Anförande vid Upphandlingsmyndighetens invigning

Den 1 september 2015 höll civilminister Ardalan Shekarabi ett anförande vid invigningen av Upphandlingsmyndigheten.

Det talade ordet gäller.

En dag, på senhösten 1969, trängs en grupp forskare i ett anspråkslöst rum på UCLA. De ringer upp några kolleger på Stanford university, 50 mil bort. “Har ni fått ett L?” frågar UCLA. “Ja”, svarar Stanford. “Har ni fått ett O?” frågar UCLA. “Ja”, svarar Stanford. Forskarna på UCLA gör sig redo att skicka den sista bokstaven, ett G. Men då kraschar Stanfords dator. Så kom det sig att det första e-postmeddelande som någonsin skickades blev “Lo”. Några timmar senare var datorn i Stanford igång igen, och UCLA kunde skicka ordet “log”, varpå Stanford la till “in” för “login”.

Något år tidigare hade det gått ut ett förfrågningsunderlag från avdelningen ARPA på det amerikanska försvarsdepartementet. Underlaget gick ut på att utveckla ett datanätverk. De flesta etablerade företag tyckte att förfrågan var verklighetsfrånvänd. Bara ett fåtal lämnade anbud. Men resultatet blev ARPANET, föregångaren till dagens Internet. Det var ARPANET som forskarna på UCLA och Stanford använde den där oktoberdagen, när världens första e-post skickades.

Internet är bara ett exempel på hur samhällsomvälvande uppfinningar tas fram i nära samverkan mellan offentlig sektor, näringsliv och forskning. Vilka konsekvenserna blir av Internets framväxt, det är vi bara i början av att upptäcka. Men vem vet vad som hade hänt om inte det amerikanska försvarsdepartementet hade bestämt sig för att genomföra den där upphandlingen, då för snart femtio år sedan.  

Och vi behöver ju inte korsa Atlanten för att förstå vad upphandlingen betytt för samhället. Sverige skulle inte vara det land vi är idag utan våra exportframgångar. Vi har sett en fantastisk teknisk utveckling, tack vare upphandlingar och täta samarbeten mellan stat och näringsliv. AGA och Lotsverket, ASEA och Vattenfall, LM Ericsson och Televerket – det är bara några exempel. Vi har fått världsledande uppfinningar inom fyrbelysning, högspänningsteknik och telefonväxlar. Det handlar om tekniska landvinningar som förbättrat samhället. Det handlar om miljarder i exportinkomster.  

Och det handlar om jobben. I augusti förra året berättade SVT om Jamal. Jamal är civilingenjör och har 20 års erfarenhet av byggbranschen, men när han kom till Sverige fick han inte jobb. Men så skulle allmännyttan i Örebro rusta upp stadsdelen Vivalla. Bostadsbolaget ställde som krav i upphandlingen att entreprenören skulle bidra till minskad långtidsarbetslöshet. Arbetslösa Vivallabor skulle få praktik, utbildning eller jobb. Jamal var en av de som fick chansen. En kort tid efteråt fick han fast tjänst på ett annat företag. De sociala kraven i en kommunal upphandling blev nyckeln som öppnade dörren till arbetslivet.  

Det handlar också om hållbarhet. Jag vet att flera av er varit involverade i det viktiga arbetet med Giftfri förskola. Vi vet att små barn får i sig högre halter av gifter än vuxna, i förhållande till sin kroppsvikt. Barn växer och går igenom känsliga utvecklingsstadier. De rör sig nära golvet och stoppar gärna händer och leksaker i munnen. Barn är alltså extra utsatta för farliga kemikalier. Därför måste förskolan vara en så ren miljö som möjligt.

En hel del kan varje enskild förskola göra, men inte allt. Många av de produkter som finns på en kommunal förskola har upphandlats centralt. Därför är det kravpaket som ni har tagit fram så viktigt. Det hjälper Sveriges kommuner att upphandla varor som skapar en bättre vardagsmiljö för våra barn.   

Vi ser alltså vilka starka krafter upphandlingen rymmer. Används den på rätt sätt kan den omvandla ett helt samhälle. Den moderniserar vår ekonomi, den skapar jobb och den bidrar till ökad hållbarhet.

Men vi vet också vilka chanser vi missar när upphandlingen får fel förutsättningar. Ni kanske har hört talas om hur det gick till när SJ på 80-talet skulle upphandla ett snabbtåg. I förfrågningsunderlaget krävde man att tåget skulle vara lokdraget. Det var också vad ASEA levererade – dagens X2000. Samtidigt hade den italienska modellen Pendolino en motor i varje vagn. Det var naturligtvis mer flexibelt. Därför gick Pendolino bättre på exportmarknaderna och används idag i många olika länder. X2000 körs bara i Sverige.

Om förfrågningsunderlaget till X2000 hade varit mer inriktat på funktionskrav, vem vet vilka exportframgångar Sverige hade haft? Om det hade funnits ett mer utvecklat upphandlingsstöd då på 80-talet, kanske hade X2000 kört genom hela Europa idag?

Det här, mina vänner, sätter fingret på varför Upphandlingsmyndighetens uppdrag är så viktigt. Vi vet att det stöd ni kommer att erbjuda är hett efterfrågat. Kommunerna frågar efter det. Myndigheterna frågar efter det. Vi har än så länge bara sett början på vad vi kan åstadkomma med en mer strategisk offentlig upphandling. Att Upphandlingsmyndigheten idag är en egen, fristående myndighet är en viktig signal om hur prioriterade era frågor är för denna regering.

För tio år sedan var det kontroversiellt med miljöupphandlingar. Idag är det en självklarhet. Jag är övertygad om att kraven på sociala hänsyn kommer att ses som lika självklara om några år. Den utvecklingen har ni nu möjlighet att sätta er prägel på.

Juridiken på det här området har förändrats snabbt. Det är dags att lämna de dogmatiska tolkningarna bakom oss. Att hållbarhet skulle stå i motsats till en modern marknad är ett föråldrat synsätt. Det hör hemma i förra årtusendet. EU-rätten har kommit betydligt längre än så. Lissabonfördraget sätter inte den inre marknadens utveckling över social och miljömässig hållbarhet. De är istället jämställda mål. Möjligheterna till social och miljömässig hänsyn i upphandlingen har stärkts.     

Men lagstiftning sätter inte omedelbara spår i verkligheten, om inte någon hjälper till. Det är här ni kommer in. Det är ni som kommer att göra jobbet.

Jag är väldigt glad över att Ann-Christin Nykvist tackat ja till att fungera som generaldirektör i det första, viktiga skedet. Jag har haft förmånen att lära känna Ann-Christin bättre det senaste året. Statens tjänstepensionsverk är en modern myndighet i mycket gott skick efter hennes insatser. Jag tror att hennes breda erfarenhet av både Regeringskansliet och myndighetsvärlden kommer att vara till stor nytta. Och jag är säker på att hennes glädje och energi kommer att garantera att Upphandlingsmyndigheten får en flygande start.

Alla ni som jobbar på Upphandlingsmyndigheten – jag blir nästan avundsjuk när jag tänker på vilken viktig uppgift ni står inför. Tillsammans kan och ska vi bryta ny mark. Ni har chansen att gå i främsta ledet för verklig samhällsförändring. Jag är full av tillförsikt och också genuint nyfiken på hur ert arbete kommer att se ut. Jag lovar att jag kommer att stödja det och följa det noga!