Tal av Alice Bah Kuhnke på Film- och TV-näringsdagen 2015

Stockholm, 30 september 2015
Det talade ordet gäller.

Ordförklaringar

Ordlista

Tack för att jag har fått komma hit i dag!

Jag vet att många av er har följt det senaste halvårets diskussion om filmpolitik nära och intensivt. Och jag vet att många av er har använt era semestrar till att svara på remissen om Framtidens filmpolitik.

Tack för det!

Och förutom många tydliga remissvar fick jag igår, som av en händelse inför i dag, ta emot ett brev från ett antal företrädare för filmbranschen varav flera är här i dag.

Jag har tyvärr inte har haft möjlighet att vara här under förmiddagen men jag tar för givet att den nya filmpolitiken på ett eller annat sätt har diskuterats under dagen. Så först och främst vill jag verkligen tala om svensk films förutsättningar!

Förändring skapar oro. Stora förändringar skapar större oro. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Det gäller dessutom allt i vårt samhälle. Det gäller alla politikområden. Det gäller kulturens alla olika områden, det gäller filmen.

När regeringen sa upp det haltande filmavtalet, som glädjande hela 70 procent av remissinstanserna plus regeringen inte önskar längre – när regeringen sa upp avtalet så var jag tydlig med två saker som jag upprepat och upprepat i snart ett halvår:
1) Det kommer inte bli mindre pengar till svensk film;
2) det kommer bli mer inflytande för fler aktörer över och i svensk film. 

Filmavtalet har som mest, för det förutsätter jag att ni alla är väl medvetna om, att summan ju har skiftat över åren, men som mest, toppnoteringsåret, har filmavtalet gett 429 miljoner kronor för stöd till produktion, distribution och visning av svensk film.

Den nya filmpolitiken kommer från 2017 finansieras med 435 miljoner kronor för exakt samma saker. Det är med andra ord - och låt mig vara väldigt tydlig - inte mindre utan något mer pengar till svensk film, inklusive till svensk filmproduktion. Och för att vara övertydlig, Björn Rosengren och co: det är mer pengar också till filmproduktionen i de pengarna regeringen har avsatt!

Utöver dess mer medel, som regeringen nu på egen hand, utan några andra parter prioriterar och skjuter till, det är i jämförelse med det vi lämnar, från 200 till 435 miljoner kronor som avsätts. Så finns det utanför staten, viljor och pengar som jag vet att det just nu förhandlas och pratas kring. 

Det handlar bland annat om tv-bolagens resurser för svensk filmproduktion. Jag har heller ingen anledning att tro något annat än att dessa resurser kommer att gå till svensk film även i framtiden. På vilket sätt eller via vilka vägar kan inte jag svara eftersom just dessa pengar inte är regeringens pengar att styra över. Vilket enligt mitt tycke är fantastiskt viktigt och bra. Med andra ord – förutom mer pengar från regeringen än vad alla avtalspartners bidrar med sammanlagt till svensk film så kommer ytterligare medel, kanske hela 50, 60 miljoner komma till branschen via andra kanaler.

Svensk filmbransch mår bäst av så mycket pengar som möjligt från så många håll som möjligt. Risker sprids och möjligheter skapas ju fler aktörer som vill investera i svensk film. Så länge regeringen säkerställer grundplåten som är mer än vad grundplåten stod för tidigare, så är allt som kommer till enbart bonus!

Regeringens mål är att skapa en ny filmpolitik som på bästa sätt kan bidra till att svensk film kan fortsätta utvecklas. Jag menar att filmen som konstform är en väsentlig del av yttrandefriheten och därmed en av förutsättningarna för en fungerande demokrati. Filmen kan med sin mångfald av berättelser bidra till att utveckla vårt samhälle. Den kan både utmana oss och skapa gemenskap. 

För att det ska vara möjligt måste svensk film hålla en hög kvalitet. Men den måste också fortsätta vara relevant för människor, för publiken. Svensk film måste förena det smala och det breda. Svensk film måste innehålla både det experimentella och det underhållande.

En viktig målbild för mig har också varit att svensk films framtid ska debatteras och bli angelägen för Sveriges riksdag. Den har nämligen lyst med sin frånvaro från den kulturpolitiska debatten. Istället har politiker hänvisat filmbranschens stora utmaningar med – ”Det är ju inget vi styr över, det är ’filmavtalets parter’ ”. Det dåliga argumentet för att inte ta ansvar för svensk films möjligheter är bara en av flera anledningar till att filmavtalet inte fungerar som kreativ bas för filmens utveckling.

Jag gläds därför väldeliga åt diskussionerna som pågår just nu både på och utanför kulturdelarna. Om bara fakta får lite mer utrymme framför allt ”hittepå” så kan filmen äntligen bli en stor kulturpolitisk angelägenhet. Jag hoppas med andra ord att debatten fortsätter och att filmpolitiken kan beredas en levande diskussion i en mångt bredare krets än tidigare.

Ett annat argument mot att fortsätta med det haltande filmavtalet är avtalets senaste års låsta diskussioner. Möjligheten att lyfta blicken för att hitta kreativa lösningar för hela branschens bästa har varit små.

Men efter att ha tagit del av det engagemang och de många kreativa idéer och förslag som uttrycks i remissvaren är jag helt säker på att när vi nu kommer att öppna upp för fler aktörer inom filmbranschen att påverka svensk film. Så kommer vi hitta nya former för samtal även utan ett filmavtal. Samtal som kan ta tillvara det positiva i filmavtalsmodellen, men som kan bli mycket mer givande och kreativa och som på allvar kan se till det gemensamma bästa i branschen. Samtal både internt inom filmbranschen, i riksdagen men självklart också mellan politiker och branschen. 

Men det finns ju fler viktiga verktyg för en fungerande filmbransch. En av de stora utmaningarna som jag ser fram emot att få arbeta och brottas med under det kommande året - är att få till stånd en fungerande marknad för film. En marknad som inte går miste om stora intäkter år efter år. Där pengarna, de viktiga intäkterna för alla de aktörer som jag vill ska få bättre förutsättningar med en ny filmpolitik, inte hamnar i fickorna på rent kriminella personer, som i stor skala gör filmer tillgängliga. Utan att de som gör filmerna - skådespelare, manusförfattare, regissörer och producenter - får en krona. 

För att åstadkomma det måste alla bidra. Bra arbete görs redan, men mer kan definitivt göras.

För mig som kultur- och demokratiminister är upphovsrätten central. Ett starkt upphovsrättsligt skydd är en förutsättning för att Sverige ska fortsätta att vara ett framgångsland när det gäller de kulturella och kreativa näringarna. Skapande, kreativitet och investeringar måste stimuleras genom att upphovspersoner och andra rättighetshavare får betalt för sitt arbete.

Upphovsrätten är med andra oerhört viktig för att vi över huvud taget skall ha en kreativ sektor och för upphovspersonernas möjligheter att kunna leva på sitt skapande. Och - det är ju i sin tur av stor betydelse för samhällsdebatten – och i förlängningen också för vår demokrati.

Även EU-kommissionen har förstått att man måste ta frågan om upphovsrättsintrång på allvar. För att EU:s medlemsstater skall kunna fortsätta vara konkurrenskraftiga behövs skapande och kreativitet. Kommissionen arbetar för ett förnyat samförstånd om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och har tagit fram en handlingsplan för detta, med fokus på intrång i kommersiell skala.  Kommissionen har också i sin digitala inre marknadstrategi aviserad en modernisering på området.

Den svenska lagstiftningen testas just nu i domstolsmålet mellan ett antal film- och skivbolag och Bredbandsbolaget - en process som jag vet att vi är många som följer med stort intresse. Men jag är inte lagd åt det hållet att jag passivt vill sitta och vänta för att se hur det rättsfallet faller ut. Är ni det? Den svenska filmnäringen berövas intäkter varje dag. Vi behöver göra något nu.

Och efter många samtal här hemma och längre bort vet jag att det finns mycket vi kan göra, också utanför lagstiftningsområdet, för att stärka upphovsrätten och försvåra för dem som idag tjänar stora pengar på att illegalt sprida film, musik eller böcker utan att rättighetshavarna får en krona i ersättning.

En beprövad och viktig del i ett proaktivt arbete, med empirisk bäring, är att tydliggöra och kommunicera vikten av upphovsrätt och konsekvenserna av användandet att illegala sajter för att få tillgång till film, musik eller böcker.

Jag är övertygad om att ett tydligt och målinriktat samarbete mellan de aktörer som idag direkt eller indirekt berörs av intrången skulle vara effektivt för att kunna dra nytta av varandras kunskaper, nätverk och erfarenheter. 

Därför kommer jag att inom kort bjuda in aktörer från hela den upphovsrättsliga värdekedjan till ett första rundabordssamtal. Vi behöver sätta oss ner tillsammans - upphovspersoner, producenter, reklamköpare, bredbandsleverantörer, betalföretag och andra – och diskutera vad vi tillsammans kan, vill och ska göra.

Vi har ett stort och viktigt gemensamt mål - svensk film ska fortsätta utvecklas och leverera ett brett utbud av filmer med kvalitet i världsklass!

Tack!