Frågor och svar: Lag och förordning om identitetskontroller vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet

Sverige tog under 2015 emot cirka 163 000 asylansökningar, varav cirka 35 000 från ensamkommande barn. Detta innebär många och stora utmaningar, inte bara för det svenska asylsystemet som utsätts för stora påfrestningar, utan även för andra samhällsfunktioner såsom tillgången till bostäder, hälso- och sjukvården, skolan och den sociala välfärden.

Regeringen har gjort bedömningen att den aktuella situationen med det stora antalet människor som på relativt kort tid kommit in i landet innebär ett allvarligt hot mot allmän ordning och inre säkerhet. Besluten om tillfälliga gränskontroller vid inre gräns som har gällt från och med den 12 november 2015 har haft viss effekt men regeringen har dessutom bedömt att det är nödvändigt att skapa ytterligare förutsättningar för åtgärder som vid behov kan användas för att upprätthålla den allmänna ordningen och inre säkerheten. Detta för att säkerställa att grundläggande samhälls­funktioner inte helt sätts ur spel.

 

Lag och förordning

Lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet trädde i kraft den 21 december 2015. Lagen ger regeringen en befogenhet, alltså en möjlighet, att i förordning meddela bestämmelser om att ID-kontroller ska genomföras vid transporter med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige från en annan stat. Sådana åtgärder ska få vidtas i syfte att upprätthålla lag och ordning eller skydda den nationella säkerheten.

Regeringen har beslutat om en förordning med specifika bestämmelser om ID-kontroller vid resor till Sverige från Danmark. Förordningen gäller från och med den 4 januari 2016 och är giltig i 6 månader. Den kan upphävas tidigare om regeringen anser att situationen förbättras. Den kan även förlängas ytterligare, efter en karenstid på två veckor, om det finns skäl för det.

1. Vad innebär lagen?

Lagen ger regeringen möjlighet att vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet införa ID-kontroller vid resor med bussar, tåg och passagerarfartyg till Sverige från utlandet, i syfte att upprätthålla lag och ordning eller skydda den nationella säkerheten. Lagen trädde i kraft den 21 december 2015. Lagen är tidsbegränsad och gäller i tre år från ikraftträdandet, dvs. till den 21 december 2018. Inom den tidsperioden får bestämmelser om ID-kontroller med stöd av lagen gälla i upp till sex månader åt gången med en karenstid på två veckor mellan varje gång.

2. Varför ska regeringen ha möjlighet att genomföra sådana åtgärder?

Det är nödvändigt att skapa förutsättningar för ytterligare åtgärder som vid behov kan användas för att upprätthålla lag och ordning eller skydda den nationella säkerheten. I situationer där det har uppkommit en allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet finns det ett behov av att snabbt kunna vidta relevanta åtgärder. Regeringen bör därför ha möjlighet att besluta om sådana åtgärder. Genom ett krav på ID-kontroller förbättras förutsättningarna för att kunna klarlägga vilka personer som reser in i Sverige. Kontrollerna har inneburit en minskning av antalet personer som söker asyl i Sverige. Åtgärderna har fått en positiv inverkan på möjligheten att upprätthålla ordning och säkerhet och minskar trycket på samhällsfunktionerna i stort.

3. Vad krävs för att regeringen ska kunna införa ID-kontroller?

Om det har uppkommit en allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten får regeringen, i syfte att upprätthålla lag och ordning eller skydda den nationella säkerheten, meddela föreskrifter som innebär att det införs vissa ID-kontroller.

4. Från när gäller bestämmelserna om ID-kontroller?

Förordningen om vissa identitetskontroller vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet gäller från och med den 4 januari 2016.

5. Hur länge gäller bestämmelserna?

Förordningen gäller i ett halvår, det vill säga till och med den 3 juli 2016. Regeringen kan innan dess besluta att upphäva bestämmelserna om ID-kontroller om förutsättningarna ändras och det inte längre finns något allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet.

6. Hur ser regeringen på störningar i trafiken över Öresund?

Regeringen förstår att många pendlare är oroade och frustrerade över ID-kontrollerna. Samtidigt finns det förståelse för att Sverige måste vidta åtgärder för att upprätthålla ordningen i landet. Det har skett vissa anpassningar för tågtrafiken över Öresundsbron med anledning av ID-kontrollerna. Regeringen tar de problemen detta medför för pendlarna i regionen på stort allvar. Regeringen följer utvecklingen noga och har en tät dialog med berörda transportörer, myndigheter och den danska regeringen för att se hur situationen utvecklas.

7. Vilken trafik berörs?

Lagen omfattar tåg- och bussförbindelser samt resor med passagerarfartyg från utlandet till Sverige, dvs. gränsöverskridande trafik. Lagen ger dock möjlighet att begränsa eventuella ID-kontroller till transporter från ett visst land. I förordningen är det transporter med buss eller tåg från Danmark som omfattas samt transporter med passagerarfartyg som genomför resor som är 20 nautiska mil eller kortare. Det innebär t.ex. att buss- och tågtrafiken över Öresundsbron omfattas samt färjetrafiken från Helsingör till Helsingborg.

8. Varför gäller det bara för passagerarfartyg som gör resor under 20 nautiska mil?

För passagerarfartyg som gör resor över 20 nautiska mil finns det redan bestämmelser i fartygssäkerhetsförordningen om registrering av personer ombord vilket även omfattar kontroll av identitetshandling.

9. Hur går ID-kontrollerna till i praktiken? Hur påverkas transportföretagen?

ID-kontroller utförs av transportörer för passagerare som vill resa in i Sverige. Detta sker på olika sätt, exempelvis genom att ID-handling visas upp vid biljettviseringen eller genom att ID-kontroller görs separat. Kontroller kan göras innan resenären släpps ombord eller under färd. Bestämmelserna i förordningen reglerar inte närmare hur kontrollen ska gå till, vilket innebär att transportörerna får avgöra hur detta ska genomföras i praktiken.

10. Är det transportörernas egen personal som ska utföra kontrollerna?

Förordningen innehåller inga bestämmelser om hur kontrollerna rent praktiskt ska utföras. Det kan vara transportörernas egen personal eller inhyrd personal. Det praktiska genomförandet är överlämnat till transportörerna.

11. Vad händer om transportörerna inte uppfyller sin skyldighet?

En sanktionsavgift på 50 000 kronor ska som regel tas ut av en transportör som inte kan visa att ID-kontrollen har genomförts. Beslutade sanktionsavgifter kan under vissa förutsättningar sättas ned helt eller delvis av Transportstyrelsen.

12. Varför räcker det inte med inre gränskontroll?

Utifrån bland annat Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps lägesrapportering har den rådande situationen sedan en tid bedömts utgöra ett hot mot den allmänna ordningen och den inre säkerheten. De tillfälliga gränskontrollerna vid inre gräns genomförs bara på vissa ställen och delvis genom stickprov. Fler åtgärder behövdes därför vidtas.

13. Kan Sverige agera i Danmark?

Även om transportörerna åläggs en kontrollskyldighet, blir eventuella tillsynsåtgärder aktuella först i Sverige.

14. Varför har regeringen inte valt att utnyttja det avtal som skrevs mellan Danmark och Sverige 1999 i samband med brobygget och i stället för på transportörerna lägga ansvaret för ID-kontroller på polisen?

Att transportörer bidrar till att hindra ett inresande till Sverige utan vissa handlingar är inget nytt eller särskilt ovanligt. Regler om ansvar för transportörer har funnits i svensk rätt sedan början av 1900-talet. Regeringen bedömer i det här fallet att den bästa lösningen är att låta transportörerna ansvara för ID-kontrollerna. Vilka formella hinder eller möjligheter som finns i fråga om insatser från polisens sida har inte påverkat den bedömningen.

15. Var det nödvändigt med så kort förberedelsetid?

Förberedelsetiden var kort för att rådande omständigheter krävde det. Regeringen hade under förberedelsetiden kontakt med de berörda aktörerna, såväl transportörer som myndigheter, där det framkom att de skulle komma att klara det trots den korta tiden.

16. Kommer staten ersätta transportörerna för eventuella merkostnader med anledning av ID-kontrollerna?

Bakgrunden till beslutet om ID-kontroller är att regeringen bedömde att viktiga samhällsfunktioner var hotade.

Den principiella utgångspunkten för kostnadsökningar orsakade av lagstiftning är att berörda aktörer står för sina egna kostnader. Som exempel kan nämnas säkerhetsbetingade bestämmelser eller skatter på drivmedel. Vid ID-kontrollerna drabbar kostnaderna specifikt transportörerna enbart på grund av att de bedriver trafik inom ett visst geografiskt område och det finns därmed särskilda skäl att utvärdera effekterna. Samtidigt måste detta analyseras noga, inte minst ur ett statsstödsperspektiv och det EU-regelverk som Sverige har att förhålla sig till. Regeringen avser att noga följa utvecklingen.

17. Hur ska transportörerna veta vad som är en giltig ID-handling?

Avsikten är inte att det ska krävas en specifik typ av ID-handling, utan identitetshandlingar med identitetsuppgifter och fotografi. Vissa transportörer tillämpar dessutom redan idag personliga biljetter där krav på ID-handlingar ingår som ett resevillkor. Polisen har vidare i interna riktlinjer avseende sin egen kontroll av transportörerna gett exempel på handlingar som polisen betraktar som giltiga.

18. Behöver barn ha ID-handlingar?

Enligt förordningen behöver barn inte kunna uppvisa ID-handlingar om de färdas med en förälder som kan identifiera sig.

19. Vad händer med ensamkommande barn som inte kan uppvisa ID-handling?

Transportören får hänvisa dem till att söka hjälp i det land de befinner sig.

20. Vad händer med svenska medborgare som av någon anledning inte kan uppvisa ID-handling vid inresa till Sverige?

Det finns en konsulär nordisk överenskommelse om direkt samarbete mellan nordiska myndigheter. Svenska medborgare som har problem vid avresa från Danmark när de ska till Sverige kan därför vända sig till dansk polis. Det råder passfrihet i Norden och därför ställs inte några provisoriska pass ut av svenska ambassaden i Köpenhamn för resa från Danmark till Sverige.

21. Vad händer om någon saknar ID-handling men vill ansöka asyl?

EU:s flyktingpolitik bygger på tanken att en asylsökande ska söka asyl i det första säkra land som den asylsökande anländer till. De personer som påverkas av ID-kontroller befinner sig redan i säkra länder och inget hindrar att man där ansöker om asyl.

22. Leder inte det till en situation där asylsökande och övriga migranter bollas mellan olika Europeiska länder?

Vi har en situation där människor på flykt inte registreras. Det leder till att ansvaret flyttas mellan EU-länder redan nu. Fler länder måste bidra.

23. Leder inte ID-kontroller till att asylsökande istället t ex kan lifta till Sverige över bron?

Det är möjligt att ID-kontroller kan leda till att människor söker andra vägar att ta sig till Sverige. Den som hjälper någon att olovligen ta sig in Sverige kan emellertid åtalas för människosmuggling.

24. Vad gör myndigheterna?

Berörda myndigheter arbetar kontinuerligt inom respektive verksamhetsområde och har en tät dialog med regeringen.

25. Tillåter EU-rätten att Sverige inför ID-kontroller?

EU-rätten hindrar inte att en medlemsstat vidtar de åtgärder som krävs för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten om det föreligger ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen. Lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet syftar till att säkerställa just allmän ordning och inre säkerhet i landet.

26. Är bestämmelserna förenliga med asylrätten?

ID-kontroller på bussar, tåg och passagerarfartyg vid resor till Sverige handlar om att kontrollera ID-handlingar på passagerare som reser ifrån andra EU-länder. EU:s bestämmelser på asylområdet bygger på tanken att en asylsökande ska söka asyl i det första säkra land som den asylsökande anländer till. Bestämmelserna i lagen eller den nu beslutade förordningen hindrar inte en person som befinner sig i landet från att söka asyl här. Bestämmelserna strider således inte mot asylrätten.