Debattartikel från Arbetsmarknadsdepartementet

”Vår ängslighet har stått kvinnorna dyrt”

Publicerad 22 april 2024

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg, debattartikel, Svenska Dagbladet, den 19 april 2024.

Samhället har under lång tid varit för ängsligt för att ingripa kraftfullt mot förövare. Våldsutsatta kvinnor har fått betala priset för detta med sin frihet och trygghet.

Minst tolv kvinnor misstänks ha mördats redan under årets första tre månader. Vart och ett av dessa fall är en djup tragedi, som återigen visar på behovet av att ta ytterligare krafttag mot mäns våld mot kvinnor.

Det är viktigt att komma ihåg att de senaste månadernas förlorade kvinnoliv endast utgör toppen på det enorma isberg av våld som människor, främst kvinnor, dagligen utsätts för av närstående i Sverige. För alltför många har det blivit en del av vardagen att utsättas för misshandel, sexuellt våld, hot och trakasserier på den plats där man borde kunna känna sig som mest trygg – hemmet. Samtidigt lever ett stort antal kvinnor i Sverige med en konstant fruktan för sina egna liv efter att ha vågat ta steget att lämna relationen. Vissa av dessa lever gömda på skyddade boenden för att försöka undvika att deras förövare ska hitta dem. Andra utsätts för ett omfattande eftervåld när deras förövare genom psykiskt eller ekonomiskt våld fortsätter att kontrollera deras liv.

Det är ingen naturlag att det ska se ut såhär i Sverige. Att vi fortfarande misslyckas med att förebygga och bekämpa denna grova brottslighet är till stor del resultatet av politiska beslut – eller avsaknaden av sådana beslut.

Innan jag blev minister arbetade jag som åklagare och i den rollen mötte jag många av dessa kvinnor. Jag kände då en nästintill outhärdlig frustration över hur liten vikt brotts­offer­perspektivet har i vårt samhälle. Vi har under lång tid varit alldeles för ängsliga för att ingripa kraftfullt mot förövare, och varit till synes helt blinda inför det faktum att denna ängslighet i stället inneburit att det har varit brottsoffren som har fått betala med sin frihet och trygghet.

Jag är stolt över att vara jämställdhets­minister i en regering som genomför det perspektiv­skifte som borde ha skett för länge sedan. Knappt halvvägs in i mandat­perioden har vi sjösatt flera reformer som alla utgör del i detta skifte. Bland dessa reformer kan nämnas:

• En omfattande reform av kontakt­förbuds­lagstiftningen. Kontakt­förbud ska kunna utfärdas i fler fall, fler kontakt­förbud ska förenas med elektronisk fotboja och kontakt­förbuden ska kunna omfatta större geografiska områden – i vissa fall hela kommuner. Kort sagt, det ska vara förövarna snarare än brotts­offren som får flytta.
• Kraftigt höjda straff för vålds- och sexualbrott. Förutom att straffen på ett bättre sätt behöver återspegla denna brottslighets allvar och brottsoffren skyddas genom förövarnas inlåsning, kan längre fängelsetid i många fall förhindra att nya offer utsätts för brott. Regeringen vill därför öppna upp för att de farligaste vålds- och sexual­brotts­förövarna ska kunna låsas in på livstid.
• Skärpta krav för permissioner och villkorlig frigivning från anstalt. I dag tas för lite hänsyn till brottsoffers intressen vid beslut om permission från anstalt, och det saknas lagligt stöd för att väga in återfalls­risken vid beslut om villkorlig frigivning. Regeringen genomför en reform för att stärka skyddet för såväl befintliga brottsoffer som andra samhälls­medborgare som riskerar att utsättas för förövarens fortsatta brottslighet.
• Bättre stöd till brottsoffer. För att undvika att brottsoffer ”faller mellan stolarna” eller drabbas av en stor administrativ börda för att kunna få en trygg vardag har regeringen också gett Social­styrelsen i uppdrag att ta fram förslag på hur ett samordnat system för våldsutsatta kan utformas, exempelvis genom kontakt­personer som kan hjälpa dem vid kontakt med olika myndigheter. Vi kommer också att öka möjligheterna för brottsoffer att få målsägande­biträde genom hela rättsprocessen.
• Stärkt hyresrättsligt skydd för dem som utsätts för våld i nära relationer. Hyresgäster som begår brott mot närstående ska kunna sägas upp i större utsträckning samtidigt som de brottsutsatta i dessa situationer ska få bättre möjligheter att få ta över hyresavtalet.

För att lagstiftningsreformer ska kunna få någon effekt måste vi dock också öppna plånboken. Trots en fullständigt skenande brottsutveckling i Sverige hade vi 2022 samma antal poliser i förhållande till befolknings­mängd som vi hade 2012. Detta har inte enbart inneburit stora svårigheter att bekämpa den organiserade brottsligheten, utan även en omfattande straffrihet för annan brottslighet, bland annat våld i nära relationer och sexualbrott. När jag själv arbetade med dessa brott som åklagare kunde jag ofta ha 60–70 pågående förundersökningar samtidigt, något jag påpekade i en ledartext redan 2021. Denna nedprioritering av rättsväsendet är inget annat än ett stort svek mot alla brottsoffer. Polisen har även i sin egen årsrapport konstaterat att myndigheten har misslyckats med sitt uppdrag att motverka mäns våld mot kvinnor. För att ge rättsväsendet reella möjligheter att hantera alla brottstyper har regeringen därför här gjort historiska förstärkningar, från 69 till 90 miljarder mellan 2023 och 2026. Härutöver har vi i instruktionen till Polis­myndigheten tydligt angett att arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och heders­relaterat våld och förtryck måste prioriteras.

Förutom myndigheterna inom rättsväsendet finns även flera andra aktörer som spelar en avgörande roll för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer. Inte minst civilsamhället spelar här en viktig roll, likaså det arbete som bedrivs i kommuner och regioner. Regeringen har därför i såväl förra årets, som detta års budget, gjort större satsningar på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och heders­relaterat våld och förtryck än vad tidigare regeringar har gjort (600 miljoner kronor för 2024).

Alldeles för många människor, främst kvinnor, får sina liv förstörda av detta våld. Regeringen utför nu det arbete som borde ha skett för länge sedan, och så länge människor skadas och dödas av närstående i Sverige kommer arbetet att fortsätta.

Paulina Brandberg, jämställdhets­minister