Utrikesministerns anförande inför FN-dagen

Stockholms konserthus, den 21 oktober 2016.

Det talade ordet gäller.

Kära FN-vänner,

Först och främst vill jag inleda med att tacka svenska FN-förbundet som har bjudit in mig till detta högtidlighållande av FN-dagen.

Som utrikesminister och medmänniska är jag stolt över det stora engagemang för FN som finns i Sverige – och över det arbete som Sverige utför i FN ända sedan vi blev medlemmar för 70 år sedan.

Ni vet det lika väl som jag: FN är världens viktigaste plattform för internationell fred och säkerhet. FN berör oss alla.

Vi behöver ett fungerande och folkligt förankrat FN som står i samklang med sin samtid.

Det var sant igår. Det är sant idag. Och det kommer att vara sant imorgon.

Och i en tid som vår tror jag att ni håller med mig om att FN behövs mer än någonsin – liksom tilltron till FN och engagemanget för FN.

Jag vill därför tacka er för att ni fortsätter sprida kunskap om FN i det svenska samhället!

Jag vill de kommande tjugo minuterna tala om tre områden.

För det första: Hur är läget i världen och spelar FN längre någon roll för de förändringar vi vill se?

För det andra: Vilket ansvar bär Sverige och vad kan vi som litet land göra?

Och den tredje, och främsta frågan, är också ämnet för årets seminarium, vad är Sveriges roll i FN:s säkerhetsråd?

***

Kära vänner,

Vi lever i en orolig tid. Fruktansvärda terrordåd avlöser varandra. Miljoner människor befinner sig på flykt från krig och katastrofer.

Vi hör dagligen rapporter om fruktansvärt mänskligt lidande – från krigets Syrien till det orkandrabbade Haiti.

Hotet från auktoritära ledare, ifrågasättandet av demokrati, en isolationism som breder ut sig.

Detta trots att vårt största behov är mer samarbete, mer multilateralism.

Hur ska vi klara av att hantera vår tids utmaningar?

Jag är övertygad om att FN kan och måste vara en del av svaret. Och det finns många goda exempel på när FN fungerar som det fredens forum som vi vill se.

För 2015 var ett år kantat av stora FN-överenskommelser.

Jag tänker på världskonferensen om katastrofriskreducering i Sendai.

Jag tänker på konferensen om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba.

Jag tänker på COP21 i Paris.

Och jag tänker förstås på förra årets överenskommelse om de nya globala målen för hållbar utveckling, Agenda 2030.

Genom Agenda 2030 har världens länder åtagit sig att utrota fattigdomen och hungern överallt; att bekämpa ojämlikheter inom och mellan länder; att bygga fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen;

att skydda de mänskliga rättigheterna och främja jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt och att säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser.

Denna överenskommelse och detta åtagande är en seger för FN-systemet som idé och som plattform för beslut.

Men nu krävs det praktik, och det hänger inte bara på FN som institution utan är lika avhängigt medlemsstaterna.

För att vi ska kunna leva upp till de nya globala målen behövs ett starkt och ändamålsenligt FN.

Sverige ska självklart fortsätta bidra till detta.

Och jag är tacksam över att ni – det svenska civilsamhället – hjälper oss hjälpa FN.

* * *

Kära vänner,

Engagemanget för FN är en del av den svenska folksjälen.

Mer än 80 000 svenskar har tjänstgjort i FN:s fredsbevarande insatser, och Sverige har deltagit i de flesta FN-insatserna sedan 1948.

Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Jan Eliasson, Hans Blix, Folke Bernadotte, Staffan de Mistura – som ska vara med oss här idag - har alla verkat för freden i FN:s tjänst.

Och kanske är det talande att den första ordföranden för FN-förbundens Världsfederation (WFUNA) när den bildades 1946 var en svensk riksdagsledamot [och kvinna] – Kerstin Hesselgren.

Lika självklart känns det att den nuvarande ordföranden, Bonian Golmohammadi, också han är svensk.

Sveriges FN-arbete präglas av bredd, djup och engagemang – oavsett om det handlar om FN:s utvecklingspolitiska arbete eller havsrätt och bevarandet av den biologiska mångfalden i haven.

Låt mig nämna några aktuella FN-frågor för att illustrera denna bredd.

Sedan 2014 bidrar Sverige med ett underrättelseförband med ungefär 250 personer till FN-insatsen i Mali.

Det har gett oss inblick i de stora utmaningar som FN-insatser står inför, inte minst gällande hot mot civilbefolkning och insatspersonal.

Sverige fortsätter verka för absolut nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och övergrepp i FN-kontext.

FN utgör också navet i det humanitära systemet. 125 miljoner människor är i dag i behov av humanitär hjälp.

I år hölls det första humanitära världstoppmötet. Vi kan vara stolta över att Sverige är en av de allra största humanitära givarna, även i absoluta tal.

Låt mig också kort beröra frågan om migration. FN-toppmötet om migration den 19 september var ett viktigt steg mot att hitta innovativa och hållbara lösningar för världens 65 miljoner flyktingar och internflyktingar.

Och för att skapa förutsättningar för säker, ordnad och reglerad migration för världens 244 miljoner migranter.

Toppmötet var början på en process och uppföljningen kommer att vara av avgörande betydelse. Sverige kommer givetvis att delta i detta arbete.

Sedan FN bildades har nedrustningsfrågorna stått på dess dagordning.

I tider av upprustning krävs att rösterna för nedrustning fortsätter att höras.

I ett försämrat säkerhetspolitiskt klimat innebär status quo på nedrustningsområdet ökade risker för alla.

I månadskiftet kommer första utskottet i generalförsamlingens ta ställning till en resolution om att inleda förhandlingar om ett globalt kärnvapenförbud.

Kärnvapen som är det enda massförstörelsevapen som fortfarande saknar ett regelrätt förbud.

Och jag är så stolt över att meddela att regeringen i veckan beslutade att ansluta sig till denna resolution.

Ett avgörande steg mot en värld fri från kärnvapen.

Vi vet dessutom sedan en vecka vem som blir FN:s näste generalsekreterare – portugisen António Guterres.

Världen behöver en modig och stark generalsekreterare med visioner och handlingskraft, som arbetar för fred, jämställdhet, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling enligt FN:s stadga.

Jag ser fram emot att samarbeta med António Guterres – inte minst under Sveriges ordförandeskap i FN:s säkerhetsråd, som inleds samtidigt som Guterres tillträder i januari 2017.

***

Kära vänner,

Den 28 juni i år valdes Sverige med god marginal in som icke-permanent medlem av FN:s säkerhetsråd.

Jag är hedrad och stolt över det förtroende som världens länder har visat oss. Säkerhetsrådsplatsen är ett kvitto på att den globala politik för hållbar fred och utveckling som regeringen för lönar sig.

FN-stadgan ger säkerhetsrådet huvudansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Säkerhetsrådet ska därför vara garant för centrala principer och regler i det multilaterala systemet. Detta system är i sin tur grunden för vår säkerhetspolitik och för det mesta av allt samarbete vi har med andra stater.

Hur kan då den svenska säkerhetsrådsplatsen bidra till en fredligare värld? Och hur ser de svenska prioriteringarna inför säkerhetsrådsmedlemskapet ut?

Säkerhetsrådets dagordning domineras av landspecifika frågor. Sverige ska vara en professionell och principfast medlem som tar ansvar för rådets hela dagordning.

Vi måste också vara förberedda på det oväntade. Säkerhetsrådets agenda är delvis händelsestyrd, och rådets fokus kan kraftigt justeras vid större händelser i omvärlden.

Tänk till exempel på vad som hände med dagordningen efter att Arabiska våren bröt ut.

Sveriges agerande i säkerhetsrådet ska genomsyras av värderingar och principer: folkrätten, de mänskliga rättigheterna, jämställdhet och ett humanitärt perspektiv.

Att stå upp för folkrätten i säkerhetsrådet är både ett medel för att säkerställa att politiken formuleras inom FN-stadgans och folkrättens ramar, och ett mål i sig.

Vi kommer ta med oss våra utrikespolitiska prioriteringar till rådet: vikten av att förebygga och hindra återfall i konflikt, inkludera kvinnor i fredsprocesser och sambandet mellan säkerhet och utveckling.

Sverige kommer arbeta med dessa frågor – framför allt inom ramen för de punkter som redan står på rådets agenda – för att genomslaget "på marken" ska bli det största möjliga.

Ett jämställdhetsperspektiv ska genomsyra allt vårt arbete i rådet.

Jämställdhet mellan könen är ett mål i sig, men också en förutsättning för att uppnå internationell fred och säkerhet.

Förra året publicerade Graduate Institute of International and Development Studies i Geneve en studie som visar att fredsprocesser där kvinnor varit inkluderade också leder till fler fredsfördrag och en hållbarare fred.

Fler kvinnor måste därför delta som medlare i fredsprocesser och ingå i fredsbevarande missioner.

Det internationella samfundet måste gå från ord till handling för att implementera åtaganden för kvinnor, fred och säkerhet.

Vi vill att de starka skrivningar om kvinnor, fred och säkerhet som finns i mandatet för FN:s mission i Afghanistan (UNAMA) ska spridas till andra FN-resolutioner.

Vi vill att de colombianska kvinnors fredsarbete får ett erkännande. Vi vill att Mali uppmuntras att anstränga sig mer för att få med kvinnor i sin fredprocess.

Och att Somalia faktiskt lever upp till åtagandet om 30 % kvinnor i nästa parlament, i det val som ännu skjutits upp.

De senaste veckorna har situationen i Syrien förvärrats ytterligare. Bombningar av civilbefolkningen, angrepp på sjukhus och riktade attacker mot humanitära konvojer är oacceptabelt.

Denna utveckling kan inte tillåtas fortgå och det är fruktansvärt att säkerhetsrådet, främst beroende på Rysslands veto, inte lyckats nå konsensus runt denna fråga.

Vårt medlemskap i säkerhetsrådet innebär en möjlighet att på ytterligare en arena bidra till att skapa förutsättningar för en fredsprocess i Syrien. Redan idag stödjer vi processen genom att se till att civilsamhället och kvinnor finns närvarande vid de samtal som genomförs.

Vi kommer agera för att förutsättningarna att nå fram med humanitärt bistånd ökar och att efterlevnaden av den humanitära rätten förbättras.

Vårt medlemskap innebär också en möjlighet att skärpa FN:s förmåga att förhindra konflikter från att bli väpnade.

Säkerhetsrådet måste bli bättre på att reagera på signaler som tyder på en förestående konflikt detta kräver ingående förståelse för konflikters grundorsaker – som sociala, ekonomiska och politiska faktorer.

Men också att använda sig av FN-stadgans kapitel VI [6] om fredlig lösning av tvister.

När Sverige tar plats i säkerhetsrådet kommer vi därför att driva på för ett omtag och en nysatsning på förebyggande av väpnad konflikt.

Genom förbättrad rapportering till säkerhetsrådet från FN:s kontor i fält kan rådets riskbedömningar förbättras.

Och genom stärkt samarbete med regionala organisationer såsom den afrikanska unionen och OSSE enligt FN-stadgans kapitel VIII [8] kan rådet mer effektivt närma sig länder som riskerar att bli skådeplats för krig och konflikt.

Den nye generalsekreteraren måste också ha tillräckligt mod och tillräckligt politiskt utrymme att agera. Och säkerhetsrådet måste ha mod att ge generalsekreteraren detta utrymme.

Förebyggande av väpnad konflikt handlar både om ökad förmåga och om stärkt vilja.

Som medlem i säkerhetsrådet ska vi stå upp för detta – och för en stark generalsekreterare.

Det är vår målsättning – och jag har redan kontaktat António Guterres om detta.

Låt mig sammanfattningsvis säga, att Sveriges roll blir att bidra till att säkerhetsrådets beslut, som är bindande för FN:s 193 medlemsstater, blir så bra och effektiva som möjligt.

För det är viktigt att komma ihåg att Sverige sitter i rådet på generalförsamlingens mandat och uppdrag. Vi har ett förtroende att förvalta.

Och vi ska förvalta det med stolthet och principfasthet, i dialog med rådets övriga fjorton medlemmar liksom med länder som står på rådets dagordning och med länder som bidrar med trupp till FN:s insatser.

Vi pratar inte bara om utan också med länder.

Vi tar med oss svenska perspektiv till FN:s innersta rum. Vi vet vilka vi är, vad vi står för och vad vi vill.

Samtidigt måste vi vara realistiska.

Vi vet också att världen och säkerhetsrådets övriga 14 medlemmar, varav fem har vetorätt, inte alltid delar våra utgångspunkter.

Detta är en realitet vi ska förhålla oss till, med diplomatins och dialogens verktyg.

***

Kära vänner,

Sveriges medlemskap i säkerhetsrådet kommer att präglas av transparens och dialog. Vi ska arbeta för mer effektiva arbetsmetoder i rådet. Och vi ska fortsätta att bidra till att stärka samarbetet mellan FN och EU.

Den transparenta ansatsen kommer också att prägla arbetet hemma i Sverige.

Riksdagens utrikesutskott kommer att hållas informerat.

Civilsamhällets organisationer kommer regelbundet att bjudas in till Utrikesdepartementet för dialog – det första mötet skedde redan i september.

Och jag har själv inrättat ett referensråd för säkerhetsrådsmedlemskapet. Referensrådet består av 15 deltagare som deltar i personlig kapacitet, från akademi, myndigheter och civilsamhälle.

Referensrådet träffade senast i onsdags och där ingår bland andra FN-förbundets egen ordförande Aleksander Gabelic.

Jag vet att referensrådet kommer att bidra med viktiga perspektiv.

Kära FN-vänner,

Min talartid är snart slut. Jag vill därför avsluta med det som är de egentligen avgörande frågeställningarna.

Varför behövs egentligen FN? Och varför firar vi FN-dagen?

Låt mig hänvisa till FN-stadgan för att ge er mitt svar.

FN behövs för att rädda kommande släktled undan krigets gissel.

Och FN behövs för arbetet med de grundläggande mänskliga rättigheterna, och för den enskilda människans värdighet och värde, och för lika rättigheter för män och kvinnor.

Så enkelt – och samtidigt så svårt.

Jag tror att ni håller med mig om att högtidlighållandet av FN-dagen är extra viktig i år, när världen och FN står inför så många utmaningar.

Jag tror att vi genom att samlas här idag visar vi att vi tror på FN som idé. Men också att vi visar att vi vill ha ett förnyat och starkt FN som har förutsättningar att verka i fredens tjänst – i praktiken.

Men då krävs också att vi ser helheten och förstår att frågor som fred, utveckling, klimat, säkerhet och de mänskliga rättigheterna alla är ömsesidigt beroende av varandra.

Sverige ska vara en kärleksfull kritiker till FN. En vän som alltid vill väl men som inte räds att säga ifrån när fel begås.

Och jag tror att vi firar FN-dagen för att påminna oss själva och världen om att våra gemensamma ansträngningar för FN har lett oss en bit på vägen

– men också för att påminna oss om att vi inte på långa vägar är färdiga.

När FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon besökte Stockholm tidigare i år sade han att "Sverige är en solidaritetens, dialogens och samarbetets supermakt".

Jag är stolt att företräda ett sådant land.

Tillsammans med er ser jag fram emot att fortsätta arbeta för ett fungerande och folkligt förankrat FN som står i samklang med sin samtid – och för ett Sverige som står upp för FN:s principer också under de kommande 70 åren.

Tack.