Det här är UD:s rapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer

Rapporteringen speglar regeringens ambition att arbetet för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer ska genomsyra utrikespolitikens alla delar.

1. Historik och bakgrund

De första rapporterna skrevs i början av 1990-talet. I början av 2000-talet beslutade utrikesminister Anna Lindh att rapporterna också skulle vara offentliga. Rapporterna täckte inledningsvis alla FN:s medlemstater. Sedan 2010 har MR-rapporterna presenterats regionvis. Den senaste, 2013, avsåg Asien och Oceanien. Från och med år 2017 omfattar rapporterna länder från alla regioner i världen och lägger ökat fokus på demokrati och rättsstatens principer.

2. Syftet med rapporterna

Rapporteringen speglar regeringens ambition att arbetet för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer ska genomsyra utrikespolitikens alla delar. De bidrar till att öka och uppdatera kunskapen om de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatsprinciper. De markerar svenskt engagemang i frågor som rör MR, demokrati och rättstatens principer. Dessutom ger arbetet med rapporterna goda möjligheter att stärka utsatta lokala aktörer som arbetar med MR, demokrati och rättsstatsfrågor och bidra till viktigt nätverksbyggande.

3. Innehåll

Rapporterna beskriveri vilken grad demokratiska spelregler efterlevs och hur rättsstatens principer respekteras. De visar situationen vad gäller medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i enlighet med innehållet i FN:s centrala konventioner för de mänskliga rättigheterna. De beskriver också diskriminering av bland andra kvinnor, barn, religiösa minoriteter, hbtq-personer, personer med funktionsnedsättning och personer som tillhör urfolk.. Rapporterna anger också vilka internationella konventioner för mänskliga rättigheter som har ratificerats av respektive land.

4. Om rapporterna

Som framgår av framsidan på varje enskild rapport så gör inte rapporterna anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet. Därför anges också tydligt att information också bör sökas från andra källor. Att en rapport inte tagits fram om ett land ska inte förstås som att det inte finns utmaningar för MR, demokrati och rättstatens principer där eller en utveckling värd att rapportera om.

I rapporterna finns bland annat offentlig statistik och annan information om berörda länder. Där finns också uppgifter från FN-systemet, bland annat från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och dennes specialrapportörer. Rapporterna har också data från UNDP om placeringar på FN:s index för mänsklig utveckling och från Transparency International om korruption, Reportrar utan gränsers index för yttrandefrihet med mera.

5. Så bidrar rapporterna till UD:s arbete

Rapporterna utgör ett värdefullt underlag i bilaterala dialoger med enskilda länder. Detsamma gäller förberedelserna av olika bi- och multilaterala möten samt i utvecklingssamarbetet, handelsfrågor och migrationsprocesser.

Arbetet med rapporterna gör det också möjligt att kartlägga och analysera problem som på sikt kan ge upphov till konflikter och fungerar därmed som varningssignal om tilltagande spänningar och övergrepp och som led i konfliktförebyggande arbete.

Internationellt sett är Sverige en mycket aktiv aktör i syfte att stärka mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Varje vecka, och ofta varje dag, gör ministrar eller andra delar av den svenska utrikesförvaltningen uttalanden i syfte att påtala och motverka kränkningar, det vill säga inskränkningar och begränsningar, av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det sker i exempelvis FN, EU eller enskilda länder. Uttalandena kan avse situationen i enskilda länder som Nordkorea och Vitryssland eller röra tematiska sammanhang, som barns rättigheter, hbtq-frågor eller övergrepp mot kvinnor eller religiösa minoriteter.