Uttalande från Utrikesdepartementet

Ministermötet i Stockholm om kärnvapennedrustning och icke-spridningsfördraget

Publicerad

Ministerdeklaration, Stockholm den 11 juni 2019

Detta är en översättning från engelska. I händelse av skiljaktiga tolkningar ska den engelska texten gälla.

Vi deltagande stater – Argentina, Etiopien, Finland, Indonesien, Japan, Jordanien, Kanada, Kazakstan, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Spanien, Sydkorea, Sverige och Tyskland – har i dag mötts vid ministermötet i Stockholm om kärnvapennedrustning och icke-spridningsfördraget för att diskutera hur kärnvapennedrustning kan främjas.

Nästa år är det 50-årsdagen för icke-spridningsfördraget, hörnstenen i det globala ramverket för kärnvapennedrustning och icke-spridning. Fördraget har obestridligen varit framgångsrikt när det gäller att förhindra kärnvapenspridning, att lägga grunden till avsevärda minskningar av kärnvapenarsenaler och att underlätta fredlig användning av kärnenergi. Fördraget har också inneburit att ett internationellt system med kärnämneskontroll har inrättats och att skapandet av kärnvapenfria zoner har främjats. Trots dessa framsteg har kärnvapen emellertid den senaste tiden fått en mer framträdande roll, mot bakgrund av ett allt sämre internationellt säkerhetsklimat.

Kvalitativt nya förmågor håller på att utvecklas, med ny teknik som en pådrivande faktor. Utvecklingen med en gradvis minskning av världens kärnvapenarsenal från toppen 1986 får inte vändas. En potentiell kärnvapenkapprustning – som inte skulle tjäna någons intressen – måste undvikas.

Regionala utmaningar i fråga om kärnvapenspridning komplicerar situationen ytterligare. Vårt bestämda mål är alltjämt Nordkoreas kärnvapenavrustning som ska genomföras på ett fullständigt, verifierbart och oåterkalleligt sätt, i enlighet med tillämpliga resolutioner från FN:s säkerhetsråd. Det kärntekniska avtalet med Iran (JCPOA), som åtnjuter multilateralt stöd och utgör en central landvinning för de globala arrangemangen om icke-spridning, är samtidigt i ett utsatt läge.

Vi uttrycker ånyo vårt stöd för inrättandet av en zon fri från kärnvapen och andra massförstörelsevapen, inklusive deras bärare, i Mellanöstern, i linje med resolutionen från 1995 och slutdokumentet från 2010 års konferens för översyn av icke-spridningsfördraget.

Icke-spridningsfördraget, som nära nog alla stater är parter i, har under fem årtionden varit oundgängligt för freden och säkerheten i världen. Tillsammans måste vi säkra framtiden för denna milstolpe till fördrag. Det är mindre än ett år till dess att parterna samlas i New York för att göra en översyn av tillämpningen av fördraget och för att staka ut den vidare kursen. Översynskonferensen ger oss tillfälle att leva upp till våra kollektiva åtaganden, och då särskilt att arbeta för tillämpningen av nedrustningspelaren. Vi bör ta det tillfället i akt och bidra till att dödläget kan brytas. Våra regeringar kommer att göra sitt yttersta för att uppnå det. Våra geografiska och säkerhetspolitiska hemvister skiljer sig åt, men vi står enade i vår övertygelse att konstruktiv politisk och diplomatisk dialog är av grundläggande betydelse för att det ska gå att bygga upp det förtroende som krävs för framsteg på vägen mot våra gemensamma mål.

Högnivåmötet i FN:s säkerhetsråd den 2 april visade på ett enat och starkt stöd för icke-spridningsfördraget, något som ett överenskommet pressuttalande gav ytterligare uttryck för.

Vi understryker att icke-spridningsfördragets tre pelare stöder varandra och att ytterligare framsteg i fråga om nedrustningspelaren är nödvändiga.

Vårt fokus under det kommande året kommer att ligga på att bidra till sådana insatser. Vår ansats kommer att vara ambitiös men samtidigt realistisk. 2020 eftersträvar vi ett utfall som på nytt bekräftar icke-spridningsfördraget som hörnstenen i det globala ramverket för nedrustning och icke-spridning. Detta bör ges en verklig innebörd genom att man anger steg på vägen mot tillämpning av artikel VI i fördraget, med utgångspunkt i de åtaganden som gjorts under en rad översynskonferenser, framför allt 1995, 2000 och 2010.

Samtidigt som vi konstaterat att det säkerhetspolitiska klimatet i världen är mycket utmanande har vi vid våra samtal idag talat om många olika frågor, bland annat större öppenhet och ansvarsfullhet i policydeklarationer om kärnvapen, åtgärder för att minska kärnvapnens roll i doktriner och policy, sätt att öka öppenhet och insyn och minska risken för kärnvapenanvändning, stärkta negativa säkerhetsgarantier, arbete med verifiering av kärnvapennedrustning och vikten av att hantera frågan om framställning av klyvbart material.

Samtliga dessa områden medför konkreta möjligheter att minska de internationella spänningarna och förbättra det globala säkerhetsläget. De kan, som förtroendeskapande åtgärder, göra att vi kan ta viktiga steg som banar väg för ytterligare framsteg under kommande år. I detta sammanhang konstaterade vi att en förlängning av Nya Start-avtalet skulle vara ett nyckelbidrag till bevarandet av den strategiska stabiliteten.

Vårt arbete är också ett svar på FN:s generalsekreterares uppmaning om att återigen sätta nedrustning och icke-spridning högst upp på den internationella politiska dagordningen.

Med utgångspunkt i mötet i Stockholm om kärnvapennedrustning och icke-spridningsfördraget kommer våra länder framöver att söka engagera den bredare kretsen av parter i icke-spridningsfördraget. Det kommer att vara särskilt viktigt att arbeta med kärnvapenstaterna, vars fullständiga uppslutning och konstruktiva medverkan kommer att vara helt avgörande för framsteg 2020. Vårt gemensamma mål är en värld fri från kärnvapen.