Tal av utrikesminister Ann Linde vid FN-förbundets seminarium med anledning av FN-dagen 2019

Publicerad

Stockholm, 23 oktober 2019. Det talade ordet gäller.

Kära FN-vänner,

Det är en stor ära för mig att första gången som utrikesminister tala vid detta årliga arrangemang i samband med FN-dagen, för att uppmärksamma FN och det svenska FN-engagemanget. En stark FN-politik har alltid varit är en självskriven och integrerad del av Sveriges sammanhållna utrikes-, säkerhets- och utvecklingspolitik. Dagens globala utmaningar kräver gemensamma åtgärder, att tro att ensam är stark i den värld vi lever i är otänkbart.

Låt mig innan vi går in på dagens diskussion om FN inleda med några ord om utvecklingen i Turkiet och Norra Syrien.

EU har nu enhälligt fördömt Turkiets militära attack, något som Sverige drivit hårt. EU:s medlemsländer skickar alltså en väldigt tydlig signal till Turkiet. Sverige har också drivit på för ett vapenembargo i EU mot Turkiet – och även om vi inte landade i ett regelrätt embargo så är medlemsstaterna eniga om kraftfulla åtaganden mot vapenexport till Turkiet.

Jag har också varit tydlig med att EU måste visa sitt stöd till alla de som drabbas, inte minst de kurder som bor i regionen. Därför är det positivt att EU nu är eniga om humanitärt stöd. Vi värnar stöd till lokalbefolkningen – alltså bland annat de kurder och minoriteter som utsätts för den turkiska offensiven.

Vårt engagemang för Syrienkrisen är brett och långsiktigt. I säkerhetsrådet ledde vi förhandlingarna kring de tre humanitära resolutioner som kunde antas om Syrien under vår tid i rådet. Tack vare dessa kunde miljontals människor i behov nås av humanitärt stöd från grannländerna. Utanför rådet riktas vårt engagemang till stöd för den FN-ledda politiska processen, med kvinnors fulla deltagande. Detta utgör alltjämt den enda vägen till hållbar fred i Syrien. Vi stödjer också FN:s särskilda mekanism för ansvarsutkrävande i Syrien, IIIM (”triple IM”), såväl finansiellt som politiskt.

I september hölls fem toppmöten i FN:s regi i New York i samband med generalförsamlingens öppnande. Under dessa intensiva dagar blev det än mer tydligt för mig att världssamfundet har gemensamma utmaningar som vi måste lösa tillsammans. Agenda 2030 är en viktig del av lösningen.

Men FN som organisation står som ni alla vet inför stora utmaningar. Multilateralismen och det internationella samarbetet ifrågasätts. Hörde ni vad president Trump sa under sitt tal i New York härom veckan?– ”framtiden tillhör inte globalister, framtiden tillhör patrioter”. Självklart talade han till sin egen väljarbas, men hans uttalande är symptomatiskt för en mer nationalistisk strömning och en övertygelse om att ensam är stark.

Vad är Sveriges svar? Vi slår vakt om, och stärker multilateralismen ytterligare. Multilateralismen är vårt främsta verktyg att värna vår gemensamma framtid. I tider då den regelbaserade världsordningen och gemensamma internationella strukturer och institutioner hotas trappar regeringen upp sitt engagemang.

Låt mig därför ta upp ett antal områden där jag tror att multilateralismen och FN spelar en särskilt viktig roll.

Ett av de områden där det blåser särskilt snålt, och som är helt livsavgörande för miljontals människor, främst kvinnor och flickor, är tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Sverige, tillsammans med likasinnade länder kraftsamlar för att försvara SRHR när t.ex. USA och andra backar, eller rentav underminerar internationella SRHR-åtaganden. Även inom EU hårdnar motståndet mot SRHR bland vissa medlemsstater. Det försvårar möjligheterna för EU att komma överens om, och agera kraftfullt tillsammans på. Jag vill rikta ett stort tack till FN-förbundet för att ni driver dessa frågor, t.ex. genom ert arbete mot kvinnlig könsstympning.

Efter vår tid i säkerhetsrådet fortsätter vi nu driva FN-politik med utgångspunkt i folkrätten, mänskliga rättigheter, ett humanitärt perspektiv och jämställdhet. Vi kommer med kraft att fortsätta driva frågor som rör jämställdhet, fred och säkerhet, nedrustning, klimat och säkerhet, och engagera oss i världens kriser och konflikter.

Sverige gör skillnad i FN och runt om i världen, inte minst när det gäller jämställdhet. Men vi kan inte luta oss tillbaka och klappa oss själva på axeln – nej, nu gäller det att ligga i, att följa upp. Inte minst i fält, på landnivå – där ska vi göra skillnad.

2020 kommer vara ett nyckelår för jämställdhetsfrågor och kvinnor, fred och säkerhet med Peking 25 och 20-årsjubiléet för resolution 1325. Vi ska ta vara på dessa tillfällen att konsolidera det som uppnåtts och försöka ta ytterligare steg framåt i genomförandet i praktiken. Tack vare svenska ansträngningar har idag alla förhandlade FN-insatsers mandat åtaganden för kvinnor, fred och säkerhet. Nästa vecka ska jag tala i FNs öppna debatt om just detta.

Under Sveriges ordförandeskap i juli 2018, nåddes för första gången i FN:s historia könsbalans bland inbjudna föredragshållare i säkerhetsrådet.

Sverige tar vidare arbetet i säkerhetsrådet såväl genom konkreta insatser i fält som i förhandlingsrummen i internationella organisationer. I fält arbetar vi med direkt stöd till kvinnoorganisationer och kvinnors deltagande i politiska processer och fredsprocesser. Ett aktuellt exempel är Sudan, där vi aktivt stött kvinnorörelsen och har nära kontakter med regeringsföreträdare. Detta har lett till att kvinnor deltar, och ett jämställdhetsperspektiv finns, när den nya administrationen nu utformas.

Sverige såg behov av att FN skulle axla ett ansvar för, och börja hantera kopplingen mellan klimatförändringarna och konflikt. Numera samordnas arbetet inom FN, med fokus på klimatrelaterade säkerhetsrisker i de mest utsatta länderna i världen, t.ex. i Mellanöstern. I september samlades världens ledare för ett toppmöte om klimatet, vars betydelse inte ska underskattas. Tyskland tar nu vidare det arbete Sverige initierade i säkerhetsrådet, och driver på för det långsiktiga arbete som, tyvärr, behövs på detta område.

Flera av vår tids stora utmaningar berör mänskligheten gemensamt. De behöver därför bemötas genom samarbete, också med länder vars värderingar vi inte delar till fullo. Vi ska därför söka dialog och undvika isolering.

Sverige fortsätter sitt engagemang i den mycket svåra konflikten i Jemen. Stockholmsöverenskommelsen, som slöts mellan parterna i Sverige i december förra året, var ett avgörande steg framåt och förhindrade en militär offensiv mot hamnstaden Hodeidah. Stockholmsöverenskommelsen måste nu genomföras och en politisk process inledas. Under högnivåveckan vid FN:s generalförsamling i New York stod jag värd tillsammans med Storbritannien och Kuwait för ett möte med särskilt engagerade länder till stöd för FN:s ansträngningar för en politisk lösning i Jemen. Detta arbete fortsätter, med Sverige i en ledande roll.

Vi ser med stor oro på situationen i Venezuela. Hela sju miljoner människor bedöms vara i behov av humanitär hjälp och vid årets slut kan fem miljoner människor ha lämnat Venezuela i en av världens största flyktingkriser. Sverige blundar inte för detta, och är idag en av de största givarna till krisen i Venezuela. Vi arbetar också för en fredlig lösning som leder till demokratiska val i Venezuela.

Situationen på koreanska halvön är högt upp på den internationella dagordningen. Det internationella samfundet uppmanar Nordkorea att fullgöra sina åtaganden och vidta fullständig, verifierbar och oåterkallelig nedrustning av kärnvapen- och robotprogrammen. De sanktioner FN:s säkerhetsråd och EU har beslutat måste genomföras så att de får avsedd effekt. Detta innebär även att de undantag för humanitärt bistånd som medges i resolutionerna ska respekteras för att möjliggöra för humanitära aktörer att utföra sitt arbete. Sverige är en av de största givarna av humanitärt bistånd till Nordkorea.

FN:s säkerhetsråd har samtidigt slagit fast att situationen på koreanska halvön måste lösas på fredlig väg. Det är välkommet att USA och Nordkorea kunde mötas nyligen i Stockholm för att föra sådana samtal. Detta är ett exempel på Sveriges engagemang för fredliga lösningar, i Korea, och runt om i världen. Vi kommer fortsätta att erbjuda vårt stöd till dialog, medling och förtroendeskapande åtgärder om behov uppstår runt om i världen.

Fortsätter vi blicka österut, vill jag nämna Myanmar, där våldsamma konflikter fortsätter att uppbåda oerhört lidande för delar av befolkningen. Det sexuella och könsbaserade våldet är utbrett och drabbar främst unga, kvinnor och barn. Den statslösa rohingyabefolkningen – som i decennier levt under diskriminering och förtryck, har under de senaste åren utsatts för urskillningslöst våld från militär och säkerhetsstyrkor. En utdragen och komplicerad fredsprocess pågår men har hittills inte gett resultat. Sverige arbetar aktivt för att uppmärksamma situationen och vända utvecklingen, genom FN och via EU, genom bland annat bistånd, dialog och sanktioner.

Kära FN-vänner,

Det finns olika typer av vänner. Men jag, och mina medarbetare, vet att en god vän är en uppriktig och ibland krävande vän. Vi ställer höga krav på att FN ska vara effektivt, transparent och fungera ändamålsenligt.

FN-reformerna som nu är sjösatta har som ambition att stärka FN:s förmåga att göra skillnad för människor på marken inom fred och säkerhet liksom utveckling. Nu ligger utmaningen i genomförande och det är inte någon liten utmaning.

Vi fortsätter att konsekvent – vid varje tillfälle som ges, på varje nivå – lyfta frågorna om sexuella övergrepp och sexuell utnyttjande som tyvärr har skett inom FN. Vi stödjer också Guterres ambitiösa reformförslag.

Sverige har satsat särskilt på FN:s fredsbyggandefond och FN:s fredsbyggandekommission. Nästa år ser vi framemot den av FN initierade översynen av fredsbyggandearkitekturen. Vi kommer i sammanhanget sträva efter ett starkt och effektivt FN som kan leverera över ett brett spektrum för att säkerställa hållbar fred.

FN måste fylla funktionen som nav i den regelbaserade världsordningen, vilket också är ett existentiellt intresse för EU. Vi vet att dagens och morgondagens utmaningar kräver mer av internationellt samarbete, inte mindre.

Ett fördjupat samarbete mellan EU och FN är både möjligt och angeläget såsom omvärlden och det multilaterala systemet förändras. Det förutsätter ett samstämmigt och strategiskt engagemang av EU, som står inför ett antal kritiska vägval när en ny politisk cykel inleds med den nya kommissionen. EU och dess medlemsländer är den största finansiären av FN-systemet men den splittrade finansieringen minskar EU:s inflytande och motverkar även den pågående FN-reformen. Det finns en stor potential i ett stärkt EU-FN-samarbete, inte minst kring klimatfrågorna och arbetet med Agenda 2030.

Kära FN-vänner,

Sverige har ett långt engagemang för FN:s fredsfrämjande verksamhet. Regeringen har föreslagit att Sveriges bidrag till FN:s operation i Mali, MINUSMA, ska förlängas. Sverige bidrar med civil personal – poliser, rådgivare och kriminalvårdare – också till en rad andra FN-insatser. Mer än 80 000 svenska kvinnor och män har deltagit i FN:s fredsfrämjande operationer genom åren.

Jag vill tacka alla svenskar som gjort insatser för freden. Det är inte utan risk och jag vet att många har gjort enastående insatser både i Sverige och utomlands. Att arbeta för en hållbar och fredlig värld kan ha ett högt personligt pris. Morden på Zaida Catalán och hennes kollega Michael Sharp i mars 2017, när de var på FN-uppdrag i Demokratiska Republiken Kongo, är ett tragiskt exempel på detta. Sverige driver på för att sanningen ska fram, rättvisa skipas och de skyldiga ställs till svars, men också för att säkerheten för sanktionsexperter ska stärkas.

En annan svensk som gjorde skillnad var FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Ni har kanske läst om den oberoende utredarens rapport som nyligen publicerades av FN om Hammarskjöld-utredningen. Rapporten, som Sverige initierade, konstaterar att mer arbete behöver göras för att utröna vad som hände för 58 år sedan i Ndola. Sverige kommer med full kraft fortsätta verka för att frågan hålls vid liv. Det är vi skyldiga familjerna till de som tragiskt gick bort, FN som organisation och alla de som idag arbetar i Dag Hammarskjölds anda.

FN-vänner,

Vi har en tradition av nära samarbete med det civila samhället och vi strävar alltid efter att tillvarata och utnyttja den ovärderliga kunskapen och resurserna som finns. Inte minst i denna salen. Stort tack till alla som är engagerade på daglig basis eller på sin fritid.

1945 var året då ett av världshistoriens stora krig tog slut. 1945 var det år FN bildades. Imorgon, på FN-dagen den 24 oktober, kommer uppmärksammandet av FN:s 75-årsjubileum att lanseras. Jag vet att svenska FN-förbundet planerar att genomföra flera aktiviteter för att uppmärksamma detta under nästa år. Vi ser framemot att samarbeta kring detta.

Men det är inte FN som organisation som kommer att stå i fokus, utan tonvikt kommer ligga på de utmaningar som vi som människor står inför, och på hur vi ska ta itu med dessa. Viktigt blir här att överskrida den falska motsättningen mellan patriotism och globalism. Ett upplyst egenintresse blandat med en stor dos av solidaritet gör samarbete över nationsgränserna oumbärligt.

Även om vi alla är överens om att stora utmaningar består för det multilaterala samarbetet så finns det ljusglimtar. När jag deltog vid högnivåveckan i New York i slutet av september noterade jag ett starkt stöd för det internationella samarbetet. I flera fall såg vi även konkreta resultat av internationellt samarbete, inte minst genom klimatåtaganden, hållbarhetsdeklarationen, hälsoresolutionen och viktiga möten om världens svåraste kriser och konflikter för att nämna några exempel. Men viktigast av allt, vi såg tydliga budskap från världens unga om att internationellt samarbete är det enda svaret på dagens utmaningar.

Detta råd måste, eller snarare är vi skyldiga, att följa. Och det är regeringen fast besluten att göra.