Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2010-07-02) i målet N. mot Sverige

Publicerad 02 juli 2010

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• N. mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Klaganden reste tillsammans med sin make in i Sverige i augusti 2004 och ansökte om asyl. Som grund för ansökan anfördes bl.a. att maken blivit arresterad och utsatt för dödshot p.g.a. sin politiska verksamhet och att klaganden, genom att arbeta som lärare för kvinnor, gjort ett politiskt ställningstagande som uppfattades som kontroversiellt. Efter att de inhemska instanserna avslagit klagandens ansökan framkom att hon ansökt om skilsmässa från sin man. Detta åberopades inför svenska myndigheter men klaganden beviljades inte någon ny prövning av sin ansökan.

Därefter vände sig klaganden till Europadomstolen och gjorde därvid bl.a. gällande att hennes släktingar i Afghanistan uppgett att de inte längre ville ha kontakt med henne med anledning av att hon numera separerat från sin make. Hon åberopade även ett intyg av en svensk man i vilket det uppgavs att han och klaganden haft ett förhållande under en tid och att de bott tillsammans sedan april 2009.

Europadomstolens domskäl kan sammanfattas enligt följande. Kvinnor i Afghanistan löper särskild risk att bli utsatta för behandling i strid med artikel 3 om de anses bryta mot rådande sociala normer. Enligt domstolen kan klaganden uppfattas ha gjort detta redan genom att ha vistats i Sverige sedan augusti 2004. Av större betydelse var dock klagandens uttalade vilja att leva åtskild från sin make, som Europadomstolen – bl.a. med hänsyn till att klaganden ansökt om skilsmässa och att hon obestritt påstått att hon inte haft kontakt med sin make under flera års tid – bedömde vara allvarligt menad (real and genuine). Europadomstolen beaktade även viss landinformation om vad ensamstående kvinnor löper för risker i Afghanistan. Vidare tog domstolen fasta på att det inte framkommit någon information som gav upphov till starka skäl att ifrågasätta klagandens uppgifter om att hon inte haft kontakt med sin familj på nästan fem år, vilket i sig gav stöd till hennes påstående att hon saknade ett socialt nätverk i hemlandet. Med hänsyn till dessa omständigheter ansåg Europadomstolen att det förelåg en välgrundad anledning att anta att klaganden, om hon utvisades till Afghanistan, löpte ett flertal kumulativa risker att utsättas för behandling som omfattas av artikel 3 i konventionen, härrörande från hennes make och dennes familj, hennes egen familj och det afghanska samhället. En verkställd utvisning av klaganden skulle därför utgöra en kränkning av artikel 3. Europadomstolen avslog klagandens yrkande om ideellt skadestånd. Domen vann laga kraft den 20 oktober 2010. Migrationsverket har därefter beslutat att bevilja klaganden permanent uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen.