En ny modell för åldersklassificering av film SOU 2014:64
Publicerad
Dagens system för åldersgränser för film gäller endast offentlig visning, men barn och unga ser i dag film på många andra sätt än på bio. Framtidens system bör därför omfatta även andra distributionsplattformar och visningsfönster än biografer. Utredningen om åldersgränser för film föreslår att en förändring bör baseras på självreglering från filmbranschen och att övergången sker stegvis.
Ladda ner:
Inför stegvis självreglering
Utredningen föreslår att en förändring bör baseras på självreglering från filmbranschen och att övergången sker stegvis. Detta för att försäkra sig om att självreglering är minst lika effektiv som dagens system och för med sig ett förbättrat skydd för barn och unga mot skadlig mediepåverkan.
Enligt utredningen krävs även att samhället vidtar åtgärder mot illegal spridning av film för att ett system med åldersgränser ska vara trovärdigt och i praktiken öka skyddet mot skadlig mediepåverkan i dess helhet.
Utredningen föreslår också att det nu gällande kravet på tillståndskort när en film visas offentligt för barn under 15 år tas bort och att ett nytt avgiftssystem för filmgranskningen införs hos Statens medieråd. Syftet är att främja mångfald bland de filmer som görs tillgängliga för barn och unga och att goda förutsättningar ska råda för filmdistributörerna under övergången till självreglering.
Fakta om utredningens uppdrag
Utredningen om åldersgränser för film har haft i uppdrag att se över dagens system för att fastställa åldersgränser för film som ska visas offentligt och att lämna förslag till hur verksamheten ska utformas i framtiden. I uppdraget har ingått att ta ställning till om det är möjligt att gå över till ett system där filmbranschen tar ett större ansvar för åldersgränserna och därmed för skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehåll.
