Regnér: Nej, vi skär inte ned på assistansen

Debattartikel i Svenska Dagbladet, 13 oktober 2016.

Det är fel att skrämma människor så att de tror att det pågår nedskärningar inom assistansersättning. Så är inte fallet. Utvecklingen är den motsatta, skriver Åsa Regnér, ansvarig minister för regeringens funktionshinderspolitik.

Jag har fått flera mail och samtal från personer som tror att regeringen skär ner i både den statliga assistansersättningen och i insatserna i Lagstiftningarna Lagen för stöd och service (LSS). Dessa lagstiftningar är komplexa och viktiga rättighetslagar och är stora frihetsreformer för personer med funktionsnedsättning. De börjar bli ganska gamla och under årens lopp har flera domar under lång tid förändrat vem som har rätt till vad. Det skapar oro, frustration och ibland svåra livssituationer för människor. Det är ett av skälen till att den här regeringen tillsatt en utredning som ska se över de båda lagstiftningarna. Vi vill ha mer träffsäkra och likvärdiga insatser som faktiskt möjliggör den delaktighet i samhällslivet som var grundintentionen med de båda lagstiftningarna. Vi vill stärka både barnrättsperspektivet och jämställdheten i båda systemen. Vi vill ha en långsiktigt hållbar kostnadsutveckling, inte minst inom assistansersättningen där kostnaderna de senaste tio åren har ökat markant utan att antalet personer blivit fler i samma utsträckning. Just diskussionen kring kostnader skapar mycket oro bland människor.

För varje person som inte får det stöd hon eller han behöver uppstår en krissituation. Bristen på träffsäkerhet i våra system är viktig och vi måste hitta bättre vägar att säkerställa att den som behöver stöd får det

Samtidigt är det viktigt att vi håller oss till fakta när vi talar om system som är livsavgörande för människor. När vi talar om en kris eller nedskärningar i assistansen så tror väldigt många människor att generositeten i våra system minskat, att vi ger mindre resurser till assistansersättningen och LSS än tidigare. Så är det inte.

Å ena sidan ökar totalt sett antalet personer som får insatser inom de två systemen LSS och assistansersättning. Å andra sidan finns det en del insatser som minskar i omfång. Jag är den första att skriva under på att både LSS och assistansersättningen har brister som vi behöver komma till rätta med, men vi ska också vara noga med att beskriva den utveckling som sker korrekt. Det är komplext och därför är den här artikeln full av ovanligt många siffror, men jag tror att det behövs för att inte skapa ytterligare missuppfattningar.

Allt fler får stöd enligt LSS, inklusive kommunal personlig assistans. I oktober 2014 lämnades 114 800 insatser till 67 400 personer. Mellan 2010-2015 har insatserna ökat med 9 procent och kostnaderna har stigit med 11 procent i fasta priser för samma period. 2014 gick ca 1,5 procent av BNP till personer med funktionsnedsättning inom kommunalverksamhet. Motavarande för 2010 var 1,3 procent.

Vad gäller den statliga assistansersättningen, det stöd som ofta debatteras, kan konstateras att antalet timmar fortsätter att öka både för nybeviljade och för dem som redan har ersättning, samt att antalet brukare ligger kvar på ungefär samma nivå. Det går generellt upp och ner något mellan åren, men trenden är att det ligger kvar på ungefär samma antal personer.

Den övervägande majoriteten av de personer som lämnar insatsen assistansersättning gör det på grund av att de avlider. Ett annat skäl är att det finns de som flyttar till äldreboende eller gruppboende. Varje år är det också ett antal personer som lämnar ersättningen eftersom de inte längre bedöms ha ett behov av assistans för grundläggande behov på minst 20 timmar per vecka, vilket är ett av grundkraven för rätten till ersättningen. Denna andel är mindre än 1 procent av mottagarna, och antalet har de senaste åren minskat. 2015 var antalet indragningar ca 150 stycken och motsvarande siffra för 2012-2013 var cirka 280 per år.

En del av dem som lämnar den statliga assistansersättningen får då istället den kommunala insatsen personlig assistans. Antalet personer med kommunal personlig assistans har ökat med 15 procent sedan 2010. Även antalet timmar ökar. 2010 hade 64 procent över 20 timmar per vecka, år 2014 hade andelen stigit till 76 procent.

För 2016 har vi ännu inga fullständiga siffror eftersom året inte är slut än men vi kan se att andelen som beviljas statlig assistansersättning tycks minska något. Den utvecklingen kommer vi att följa mycket noga de här kommande månaderna.

Jag vet att det finns många brukare och anhöriga som har fått minskat stöd eller som är rädda för att få det. Jag vet också att det finns brister i våra system som vi behöver åtgärda både för att inte människor med stora behov ska lämnas utan samhällets stöd och för att få en långsiktigt hållbar kostnadsutveckling. Det behövs för att få LSS och assistansersättningen att leva upp till sina ambitioner om rättigheter, frihet och delaktighet. Jag vill gärna föra den diskussionen, men låt oss göra det utan att skrämma människor med bilder av minskade resurser i en tid när utvecklingen är den motsatta.

Åsa Regnér
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister