Tal i riksdagen; ”Hur feministisk är Sveriges utrikespolitik?”

Utrikesministerns tal i riksdagen den 7 mars 2016 om den feministiska utrikespolitiken. Det talade ordet gäller!

Ordförklaringar

Ordlista

God eftermiddag mina damer och herrar,

Jag skulle vilja börja med att välkomna CONCORDs rapport och det tillfälle den ger:

- att tala om Sveriges feministiska utrikespolitik

- och att ta del av era tankar om hur vi kan fortsätta att utveckla den.

För den feministiska utrikespolitiken är inte ett färdigt paket.

I stället handlar det om ett analys- och förhållningssätt som ska genomsyra hela utrikespolitiken.

Målet är att stärka rättigheterna, representationen och resurserna för alla kvinnor och flickor, och att göra det med utgångspunkt från deras olika realiteter.

En övergripande realitet är lika tragisk som tydlig, och det är att världen fortsätter att präglas av samma typ av diskriminering, förtryck och strukturella orättvisor som före Peking och Kairo.

Det är därför vi är en feministisk regering och det är därför vi bedriver en feministisk utrikespolitik.

Vi ser det som ett mål i sig att uppnå jämställdhet och mänskliga rättigheter. Men vi ser det också som avgörande för att vi ska nå andra mål, som fred, säkerhet och hållbar utveckling. Det blir inga hållbara lösningar om halva samhällen och befolkningar exkluderas.

Den feministiska utrikespolitiken fortsätter att utvecklas, men har redan uppnått resultat. Precis som CONCORDs rapport pekar på har vi:

  • inrättat ett kvinnligt medlarnätverk,
  • fått en högt uppsatt jämställdhetsrådgivare på plats i EEAS
  • och ökat våra konsultationer med lokala kvinnoorganisationer

Vi har också gjort en särskild satsning för att driva på arbetet med FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Som ett led i det har alla utlandsmyndigheter fått i uppdrag att genomföra 1325-relaterade aktiviteter samtidigt som vi har intensifierat arbetet med att ta fram en ny nationell handlingsplan för agendan.

Några andra exempel från arbetet med den feministiska utrikespolitiken är att vi har:

  • stött kvinnors deltagande i fredsprocesser i bland annat Syrien, Colombia, Ukraina och Mali
  • drivit på motvindsfrågor och bland annat bidragit till förhandlings- vinster för SRHR-frågorna i Agenda 2030 och EU och till att drygt 2 miljoner människor har sett kampanjen "Midwives4All" på Twitter
  • ändrat Sidas förordning så att jämställdhet är en topp-prioritering i myndighetens arbete
  • drivit på utvecklingsaktörernas jämställdhetsarbete så att till exempel World Food Program och Afrikanska utvecklingsbanken ska jämställdhetsintegrera sitt arbete
  • på samma sätt drivit fram att de stora miljö- och klimatfonderna nu har jämställdhetspolicies
  • samlat andra länder för diskussion om möjligheter och hinder för kvinnors handel i Afrika,
  • verkat för att jämställdhet ska få ett större utrymme i arbetet med det handelsrelaterade biståndet (Aif for Trade, AfT).

Hela utrikesförvaltningen arbetar nu vidare med utgångspunkt från en ambitiös handlingsplan. Med den har såväl UD som utlandsmyndigheterna en karta för att fortsätta att utveckla den feministiska utrikespolitiken och omsätta den i handling.

Under 2016 kommer vi bland annat att fortsätta att stödja kvinnors deltagande i fredsprocesser i bland annat Colombia och Syrien. Här har jag vid ett flertal tillfällen haft direktkontakter med de kvinnor som är närmast kopplade till processerna och som Sverige aktivt stödjer på olika sätt.

Vi kommer också att fortsätta att intensifiera arbetet med det svenska och nordiska medlingsnätverket för kvinnor.

Under 2016 kommer vi också att verka för kvinnor och flickors ekonomiska egenmakt. Det är ett område där det finns stor outnyttjad potential och där vi bland annat behöver stärka rättigheterna till land och ägande och driva på att fler inför jämställdhetsbudgetering.

År 2016 är också ett viktigt år för Agenda 2030. Det är inte ofta som alla länder är nybörjare på något samtidigt, och vi vill utnyttja de möjligheter som det ger att betona vikten av kvinnors och flickors deltagande.

Vi går också vidare med att driva på det internationella arbetet för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, med allianser och ansvarsutkrävande arbete. Här står vi inför utmaningar. Inte minst när det gäller att bekämpa det konfliktrelaterade sexuella och könsbaserade våldet. Våldet har under senare tid nått nya nivåer och används som krigstaktik för att sprida skräck och terror. Jag har under mina resor fått ta del av vittnesmål från överlevare, främst kvinnor och flickor, som har varit utsatta för de mest förfärliga övergrepp med i vissa fall livslånga och förödande konsekvenser för såväl individen, närstående som för hela samhällen som slits sönder. Oönskade graviditer och barn som föds till ett utanförskap riskerar att reproducera hat och att konflikt förs vidare över generationer.

Det är viktigt att komma ihåg att detta är en rättighetsfråga och att sexuellt och könsbaserat våld i konflikt utgör krigsförbrytelser eller som ett led i brott mot mänskligheten eller folkmordsbrott. Dess omfattande och systematiska användning innebär också att det är en säkerhetspolitisk fråga. Frågan måste därför finnas på FN:s säkerhetsråds dagordning, vilket jag har kommunicerat till FN:s generalsekreterare.

Trots ökad internationell uppmärksamhet och framgångar i synen på dessa brott är straffriheten för förövare fortfarande utbredd och många brottsoffer får aldrig upprättelse och gottgörelse. På grund av stigma, risk för hot och nya övergrepp väljer många brottsoffer att inte berätta om vad de har varit utsatta för.

Genom vår feministiska utrikespolitik har regeringen tydligare fokuserat på att bekämpa och motverka straffrihet för det könsrelaterade och sexuella våldet i konflikt- och postkonfliktsituationer. Vi lägger särskilt fokus på att stärka brottsoffers rätt att få upprättelse och gottgörelse, juridiskt och psykosocial skydd och stöd. Vi samarbetar med chefsåklagaren vid den internationella brottmålsdomstolen ICC, andra stater, organisationer och inte minst civilsamhällets organisationer för att stärka brottsoffer genom de nationella rättssystemen.

Vi har också från och med januari i år tagit över ordförandeskapet för Call to Action on Protection from Gender-Based Violence in Emergencies. Under vårt ordförandeskap driver vi på att såväl förebyggande åtgärder som stöd åt de våldsutsatta ska prioriteras och bli en självklar del av all humanitär verksamhet.

Avslutningsvis vill jag betona att kvinnor och flickor inte ska ses endast som offer – utan som aktörer. Kvinnor är aktörer för fred. Och inom vår feministiska utrikespolitik ska vi vara en stark och pådrivande kraft i att öka kvinnors och flickors inflytande och meningsfulla deltagande i det konfliktförebyggande arbetet, i arbetet för att motverka och bekämpa konfliktrelaterat sexuellt och könsbaserat våld, och i allt freds- och statsbyggande. Vi arbetar också med civilsamhällets organisationer för att lyfta fram och stärka kvinnor som aktörer, som genom sitt deltagande i beslutsfattande är med och påverkar framtiden i fred likväl som i konflikt.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den feministiska utrikespolitiken redan har gett resultat. Och den har dessutom fått stort genomslag, vilket i sin tur borgar för mer resultat. Likasinnade länder och aktörer välkomnar politiken och ökar på ett tydligt sätt sina egna ambitioner. Och Sveriges höga profil och konsekventa linje öppnar nya vägar till dialog även med mindre likasinnade aktörer.

Detta är vad en feministisk utrikespolitik innebär i praktiken.