Vår roll i FN:s säkerhetsråd är att förebygga konflikter

Debattartikel av utrikesminister Margot Wallström, publicerad i Göteborgs-Posten den 16 april 2017.

Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet

Vi lever i en orolig tid. Terrordådet på Drottninggatan i Stockholm för bara några dagar sedan kommer för alltid att lämna ett sår hos oss. Kampen mot extremism och terrorism måste stå högt på dagordningen för det internationella samfundet. Vår tids utmaningar kräver internationellt samarbete, och där har Sverige en viktig roll att spela.

Ett exempel är den nyligen genomförda kemvapenattacken mot civila i Syrien. Under svensk ledning, tillsammans med nio andra länder i säkerhetsrådet, försökte vi nå enighet kring en resolution om en seriös undersökning av detta illdåd för att ansvariga ska kunna ställas till svars. Det är beklagansvärt att säkerhetsrådets permanenta medlemmar inte kan enas om ett sådant ansvarsutkrävande. Frågan måste lösas i säkerhetsrådet, vi måste gemensamt ta ansvar för att nå en hållbar politisk lösning. Det är hög tid att det syriska folket får bestämma över sin framtid.


Samtidigt som kriget i Syrien fortsätter varnar FN för att vi kan stå inför den största humanitära svältkatastrofen sedan Andra världskriget. Länder som Somalia och Sydsudan har drabbats av svår torka som kan få katastrofala följder.
Vi nåddes också i slutet av mars av den fruktansvärda nyheten att svenska Zaida Catalán och hennes kollegor bragts om livet när de utförde sitt FN-uppdrag för fred och säkerhet i Demokratiska Republiken Kongo (DRK).


Mödosamt och tufft arbete


Allt detta har hänt under de senaste hundra dagarna. Och allt detta – och mer därtill – behöver vi förhålla oss till i vårt dagliga arbete i säkerhetsrådet. Ett arbete som är mödosamt och tufft – men som har gett resultat. Låt mig nämna ytterligare tre konkreta exempel:
Sverige har lagt grunden för att konfliktförebyggande ställs i centrum av säkerhetsrådets arbete och FN:s nya generalsekreterare António Guterres deltog under det högnivåmöte på samma tema som ordnades under Sveriges ordförandeskap i januari.
En akut kris i Gambia avvärjdes under vårt ordförandeskap när maktöverföring mellan en avgående och en tillträdande president löstes efter förhandlingar.
Vi har också gett dem som berörs av säkerhetsrådet en röst i säkerhetsrådet – inte minst kvinnor och representanter från det civila samhället. Kvinnoorganisationer i Somalia och Nigeria samt ärkebiskopen i DRK har på svenskt initiativ fått tala inför säkerhetsrådet, för första gången någonsin. Vi har även infört arbetsformer som reflekterar att säkerhetsrådet angår alla och öppnat säkerhetsrådets arbete för fler genom att aktivt använda sociala medier.


Vi har också bidragit till att säkerhetsrådet kunnat enas om en resolution som för första gången tydliggör kopplingen mellan klimatförändringar och säkerhet i Tchadsjöregionen i Västafrika.


Allt detta skulle jag vilja kalla exempel på den svenska modellen i säkerhetsrådet. Tydliga arbetsmetoder som systematiskt och effektivt leder oss mot en säkrare värld. Vi är stolta över att kunna bidra till att rådets femton medlemmar kan enas – steg för steg och ord för ord.

Vågar ställa de stora frågorna

Men vi vågar också tänka de stora tankarna och ställa de svåra frågorna. Hur ska FN och säkerhetsrådet möta klimatförändringarna och dessas konsekvenser för internationell fred och säkerhet? Hur kan vi garantera att FN:s nolltoleranspolicy mot sexuella övergrepp följs? Och hur ska vi förhålla oss till faktumet att säkerhetsrådet aldrig kan bli mer effektivt än dess fem permanenta medlemmar, som har vetorätt, tillåter?
Svaren är inte givna – men frågorna behöver ställas. Det är särskilt viktigt i en tid som vår, när den internationella ordningen ofta ifrågasätts. Men att vi skulle backa till en tid då samarbete ersätts med nationellt egenintresse är inget alternativ. Alla vi som tycker att världen förtjänar bättre än krig, fattigdom och övergrepp måste i stället öka takten.

Svaren är politiska lösningar


För svaren finns i de politiska lösningarna. Det är därför Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd är så viktig. Den ger oss en möjlighet att verka för globala lösningar för fred, jämställdhet och mänskliga rättigheter där det behövs som mest – men också där det är som allra svårast.
Sveriges röst ska fortsätta höras i säkerhetsrådet i flera hundra dagar till, ända fram till nyårsafton 2018. Vi ska fortsätta bära med oss de stora visionerna – men också vara en röst för framstegen i samarbetets små segrar.

Sveriges första hundra dagar i säkerhetsrådet har stärkt mig i min uppfattning om att detta är både nödvändigt och möjligt.

Margot Wallström
utrikesminister