Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom i målet (2008-12-16) Khurshid Mustafa m.fl. mot Sverige

Publicerad 16 december 2008

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• Khurshid Mustafa m.fl. mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Bakgrunden till klagomålet var i korthet följande. Makarna och deras barn var bosatta i en hyreslägenhet i Stockholm. Hyresavtalet sades upp av hyresvärden i april 2004 p.g.a. att klagandena installerat och därefter inte låtit montera ner en parabolantenn i enlighet med värdens begäran.

Genom slutligt beslut fann hovrätten att klagandena i och med installationen åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att hyresavtalet inte borde förlängas samt fastställde att familjen skulle beviljas tre månaders uppskov med att avflytta. Därefter erbjöd hyresvärden klagandena att bo kvar under förutsättning att de monterade ner antennen. Klagandena flyttade dock till en ny bostad.

Klagandena gjorde gällande inför Europadomstolen att deras rätt att erhålla information enligt artikel 10 i Europakonventionen kränkts och att deras rätt till privatliv och hem enligt artikel 8 inte respekterats i och med att de tvingats flytta från sitt hem. Europadomstolen konstaterade att klagomålet omfattades av artikel 10 och att hovrättens beslut att hyresavtalet skulle avslutas p.g.a. att klagandena inte monterat ner parabolantennen utgjorde ett "intrång" i deras rätt enligt artikel 10 i den mening som avses i artikelns andra stycke. För att ett sådant intrång ska vara förenligt med konventionen krävs att det har stöd i lag, att det tjänar ett legitimt syfte och att det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle i förhållande till det angivna syftet. Domstolen fann att intrånget uppfyllde de två förstnämnda kriterierna.

Däremot fann domstolen att det tredje kriteriet inte var uppfyllt, eftersom en rimlig proportionalitetsavvägning inte gjorts av hovrätten. Domstolen fann således att avhysningen av klagandena inte var "nödvändig i ett demokratiskt samhälle" och att Sverige därmed inte uppfyllt sin positiva förpliktelse att skydda deras rätt till information enligt artikel 10. Med hänsyn till denna bedömning fann domstolen inte anledning att pröva klagomålet enligt artikel 8. Klagandena tillerkändes gemensamt ett visst ekonomiskt skadestånd för de merkostnader för resor till och från arbetet som flytten inneburit, ett ideellt skadestånd om 5 000 euro samt ersättning för rättegångskostnader. Domen var enhällig.