Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2007-02-13) i målet Evaldsson m.fl. mot Sverige

Publicerad 13 februari 2007

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• Evaldsson m.fl. mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Bakgrunden till målet var i korthet följande. De fem klagandena är byggnadsarbetare, som under tiden 3 mars 1999-30 juli 1999 var anställda av byggnadsföretaget LK Mässinteriör AB ("företaget"). Företaget var medlem i Byggindustrier och bundet av kollektivavtal slutet mellan Byggindustrier och Svenska Byggnadsarbetareförbundet ("Byggnads"). Den lokala fackföreningen var Byggettan. Klagandena var inte fackligt anslutna. Enligt kollektivavtalet hade Byggettan rätt till granskningsarvode motsvarande 1,5 % av de anställdas löner. – Den 12 januari 1978 hade avtal slutits mellan Byggindustrier och Byggnads av innebörd att en anställd som var medlem i annan fackförening på begäran kunde bli undantagen från granskningsarvodet (dock inte i fall av tekniskt mätningsarbete). Sedan tvist uppstått om avtalets tolkning förliktes parterna den 29 februari 2000 med verkan att 1978 års avtal skulle anses gälla alla anställda som var medlemmar i andra fackföreningar. Lokalt avtal mellan företaget och Byggettan om lönegranskning hade slutits den 22 maj 1991. – Klagandena begärde att få bli undantagna från systemet med lönegranskning. Företaget gick med på det och erlade därför inte granskningsarvoden till Byggettan. Den senare krävde emellertid att arvoden betalades också för klagandena och resultatlösa lokala förhandlingar ägde rum den 23 mars och den 19 april 1999. Centrala förhandlingar hölls utan resultat. Byggindustrier anhängiggjorde därefter talan inför Arbetsdomstolen ("AD") under hänvisning till att företaget inte varit skyldigt att göra avdrag för granskningsarvoden på de oorganiserade anställdas löner; tvärtom skulle detta ha varit oförenligt med deras negativa föreningsfrihet. I dom den 7 mars 2001 ogillade AD kärandens talan.

Klagandena gjorde inför Europadomstolen gällande

1. att uttagandet av granskningsarvodet stridit mot deras negativa föreningsfrihet, eftersom det var liktydigt med en påtvingad fackföreningstillhörighet och bidrog till att bekosta Byggettans allmänna verksamhet,
2. att de mot sin vilja genom löneavdragen tvingats stödja Byggnads politiska och ideologiska program,
3. att de diskriminerats dels jämfört med anställda anslutna till andra fackföreningar och som kunde medges undantag, dels jämfört med anställda som var medlemmar i Byggnads och som därför kunde påräkna hjälp av Byggnads i händelse av tvist om lönen,
4. att deras äganderätt kränkts genom uttagandet av granskningsarvodena som löneavdrag samt
5. att, när det gällde skyddet för äganderätten, de diskriminerats jämfört med medlemmar i Byggnads och jämfört med medlemmar i andra fackföreningar.

(Inledningsvis var även Sveriges Byggindustrier klagande i målet men dess talan avvisades av domstolen i beslut den 28 mars 2006.)

I sina domskäl konstaterade domstolen att uttagandet av granskningsarvodena genom löneavdrag innebar att de fem klagandena frånhänts egendom, att detta varit lagenligt men att en kränkning av egendomsskyddet likväl ägt rum eftersom åtgärden inte kunde anses stå i proportion till de allmänna syften som systemet med den kollektivavtalsskyddade rätten att debitera ut avgiften avsåg att skydda. Staten ansågs här ha en positiv skyldighet att skydda klagandenas intressen. Domstolen fäste härvid stort avseende vid att det inte gått att reda ut hur de ifrågavarande granskningsarvodena i praktiken användes av fackföreningen och att klagandena inte haft full insyn i detta. För den konstaterade kränkningen tillerkändes klagandena ett ideellt skadestånd om 5 000 euro vardera samt ersättning för rättegångskostnader. Domstolen fann det inte nödvändigt att pröva övriga klagomål med hänsyn till bedömningen av äganderättsfrågan.

Den svenske domaren var skiljaktig på så vis att hon, av de skäl domstolen anfört till stöd för sin bedömning att en kränkning av egendomsskyddet ägt rum, ansåg att en kränkning av den negativa föreningsfriheten i stället hade bort konstateras, bl.a. med hänsyn till de relativt små belopp som klaganden frånhänts.