Ministrar: Sverige behöver nya stambanor

Debattartikel, Svenska Dagbladet, 9 mars

Det behövs bättre järnvägskommunikationer mellan Sveriges tre storstäder. Nu driver regeringen på för ett bättre beslutsunderlag om nya stambanor, skriver ministrarna Åsa Romson och Anna Johansson samt Karin Svensson Smith och Pia Nilsson, trafikutskottet.

Ordförklaringar

Ordlista

Regeringen ser stora fördelar med höghastighetsförbindelser. Nya stambanor skulle ge kortare restider, bättre förutsättningar för ett ökad bostadsbyggande och starkare arbetsmarknadsregioner samt stärka järnvägens konkurrenskraft. Nya stambanor skulle också minska störningarna i systemet som helhet och ge möjlighet till mer pålitliga gods-, pendel- och regionaltrafik. Samtidigt har kostnadsberäkningarna för nya stambanor ökat oväntat och kraftigt.

Dagens stambanor är mer än hundra år gamla. Sedan dess har vår befolkning och ekonomi vuxit flera gånger om. När vi nu ska öka järnvägskapaciteten handlar det om att bygga för framtiden. Då är det viktigt att belysa både teknikval, kostnader, utbyggnadsstrategi och nyttor utifrån svenska förutsättningar så vi får ett så fullödigt och gediget beslutunderlag som möjligt att ta ställning till. Infrastrukturinvesteringar av denna dignitet kräver helt enkelt både långsiktighet, transparens och samsyn.

Kostnadsberäkningarna visar att nya stambanor innebär större utmaningar än vad tidigare utredningar visat. De tidiga kostnadskalkylerna har visat sig ligga i underkant. Samtidigt fanns stor osäkerhet om nyttoberäkningarna i tidigare utredningar. Det är angeläget att nyttoberäkningar fångar nya resandemönster och den viktiga kapacitet för godstrafik som kan frigöras på de befintliga banorna av höghastighetståg. Det behövs bra kalkyler och kostnadseffektiva lösningar, även utifrån internationella erfarenheter av järnvägsbyggen.

Ett intensivt arbete bedrivs nu för att säkerställa att vi har ställt alla adekvata frågor och att vi har korrekta siffror och möjlighet till jämförelser mellan olika alternativ. Exempelvis pågår via Sverigeförhandlingen en så kallad second opinion för höghastighetstågen, en extern granskning av de beräkningar som gjorts, liksom en översyn av genomförbarhet och kostnader. Regeringen kommer också att be Trafikverket att granska tidigare uppgifter om en uppgradering av befintlig järnväg på sträckorna Stockholm–Göteborg/Malmö. Regering och riksdag ska ha ett så bra beslutsunderlag som möjligt för de kostsamma investeringar vi har att ta ställning till. Så agerar en ansvarsfull samarbetsregering.

Nya stambanor är ett projekt som sträcker sig över flera mandatperioder och påverkar statens budget över lång tid. En ryckighet i projektet på grund av skiftande majoriteter i Sveriges riksdag vore därför olyckligt. Det är därför centralt att det finns ett brett stöd i riksdagen inför beslut om Sverige ska satsa på höghastighetståg.

En rad frågor utöver finansieringen kvarstår att lösa. Vilka stationer ska tågen stanna vid? Vilka krav mer precist ska ställas på tågen? Hur säkerställs att bullerfrågor omhändertas på kostnadseffektivt sätt? Svaren är inte alltid självklara.

Utbyggd järnväg ger upphov till stora nyttor för hela samhället, nyttor som inte bara kommer staten till del. Ett sådant projekt skulle förbättra stora delar av hela Sveriges järnvägsnät. Att en del av det ökade värdet skulle kunna bidra till finansiering är i grunden rimligt och bör prövas. Vilka finansieringsmodeller som skulle vara bäst att använda är ännu inte klart. Olika alternativ måste givetvis studeras och utvärderas på förhand, så att vi kan vara säkra på att vi får ut mest samhällsnytta och effekt av investerade medel i förhållande till kostnaderna.

Sverigeförhandlingen har till uppdrag att ta fram förslag till principer för finansiering samt förslag till en utbyggnadsstrategi för nya stambanor för höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg/Malmö. När förhandlingen är avslutad kommer regering och riksdag att ha ett beslutsunderlag att ta ställning till. Sverigeförhandlingens pågående arbete är också ett sätt att få bättre grepp om nyttor, kostnader och finansiering. Förhandlingsmodellen borgar dessutom för politiskt inflytande på lokal nivå i ett tidigt skede.

Parallellt med Sverigeförhandlingen pågår också ett arbete med att ta fram en ny nationell plan för transportinfrastrukturen. Välfungerande järnvägsförbindelser mellan våra tre storstadsregioner är viktiga, men är långt i från det enda behovet som finns att åtgärda i transportsektorn. Regional tågtrafik och företagens godstransporter behöver stärkas. Vi är fast beslutna att åtgärda problemen, på såväl kort som lång sikt. Därför miljardsatsar regeringen till exempel på ökat järnvägsunderhåll.

Regeringen tar oss an utmaningen att stärka järnvägen. Järnvägen har en central funktion i en konkurrenskraftig ekonomi och bygger Sverige starkt och klimatsmart för framtiden.

Åsa Romson, klimat- och miljöminister
Anna Johansson, infrastrukturminister
Karin Svensson Smith, ordförande trafikutskottet
Pia Nilsson, ledamot trafikutskottet