Isabella Lövins tal vid barnvagnsmarschen 5 mars 2016

Det talade ordet gäller.

Isabella Lövin talar på Mynttorget
Biståndsminister Isabella Lövin talade vid barnvagnsmarschen som ägde rum i Stockholm den 5 mars 2016. Foto: Gabriel Liljenström/Regeringskansliet

Så glad jag är att vi är så många som sluter upp mot mödradödlighet, för allas rätt att fritt bestämma över sin kropp, sin sexualitet och reproduktion!

Vi samlas här i en tid när dessa rättigheter inte kan tas för givna. Tendensen i vår omvärld oroar. Utvecklingen går faktiskt i fel riktning i många länder.

I flera internationella organisationer, som är så viktiga för utvecklingen i världen, är det idag svårt att nå framgång gällande SRHR. Det vi tidigare kommit överens om gäller inte längre.

De senaste tio åren har nästan 20 länder legaliserat samkönade relationer – det är en framgång, men samtidigt är dessa relationer förbjudna i en tredjedel av världens länder! Flera länder, även i vårt närområde, inför lagar mot "homosexuell propaganda".

Även i EU har vi exempel på länder som inskränker aborträtten eller på andra vis tar steg tillbaks inom SRHR-området. I Sverige möter aborträtten ett organiserat motstånd vi inte sett på länge.

I en tid då många regeringar sviker står vi upp för minskad mödradödlighet, för bättre sexualundervisning för unga, för säkra aborter – för de mänskliga rättigheterna. Sverige ska lyfta de här frågorna även när det är obekvämt, eftersom vår röst är så viktig i dessa tider!

***

Idag lyfter vi särskilt kvinnors utsatthet i krig och katastrofer. Sedan jag blev biståndsminister i oktober 2014 har jag besökt många länder där dessa frågor minst sagt är aktuella.

När Liberia drabbades av ebola föll sjukvårdssystemet samman. Sjukvårdspersonalen dog. Sjukhusen blev smittkällor. Det gjorde i sin tur att antalet osäkra förlossningar ökade. Fler kvinnor drabbades.

Under denna period ökade också våldtäkterna. När skolorna stängde och slumområdena isolerades blev flickorna mindre skyddade och mer utsatta än vanligt för övergrepp. När jag besökte Liberia förra året var våldtäkt det vanligaste brottet. Inte ens småflickorna var fredade.

När jag ställde frågan på en klinik för våldtäktsoffer jag besökte, vilka råd man gav till flickor och föräldrar för att undvika att bli utsatt, var svaret mycket överraskande, och mycket talande. Sätt på flickorna dubbla byxor under kjolen var svaret. Flickornas dagliga liv som ständiga och lovliga villebråd blev blixtbelysta genom detta lakoniska och praktiska råd: vinn lite tid, gör det åtminstone lite svårare.

Därför blev jag inte förvånad när jag något senare hörde talas om ett brown belt initiative i grannlandet Sierra Leone; skolflickor med ambitionen att inte bli gravida under skoltiden skulle bära ett brunt bälte för att signalera sin kyskhet. Pojkar med liknande ambitioner skulle inte vara med i initiativet...

Som alltid är det kvinnan och flickan som ska ta ansvaret för och stå med skammen över de övergrepp hon utsätts för.

I katastrofens spår ställs kvinnors rättigheter, och särskilt deras sexuella och reproduktiva rättigheter, på undantag. 60 miljoner människor är idag på flykt; det är en situation som är svår för alla. Men kvinnor, ammande kvinnor, gravida kvinnor, kvinnor som utnyttjas sexuellt av smugglare, gränsvakter och medflyktingar på vägarna – deras situation är kanske den allra svåraste!

Och kvinnorna i lägren i Jordanien och Libanon tar sig dag efter dag igenom en alltmer kompakt känsla av hopplöshet. Barnen går inte i skolan. Männen arbetar inte. Våldet inom familjerna ökar, och det framstår plötsligt som en lösning att sända ut barn som illegal arbetskraft på fälten eller som pigor i främmande hem. Flickor gifts bort alldeles för tidigt, tonårsgraviditeter sätter stopp för alla de framtidsplaner som jag hörde hos varje liten flicka jag mötte bland de syriska flyktingarna i Libanon, alla som ville bli lärare, läkare eller kosntnärer; alla som drömde om att få vara med om att bygga upp ett fredligt Syrien!

***

Mödradödligheten har halverats sedan 1990, men fortfarande dör över 800 kvinnor per dag, i samband med graviditet eller förlossning. 800! Över 99 procent av dessa 800 lever i utvecklingsländer, många av dem i krigszoner eller katastrofområden.

Vad som är ännu mer skrämmande är att 60 % av dessa 800 kvinnor befinner sig i krigszoner eller katastrofområden. 45 procent av dödsfallen bland nyfödda i världen inträffar i dessa områden. Tonårsgraviditeter har tredubblats i vissa områden. Världen kan inte längre titta åt ett annat håll i dessa frågor!

Jag är glad att det civila samhället driver på oss och andra regeringar att göra mer. För mer behöver göras. När jag ser det arbete som RFSU och andra i civila samhället gör i världen blir jag stolt över svenskt bistånd. Det är ni som gör det viktiga jobbet. Ni genomför förändringen i praktiken, så känn er stolta!

***

Vi kan inte tala om dessa frågor utan att också tala om läget i världen. Inte sedan andra världskriget har vi bevittnat så mycket mänskligt lidande runtom i världen. Det är nästan svårt att ta in allt som sker på samma gång.

Syrien. Afghanistan. Somalia. Sydsudan. DRC. Centralafrikanska republiken. Katastroferna går under många namn idag.

Kvinnorna drabbas hårt. Miljontals människor flyr för sina liv. Familjer splittras.

Sverige ska vara en fristad från förtryck och förföljelse. Vi ska också bidra så att människor slipper fly. Det gör vi med vårt bistånd – utvecklingssamarbete - men också genom vår utrikespolitik, vår handelspolitik, miljöpolitik och finanspolitik. Vi måste ha en samstämmig politik för global rättvisa och humanism om vi någonsin ska uppnå en värld där ingen tvingas fly mot sin vilja.

Men Europa behöver också göra mer. Vi i Europa har ett gemensamt ansvar som en rik kontinent fredad från krig och katastrofer. Vi kan och måste göra mer!

***

I denna svåra tid har svenskt bistånd aldrig varit viktigare. När andra regeringar sviker står vi fast. Minskad mödradödlighet, bättre sexualundervisning för unga, tillgång till säkra aborter och preventivmedel är högt prioriterat i det långsiktiga biståndet. Det är därför vårt kärnstöd till såväl UN Women som till FN:s befolkningsfond UNFPA värnas när många sänker sina anslag.

Jag vill särskilt lyfta barnmorskan. Hon är en riktig ljuspunkt. Det var hon som vände Sveriges höga mödradödlighet för några hundra år sedan. Samma sak ser vi i de länder där svenskt bistånd finns. Barnmorskan räddar gravida kvinnors liv!

Vetskapen att just barnmorskor kan avgöra hur en graviditet eller förlossning slutar, gjorde att Utrikesdepartmentet sjösatte kampanjen Midwives4All. För att öka kunskaperna inom SRHR, att engagera fler aktörer i frågorna och att stärka tillgången till barnmorskor världen över.

Men vi måste också prioritera frågan om kvinnors och flickors rättigheter i humanitära kriser. Det räcker inte att tro att mat för dagen och tak över huvudet är det som behövs i den humanitära katastrof världen är i.

Hundratusentals kvinnor riskerar att utsättas för övergrepp i flyktingläger eller på sin väg bort från krig och förtryck. Mödradödligheten för dessa kvinnor ökar raskt. Det är oacceptabelt!

Vi måste få andra aktörer i katastrofbiståndet att inse att kvinnors och flickors rättigheter måste skyddas!

***

Därför leder Sverige ett initiativ som heter Call to action, där vi tillsammans med bland andra USA och Storbritannien sätter fokus på sexuellt våld i krig och konflikt. Vi har precis tagit över ordförandeskapet. Fler och fler länder ansluter sig.

Vi driver också dessa frågor stenhårt gentemot andra EU-länder och inom världssamfundet. Vi vill att fler aktörer anammar den svenska feministiska utrikespolitiken, som innebär att vi särskilt beaktar hur kvinnor och flickor påverkas i beslut och svåra situationer.

Därför är också vi starkt drivande inför världens första humanitära toppmöte, som hålls i Istanbul i vår. Där kommer vi särskilt lyfta hur kvinnor utsätts i krig och katastrofer.

***

Ibland kan det tyckas hopplöst att kämpa för en bättre värld. Men när vi är så många som samlats här känner jag hopp. Mitt löfte till er är att Sverige ska vara en klar och tydlig röst, särskilt när det blåser hård motvind. Vi måste minnas att vi är många som kämpar för mödravård, SRHR och de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vi är många som höjer våra röster i dessa frågor för att vi tror på en bättre värld. Tillsammans kommer vi att lyckas.

Tack för att ni har lyssnat!

Genvägar