Rätt till namn som förvärvats i en annan stat inom EES

Prop. 2011/12:12

Utgiven:
11 oktober 2011

Typ:
Proposition

Avsändare:
Justitiedepartementet

Sammanfattning

Namnlagen tillämpas i princip på alla svenska medborgare, även den som är medborgare också i ett annat land eller har hemvist utomlands. Personer med både svenskt och utländskt medborgarskap behandlas alltså som svenska medborgare. En svensk medborgare som förvärvar ett namn i sitt andra hemland kan inte få det namnet i Sverige om det strider mot svenskt namnskick. I så fall får personen ha olika namn i olika länder. Det är i regel möjligt att i dessa fall ändra till det utländska namnet genom ansökan hos Patent- och registreringsverket. Den ordningen innebär att man alltid först får ett namn enligt svenskt namnskick och från en viss senare tidpunkt det utländska namnet. Dessutom är förfarandet avgiftsbelagt.

I propositionen föreslås att den som genom födelse, ändrat civilstånd eller annat familjerättsligt förhållande har förvärvat ett namn i ett annat EES-land eller i Schweiz ska få förvärva det namnet också i Sverige, om han eller hon vid det utländska förvärvet var medborgare eller hade hemvist i den andra staten eller hade annan särskild anknytning dit. Förvärvet ska kunna ske genom en enkel anmälan till Skatteverket som är avgiftsfri. Vissa regler till skydd för barn föreslås gälla även vid dessa förvärv. När ett barn har samma efternamn som en förälder som inte är vårdnadshavare ska det krävas samtycke från föräldern eller en särskild domstolsprövning för att barnet ska få byta bort det namnet. Namn som kan antas väcka anstöt eller leda till obehag eller som annars uppenbarligen inte är lämpliga ska inte godkännas som förnamn.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2012.

Kommittédirektiv (0 st)
 
SOU, Ds m.m. (0 st)
Lagrådsremiss (1 st)
Proposition (1 st)
Utskottsbetänkanden
Riksdagsbeslut
Lagar (SFS)