Kulturdepartementets organisation
På Kulturdepartementet jobbar ca 85 personer. De allra flesta är opolitiska tjänstemän och jobbar kvar även om regeringen eller en minister byts ut. Departementschef är kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth.
Politisk ledning
Närmast under statsråden är det statssekreteraren som leder arbetet. I departementet finns det också politiskt sakkunniga och pressekreterare med uppgift att vara politiska medarbetare till statsråden. Pressekreterarna ansvarar för kontakten med journalister. Statsråden och de politiskt anställda lämnar, till skillnad från övriga tjänstemän i Regeringskansliet, sina poster vid ett regeringsskifte.
Chefstjänstemän
Vid sidan av statssekreteraren finns i Kulturdepartementet en chefstjänsteman som inte är politiskt rekryterad; expeditions- och rättschefen.
Expeditions- och rättschefen svarar bland annat för att förslag till lagar och andra författningar utarbetas och att de är lagenliga, följdriktiga och enhetliga. Dessutom ser expeditions- och rättschefen till att regeringens ärenden handläggs korrekt.
Sakenheter
Departementets sakenheter sköter det löpande arbetet inom de olika sakfrågorna. På enheterna handläggs ärenden innan regeringen fattar beslut. En av enheternas viktigaste uppgifter är att ta fram underlag för regeringens propositioner inom sitt ansvarsområde. Enheterna sköter också kontakterna med departementets myndigheter.
Kommittéer och utredningar
Vid behandling av viktiga aktuella frågor kan regeringen välja att tillsätta en utredning eller en särskild utredare, en kommitté. När en utredning är klar publiceras resultatet av arbetet i en eller flera rapporter (betänkanden) i serien Statens offentliga utredningar (SOU). Betänkandena ligger ibland till grund för arbetet med en proposition.
Myndigheter med mera
Till varje departements verksamhetsområde hör ett antal statliga myndigheter, stiftelser, föreningar och bolag. Det är dessa som svarar för den löpande verksamheten inom statsförvaltningen.
Regeringen bestämmer mål, riktlinjer och fördelningen av resurserna för deras verksamhet genom anslag och så kallade regleringsbrev. Hur de ska tillämpa en lag eller hur de ska besluta i olika ärenden styr regeringen dock inte över.
