Sanktioner

Internationella sanktioner är ett värdefullt instrument för internationella ansträngningar att trygga fred och säkerhet samt främja demokrati och mänskliga rättigheter. De utgör tvångsåtgärder som kompletterar andra, både stödjande och tillbakahållande, åtgärder inom diplomati och bistånd med samma mål.

Sveriges officiella webbplats

Detta är Sveriges officiella webbplats om internationella sanktioner med information om vilka sanktioner som finns och vilka svenska myndigheter som har utsetts att fullgöra olika uppgifter enligt EU:s förordningar om sanktioner. Informationen uppdateras löpande, men för att kontrollera vad som gäller i dagsläget bör kontakt tas med ansvarig geografisk enhet på Utrikesdepartementet.

Sweden's official web-site

This is Sweden's official web-site on international sanctions presenting information about what sanctions are in place and what Swedish authorities are competent to perform different tasks according to EU sanctions regulations. Please note that the information presented in English may not be as fully up-dated. To check the latest information, please contact the relevant geographical department of the Ministry for Foreign Affairs.

Vad är sanktioner och varför används sådana?

De sanktioner som gäller i Sverige är beslutade av FN eller EU. Sverige har inga egna, nationellt beslutade sanktioner. Andra länder kan dock ha infört egna sådana.

Sanktioner innebär att begränsningar införs i handlingsfriheten för en stat, en grupp eller dess ledare genom ett kollektivt beslut av andra stater. Detta sker för att det internationella samfundet på fredlig väg vill försöka påverka statens, gruppens eller individens beteende genom olika ekonomiska och politiska åtgärder. Det kan till exempel röra sig om att ändra politiken hos en stat som hotar internationell fred och säkerhet, att kyla ned en konflikt inom ett land, att förmå en stat att upphöra med systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller att försöka få staten att ansluta sig till vissa demokratiska principer. Sanktioner skiljer sig från andra utrikespolitiska instrument genom att vara reglerade på rättslig väg. De är precist utformade och brott mot dem kan medföra straff. Sanktioner är avsedda att vara tidsbegränsade och att ses över regelbundet i ljuset av utvecklingen. När målet för dem är uppnått ska de avvecklas.

Ansvariga enheter på Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementets enhet för FN-politik samordnar den svenska sanktionspolitiken. För frågor om det finns sanktioner mot ett visst land och vilka sanktioner det kan röra sig om vänder man sig dit eller till den geografiska enhet på UD som ansvarar för den regionen.

Detaljerad information om vilka sanktioner som finns mot ett visst land, eller för att motverka terrorism, finns på denna sida. Här finns också länkar till hemsidor som finns inom FN och EU om sanktioner. Vidare finns uppgifter om vilka svenska myndigheter som har utsetts att fullgöra olika uppgifter enligt EU:s förordningar om sanktioner och kontaktadresser till dem. Informationen uppdateras löpande, men för att kontrollera vad som gäller i dagsläget för ett visst land bör kontakt tas med ansvarig enhet på Utrikesdepartementet.

När det gäller en viss aspekt av tillämpningen av sanktioner mot något land bör ansvarig svensk myndighet som anges i just det fallet kontaktas. Mer information finns på myndigheternas webbplatser.

Riktade sanktioner och breda

Tidigare förekom det att FN beslutade om mycket breda sanktioner mot ett visst land. Motsvarande sanktioner genomfördes av EU. Det kunde till exempel röra sig om en blockad, genom att helt förbjuda handel med landet, för att få landets ledning att ändra politiken. Även om undantag kunde göras så drabbade dessa breda sanktioner ofta civilbefolkningen.

Sedan ett antal år tillbaka använder sig det internationella samfundet främst av så kallade riktade sanktioner för att försöka påverka. Riktade sanktioner vänder sig mot en specifik vara, ett lands ledarskap, en organisation eller individ, i stället för generellt mot ett land. På så sätt kan negativa effekter av sanktionerna för civilbefolkningen lättare undvikas samtidigt som sanktionerna ger tydligare signaleffekter för dem de avser att påverka. Vid sanktioner riktade mot enskilda individer eller företag måste särskild hänsyn tas till rättssäkerhetsaspekter och respekten för grundläggande fri- och rättigheter.

Exempel på riktade sanktioner är:

  • Finansiella restriktioner (frysning av tillgångar och andra ekonomiska resurser, restriktioner på finansiella transaktioner, investeringsrestriktioner)
  • Handelsrestriktioner för särskilda varor, såsom vapen, s.k. produkter med dubbla användningsområden, diamanter, mineraler, olja eller petrokemiska produkter, eller för tjänster som hänger samman med export eller import av dem.
  • Reserestriktioner
  • Luftfartsrestriktioner

På senare år har FN i ökad utsträckning använt sig av sanktionsinstrumentet. Detsamma gäller EU. År 1989 fanns det endast sanktioner mot ett land - Sydafrika. År 2010 fanns inom FN ett femtontal pågående sanktionsregimer mot olika länder. Till det kommer två sanktionsregimer som riktar sig mot internationell terrorism. Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har vi inom EU även beslutat om egna sanktioner mot tredje land i ytterligare ett femtontal fall. Ibland förekommer att EU lägger till egna sanktioner ovanpå sådana som beslutats av FN.

FN-sanktioner och EU-sanktioner

FN-stadgans kapitel VII utgör grunden för flertalet av det internationella samfundets sanktioner. FN:s säkerhetsråd kan enligt bestämmelser i detta kapitel vidta kollektiva sanktionsåtgärder i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet. När säkerhetsrådet beslutat om sanktioner är medlemsstaterna folkrättsligt förpliktade att genomföra åtgärderna och införliva bestämmelserna i sina egna rättssystem. För Sveriges del sker detta gemensamt med övriga EU-länder.

EU kan besluta om internationella sanktioner inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det kan antingen vara beslut om att gemensamt genomföra FN:s sanktioner eller självständiga beslut om sanktioner. Detta sker genom att EU:s ministerråd antar ett rådsbeslut. Sådana beslut innehåller detaljerade åtaganden att genomföra vissa sanktioner. De åtgärder som faller inom Europeiska unionens behörighet (till exempel handelsrestriktioner eller frysning av tillgångar för vissa individer eller företag) genomförs sedan i en EU-förordning som blir direkt tillämplig i svensk nationell rätt. EU-förordningen kan föreskriva att vissa uppgifter ska utföras av särskilda behöriga myndigheter i varje medlemsland, t.ex. att utfärda licenser eller besluta om undantag. Andra åtgärder faller i sin helhet under medlemsstaternas behörighet (till exempel vapenembargon och reserestriktioner) och genomförs genom nationell lagstiftning.

Överträdelser av ett förbud i en EU-förordning om ekonomiska sanktioner eller i en kompletterande föreskrift som regeringen beslutat m.a.a. sanktionsbeslut i FN:s säkerhetsråd eller EU:s ministerråd är straffbara. Bestämmelser om detta finns i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner. Straffet kan bli böter eller fängelse i högst två år. En lägre straffskala gäller om brottet sker genom grov oaktsamhet, och en högre om brottet är grovt. Ringa brott medför inte ansvar.

Sanktioner i utveckling

Under senare år har sanktionsinstrumentet utvecklats. Det internationella samfundet har i högre grad börjat använda riktade sanktioner för att trygga internationell fred och säkerhet eller för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, och fler sanktionstyper kommer till användning.

Sverige har länge förespråkat en effektivare användning av sanktioner för fredlig påverkan.

År 2001 och 2002 organiserade Sverige tillsammans med Tyskland ett antal seminarier om riktade sanktioner. Seminarierna utgjorde en uppföljning till Schweiz arbete med riktade finansiella sanktioner 2001, den så kallade Interlakenprocessen.

Den så kallade Bonn-Berlinprocessen resulterade i rekommendationer om riktade sanktioner för resor, luftfartskontroll och vapenembargo. I den så kallade Stockholmsprocessen behandlades sedan praktiska förutsättningar för att genomföra och övervaka sanktionsregimer. I februari 2003 presenterades arbetet i FN:s säkerhetsråd.

Utrikesdepartementet har därefter följt upp Stockholmsprocessen. Bland annat har man gett stöd till universitetsinstitutioner och forskningsinstitut för att genomföra fallstudier om olika sanktioner har uppnått sina syften. År 2007 presenterades en studie med förslag om hur FN:s vapenembargon kan bli effektivare. Under 2014 genomförde Sverige tillsammans med Australien, Finland, Grekland och Tyskland en högnivåöversyn av FN:s sanktioner med sikte på hur effektiviteten i genomförandet kunde förbättras, bl.a. genom förbättrad samordning och tätare informationsutbyte, både internt inom FN-systemet och med andra internationella organisationer som utfärdar regleringar på sakområden som också är föremål för FN-sanktioner. En slutrapport presenterades i december 2014. Information om projektet finns på www.hlr-unsanctions.org

Initiativ för ökad rättssäkerhet

År 2005 startade Sverige tillsammans med Tyskland och Schweiz ett gemensamt projekt för ökad rättssäkerhet i sanktionssystemet. Projektet var en fortsättning på ländernas tidigare arbete med att utveckla riktade sanktioner. År 2006 presenterades en rapport vid ett seminarium i New York. I rapporten identifierades brister i rättssäkerheten och i hänsynen till mänskliga rättigheter. Den presenterade också konkreta förslag för att förbättra rutinerna vid sanktionsbeslut om enskilda, s.k. listning och avlistning, samt förslag om en omprövningsmekanism.

Frågan om rättssäkrare procedurer vid beslut om individinriktade sanktioner i FN:s säkerhetsråd och dess sanktionskommittéer har kommit i särskilt fokus de senaste åren efter några uppmärksammade domar i EU:s domstolar. Flera listningar inom ramen för FN:s individinriktade sanktioner mot terrorism har underkänts. Tillsammans med andra s.k. likasinnade länder har Sverige engagerat sig i att förmå FN:s säkerhetsråd att ändra sina procedurer för att stärka rättssäkerheten vid individinriktade sanktioner. Flera rapporter som togs fram i samband med det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 var ett led i detta. Arbetet har haft vissa framgångar genom att rutinerna successivt har förbättrats. Listorna ses nu över regelbundet, och 2010 tillsatte FN:s generalsekreterare en ombudsperson som kan bistå den enskilde vid klagomål. Förbättringarna gäller dock bara för dem som listats inom ramen för FN:s sanktioner mot Al Qaida. Mycket återstår att göra inom andra FN-beslutade sanktionsregimer.

Även vad gäller av EU självständigt beslutade sanktioner har det relativt ofta förekommit att EU:s domstolar har underkänt olika beslut som gäller sanktioner mot enskilda p.g.a. bristande rättssäkerhet. EU har därför från 2007 successivt förbättrat sina egna rutiner.

Kontakt

Christoffer Berg
Sanktionssamordnare, Utrikesdepartementet
Telefon 08-405 50 82
Samuel Ulfgard
Departementssekreterare
Telefon 08-405 17 59