Hoppa till huvudinnehåll
Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2006-06-06) i målet Segerstedt Wiberg m.fl. mot Sverige

Publicerad

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Sammanfattning av domen

Målet rörde flera klagomål från fem svenska medborgare som hade begärt att få ta del av all information som fanns förvarade om dem i Säkerhetspolisens register (Klagandena: 1. Ingrid Segerstedt-Wiberg, 2. Per Nygren, 3. Staffan Ehnebom, 4. Bengt Fejd och 5. Herman Schmid). De hade i varierande utsträckning beviljats tillgång till sådana uppgifter efter prövning av svenska myndigheter och domstolar.

Klagomålen omfattade fyra olika artiklar i konventionen. Klagandena gjorde i korthet gällande att den eventuella lagring av personuppgifter i SÄPO:s register som de hade förvägrats att ta del av på ett negativt sätt hade inverkat på deras karriärmöjligheter och kränkt deras rätt till skydd för privat- och familjelivet enligt artikel 8 i konventionen. För det andra gjordes gällande att lagringen av hemlig information om dem utgjorde en kränkning av artiklarna 10 och 11 i konventionen (rätten till yttrandefrihet och föreningsfrihet). För det tredje gjorde klagandena gällande att de hade saknat tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt svensk lag att erhålla rättelse, vilket följer av artikel 13 i konventionen.

Vad gäller först artikel 8 fann domstolen att den information som lagrats var av sådan art att den föll inom tillämpningsområdet för artikel 8, d.v.s. under konventionens begrepp "private life". Domstolen uttalade att lagringen hade skett med stöd av lag och att den skett för ett legitimt ändamål, d.v.s. för att skydda mot brottslighet (klaganden 1.) resp. för att skydda statens säkerhet (övriga klaganden). Domstolen gick därefter in på frågan om lagringen varit nödvändig i förhållande till dess ändamål. Domstolen fann på denna punkt att ingen kränkning har skett vad avser den första klaganden, då den varit nödvändig för att förebygga brott mot henne. Däremot hade lagringen av uppgifter i fråga om övriga klaganden inte varit proportionerlig och därför skett i strid med konventionen.

I fråga om klagande 2. och 5. hade lagringen inte varit proportionerlig i förhållande till deras politiska aktiviteter. Enbart medlemskap i en politisk organisation, KPML (r), hade heller inte i sig utgjort tillräcklig grund för att förvara den information som lämnats ut till klagandena 3. och 4. När det sedan gäller vägran att lämna fullständig information till klagandena om samtliga eventuella uppgifter som lagrats om dem hade enligt domstolen ingen kränkning av konventionen förelegat på denna punkt, då vägran att upplysa klagandena om förekomsten om all eventuell övrig lagrad information om dem skett för att skydda legitima ändamål och fallit inom ramen för statens "margin of appreciation".

Domstolen fann vidare att en kränkning av artiklarna 10 och 11 följde ipso facto genom den av domstolen funna kränkningen av artikel 8. Vad slutligen beträffar artikel 13 fann domstolen att kränkning av denna artikel förelegat i fråga om samtliga klaganden. Domstolen riktade ingen kritik mot domstolarnas handläggning och resonemang. Däremot ansåg domstolen att det var besvärande att Registernämnden och Datainspektionens effektivitet inte hade kunnat beläggas.

Klagandena kunde inte heller anses ha haft direkt tillgång till ett rättsmedel med befogenhet att besluta om radering av de uppgifter som lämnats ut till dem som bedömts konventionsstridiga. Dessa brister sedda i sin helhet kunde inte anses vara förenliga med konventionens krav på tillgång till ett effektivt rättsmedel i konventionens mening. I ersättningsdelen ansåg domstolen att klagandena i varierande utsträckning utsatts för ångest och stress genom lagringen av uppgifter.

Klaganden 1. tilldömdes 3000 Euro, klagandena 2. och 5. 7000 euro vardera och klagandena 3. och 4. 5000 euro vardera. Slutligen utdömdes rättegångskostnader om 20 000 Euro.

Kontakt

Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt, Utrikesdepartementet
Telefon 08-4051000

Dom eller beslut?

Europadomstolen avgör mål genom dom eller beslut. En dom innebär att målet är prövat i sak, det vill säga att domstolen tagit ställning till själva klagomålet. Ett beslut innebär att målet avgjorts på formella grunder, till exempel att klagomålet avvisats på grund av att frågan inte först prövats rättsligt på alla sätt om är möjliga i Sverige.

Laddar...