljöskydd. Vårt kulturarv i Visby, Birka eller pyramiderna i Egypten skyddas så att vi kan ta del av det även i kommande generationer.

Som jag sa i årets utrikesdeklaration så inleder regeringen nu en demokratioffensiv för att motverka den auktoritära utveckling som vi ser i många länder. Det finns en tydlig koppling mellan folkrätt och demokrati.

Demokratiska länder går inte i krig med varandra. Demokratiska länder samarbetar bättre med varandra, och kan ha en friare och ärligare dialog med varandra. Fristående rättssystem kan implementera folkrättsliga regler på ett oberoende sätt. Det är för mig självklart att folkrätten är ett instrument för demokratisk utveckling.

***

Precis som i alla rättssystem har folkrätten alltid debatterats och kränkningar har skett.

Jag vill särskilt uppmärksamma att det i helgen är 25 år sedan folkmordet mot tutsis i Rwanda inleddes. Det var den yttersta konsekvensen av det internationella samfundets misslyckande. Vi hedrar offren genom att aldrig glömma, och att oförtrutet fortsätta arbeta för mänskliga rättigheter. 

Men på den senaste tiden ser vi en negativ trend på flera håll i världen, där de gemensamma reglernas giltighet ifrågasätts allt oftare.

Låt mig ta några exempel:

Vi konstaterar att en del länder, såsom Kina, inte alltid accepterar resultatet av skiljedomar och domstolsprocesser, vilket undergräver grundprinciperna om fredlig lösning av tvister.

USA har frånträtt Parisavtalet, den kärntekniska överenskommelsen med Iran och lämnat FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Både USA och Ryssland har lämnat nedrustningsavtalet INF efter ryska avtalsbrott.

Vi fördömer den ryska aggressionen i östra Ukraina, och den illegala annekteringen av Krim. Dessa flagranta brott mot folkrätten är det mest allvarliga hotet mot den europeiska säkerhetsordningen sedan kalla krigets slut.

Sverige erkänner aldrig olaglig annektering av territorium. Världssamfundet har en tydlig, enad och folkrättsligt grundad linje om Golanhöjderna: vi erkänner inte israelisk suveränitet över de territorier Israel ockuperar sedan 1967. Detta är en diskussion som blivit aktuell de senaste dagarna.

De gemensamma handelsreglerna åsidosätts allt oftare och världshandelsorganisationen WTO – som är själva fundamentet för en fungerande och rättvis världshandel – ifrågasätts.

Vi ser hot i nya former – hybridhot i form av bl a cyberhot, desinformation och andra slags påverkanskampanjer. Det är viktigt att de folkrättsliga reglerna upprätthålls i denna nya, breddade hotmiljö.

Journalister, förtroendevalda och människorättsförsvarare trakasseras, förföljs och dödas. Hets och hat förgiftar samhällsdebatten. Demokratiska processer undergrävs.

Vi ser att de mänskliga rättigheterna och MR-försvarare utmanas, angrips och fängslas, såväl i enskilda länder som i de internationella systemen.

Vi ser ökande motstånd i frågor såsom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i givna länder. Attacker mot kvinnors rättigheter är något många auktoritära ledare gör först av allt då de tar makten.

Vi ser slutligen försök att förändra de grundläggande principerna om individen som rättighetsbärare och stater som de primära ansvarsbärarna. Ett fundament för den folkrättsliga regleringen av de mänskliga rättigheterna.

Så vad gör vi en sådan allvarlig situation?

FN-stadgans folkrätt står självklart i centrum för en regelbaserad världsordning. De nya hot vi ser innebär inte att vi har ett nytt eller överhängande behov av nya folkrättsliga instrument. Reglerna och verktygen finns där. Det vi framför allt behöver är att de används och implementeras på rätt sätt.

Sammanhållning inom EU och med våra nordiska grannar är särskilt viktig. EU är en viktig aktör för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer inte bara ibland medlemsstaterna utan även externt genom bistånd och politisk dialog i många delar av världen.

Arbetet i vår äldsta institution, Europarådet, är av central betydelse för att värna mänskliga rättigheter.

OSSE en viktig regional organisation vars grundläggande dokument bygger på folkrätten. OSSE skapar också en direkt koppling mellan staters säkerhet och respekten för MR, demokrati och rättsstatens principer.

Det regionala samarbete som utvecklas under lång tid måste fortsätta värnas och vårt närområde är i många avseenden folkrättsligt unikt.

Östersjöns havsgränser är reglerade i gränsavtal, skyddet av havsmiljön är utvecklad kontinuerligt via samarbetet i HELCOM och i Östersjöstaternas råd.

Arktis är en annan del av vårt närområde som kan framhållas som ett exempel på regionalt samarbete där folkrätten har respekterats och bidragit till att behålla regionen som ett lågspänningsområde. Detta trots en snabb förändring när klimatförändringarnas effekter blir allt tydligare. Isen smälter och ett antal stater satsar stort på oljeutvinning, sjötransporter och stärker sin militära närvaro.

Sverige kommer under året att inleda arbetet med att förnya sin Arktisstrategi och stå värd för EU:s första Arktiska forum, som ska genomföras i Umeå.

Under Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd 2017–2018 var folkrätten en självklar utgångspunkt i allt vi gjorde, och FN-stadgan en kärna i detta arbete. Vi tog avstamp i vad vi kallade för en ”bottenplatta” av folkrätt, mänskliga rättigheter, jämställdhet och humanitärt perspektiv.

Detta var vägledande för Sverige och en utgångspunkt för alla förhandlingar och diskussioner i säkerhetsrådet. En logisk ansats, eftersom den regelbaserade världsordningen har kännetecknat svenskt agerande i FN genom decennier.

I praktiken handlade det folkrättsliga arbetet i säkerhetsrådet om de dagliga insatser som gjordes av våra folkrättsjurister i Stockholm och på FN-representationen i New York. Från anföranden till beslut om positioner i olika centrala frågor granskades med folkrättsliga glasögon.

Vårt konsekventa arbete för folkrätten i säkerhetsrådet fick genomslag. Några exempel som jag vill lyfta fram är att vi genomgående drev frågor om ansvarsutkrävande, inklusive för brott som begåtts i Syrien och Myanmar. Vi bidrog till starkare mandat för skydd av civila och mot sexuellt och genderbaserat våld i resolutioner om FN:s fredsinsatser. Vi drev tillsammans med Nederländerna en resolution om konflikt och hunger.

Vi fortsätter att engagera oss och investera i det multilaterala systemet med EU, OSSE, Europarådet och FN i centrum. Ett exempel är att Sverige tar över ordförandeskapet för IAEA:s styrelse i september. De internationella mellanstatliga organisationerna är centrala arenor för att implementera folkrätten.

***

Detta är vad vi har, detta är våra verktyg. Men det behövs också en politisk kraft och det kan vara svårt att mobilisera. Det är därför oerhört viktigt att vi alla höjer våra röster för folkrätten och de mänskliga rättigheterna.

Sveriges röst i världen behövs. Den behövs för att tala för dem vars röster hotas att tystas. Den behövs till försvar för en världsordning som grundar sig på överenskomna regler och inte den starkes maktpolitik.

Men Sveriges röst innebär mer än regeringens. Alla civilsamhällesorganisationer, akademiker och aktivister där ute måste fortsätta uppmärksamma frågor om mänskliga rättigheter och folkrätt. En aktiv utrikespolitik förutsätter en folklig acceptans och ett folkligt stöd.

Ordens makt är stor, inte minst inom politiken. Ni om några vet att vad som sägs och vilka ord som väljs är av största möjliga betydelse. Låt mig därför få avsluta med några ord av Tage Danielsson som jag tycker summerar detta väl.

Vi som satts att leva i besvikelsens epok
– ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt,
tro på det vi trodde på – trots allt!

Tack för att ni lyssnat.