Regeringen tillsätter utredning för att värna och utveckla den svenska modellen

Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson, debattartikel, Arbetet, den 22 juni 2017.

Situationen i Göteborgs Hamn är allvarlig. Konflikten i containerterminalen påverkar inte bara hamnens kunder och de företag som transporterar varor till och från hamnen. Den riskerar också att hota Sveriges konkurrenskraft och svenska jobb när företag inte längre har tillgång till en hamn med Göteborgs kapacitet. Ytterst hotar den också förtroendet för den annars så framgångsrika svenska modellen. Därför har regeringen idag tillsatt en utredning med uppdrag att se över lagstiftningen så att modellen ska fungera ännu bättre i framtiden.

Ingen annan än parterna kan lösa den akuta situationen i Göteborgs Hamn. Det vilar därför ett mycket stort ansvar på arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen i fråga att snabbt komma överens om en lösning. De medlare som Medlingsinstitutet har utsett är fortsatt beredda att medla mellan parterna.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen är ovanlig i en internationell jämförelse, men också ovanligt framgångsrik. Vi har den högsta sysselsättningsgraden som någonsin uppmätts i ett EU-land. Vår omställnings- och anpassningsförmåga är stark. Reallönerna har ökat under drygt två decennier. Antalet förlorade arbetsdagar till följd av konflikter på arbetsmarknaden är anmärkningsvärt få.

I stor utsträckning är det arbetsmarknadens parter som ansvarar för att reglera villkoren på den svenska arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Det gör det möjligt att anpassa villkoren till de förutsättningar som gäller i olika branscher och verksamheter. Att det finns kollektivavtal är helt avgörande för att den svenska modellen ska fungera.

Det yttersta medlet för att få till stånd ett kollektivavtal är rätten att vidta stridsåtgärder. Rätten att själv vidta stridsåtgärder i syfte att uppnå kollektivavtal samt rätten att vidta stridsåtgärder mot en arbetsgivare i syfte att stödja en lovlig konflikt mellan andra parter, s.k. sympatiåtgärder, är grundläggande och ska fortsatt vara mycket stark i Sverige.

Det viktigaste skälet för arbetsgivare att teckna kollektivavtal är den arbetsfred som kollektivavtalet medför. I ett flertal domar i Arbetsdomstolen har det dock klarlagts att fredspliktsreglerna i MBL i princip inte hindrar arbetstagarorganisationer från att vidta stridsåtgärder mot en arbetsgivare, trots att denne redan har ett kollektivavtal med en annan arbetstagarorganisation. Detta har hittills inte lett till några större problem på arbetsmarknaden eftersom arbetstagar­organisationerna har olika system för att samordna vilket förbund som i en viss situation ska teckna kollektivavtal. Det har i praktiken inneburit att arbetsgivare som har tecknat kollektivavtal också har kunnat räkna med att vara fredade från stridsåtgärder under ett kollektivavtals giltighetstid.

Men den långvariga arbetsmarknadskonflikten i Göteborgs Hamn är ett exempel på en situation där den svenska modellen inte fungerar tillfredsställande i detta avseende. Att arbetsgivare som redan har tecknat ett kollektivavtal ändå kan utsättas för stridsåtgärder kan i förlängningen innebära att värdet av kollektivavtalet som fredspliktsinstrument devalveras. Det riskerar i sin tur att äventyra den höga organisationsgrad och kollektivavtalstäckning som vi har i Sverige och som är en förutsättning för att modellen ska fungera på ett bra sätt.

Konflikten i Göteborgs Hamn har också väckt frågan om man ska få vidta stridsåtgärder i syfte att till exempel protestera mot arbetsgivarens sätt att leda och fördela arbetet eller för att utöva påtryckning mot en arbetsgivare i en tvist om till exempel arbetsgivarens arbetsmiljöansvar. På den svenska arbetsmarknaden finns särskilda regler som syftar till att ge arbetstagare och deras organisationer inflytande i den typen av frågor. I MBL finns bestämmelser om rätt till information och förhandling som syftar till att ge fackliga organisationer en möjlighet att påverka arbetsgivarens beslut i arbetslednings- och verksamhetsledningsfrågor.

När det gäller arbetsmiljölagstiftningen finns möjligheten att vända sig till Arbetsmiljöverket om en enskild arbetstagare eller en facklig organisation anser att arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter enligt den lagen. Arbetsmiljöverket kan framställa krav på åtgärder med vitesföreläggande mot arbetsgivaren om myndigheten vid en inspektion konstaterar brister i arbetsmiljön eller i arbetsmiljöarbetet.

Användandet av stridsåtgärder för att påverka arbetsgivarens agerande i dessa typer av frågor kan leda till att den svenska arbetsmarknadsmodellens legitimitet ifrågasätts. Mot denna bakgrund anser jag att det finns anledning att se över om det är möjligt och lämpligt att begränsa rätten att vidta stridsåtgärder när syftet är ett annat än att reglera villkor i kollektivavtal. Det finns också anledning att se över om fredsplikten bör förändras i fall där arbetsgivaren redan har tecknat ett kollektivavtal med en annan arbetstagarorganisation.

Förändrade fredspliktsregler behöver inte nödvändigtvis röra sig om lagreglerade begränsningar i konflikträtten. Det skulle också kunna handla om att ge parterna verktyg att hantera frågan om vilket av flera möjliga kollektivavtal som ska medföra fredsplikt om behov av det uppstår.

Rätten att vidta sympatiåtgärder, det vill säga stridsåtgärd mot en arbetsgivare i syfte att stödja en lovlig konflikt mellan andra parter, omfattas inte av utredningsuppdraget.

Ylva Johansson,
arbetsmarknads- och etableringsminister