Artikel

Gudmund Erling om krisarbete, tro och uppdraget som präst i utlandsförsamling

Publicerad 10 maj 2016

När Gudmund Erling får frågan varför han gärna arbetar för Svenska kyrkan utomlands kommer svaret snabbt.
- Vad kyrkan kan bli utomlands är fascinerande. Det är mer än "bara" en kyrka och det är spännande att man kan hamna i så mycket variation och oväntade situationer. Många upplever att mötet med kyrkan är så positivt och att få vara med om det är enastående.

• 

  Att arbeta för svenska kyrkan utomlands är väsensskilt från en vanlig tjänst i Sverige, berättar Gudmund Erling, präst i Svenska kyrkans Brysselförsamling. - Det blir en kombinerad kyrka och prästgård med en hemmakänsla och atmosfär utan den distans som lätt uppstår i Sverige där man reser in till arbetsplatsen.

  Foto: Sveriges EU-representation/Anna Lund

• 

  Relationerna mellan Svenska kyrkan i Bryssel och svenska statens representanter i Belgien har fördjupats. Gudmund Erling och EU-representationens ambassadörer Anders Ahnlid (t v) och Åsa Webber (t h) liksom Sveriges bilaterala Belgienambassadör Maria Lundqvist träffades nyligen för att diskutera den gemensamma krisberedskapen och lärdomar i arbetet med anledning av attentaten 22 mars.

  Foto: EU-representationen/Beatrice Holmlund

Samma jobb men annorlunda

Gudmund Erling flyttade till Bryssel från Singapore för snart två år sedan tillsammans med sin fru Mia och deras två barn.

- Bryssel var egentligen inte planerat, men när vi fick en förfrågan om att komma hit kändes det som ett bra och intressant alternativ. Och så var vår dotter redan i Frankrike, berättar Gudmund Erling som tidigare varit församlings- och universitetspräst i Göteborg och som helst ägnar fritiden åt sportcykling och andra friluftsaktiviteter med familjen.

Att arbeta för svenska kyrkan utomlands är väsensskilt från en vanlig tjänst i Sverige. Utsänd personal bor ofta i kyrkobyggnaden med följden att privatliv och arbete flyter samman på ett annat sätt än hemma.

- Det blir en kombinerad kyrka och prästgård med en hemmakänsla och atmosfär utan den distans som lätt uppstår i Sverige där man reser in till arbetsplatsen, berättar Gudmund Erling medan kyrkan kombinerade café och restaurang fylls med folk och ljudnivån stiger.

Det är onsdagseftermiddag och snart dags för en av de mest välbesökta aktiviteterna – sångstunden för barn dit många föräldrar kommer för att barnen ska få sjunga och leka på svenska.Kyrkans körer är också populära. Barnkören har haft ett 45-tal deltagare i många år.

"Ung i Bryssel" vänder sig åldergruppen 20-25 år.
- Antalet som kommer är inte så stort men de som kommer är väldigt regelbundna och det är en grupp vi värnar mycket om, säger Gudmund Erling.

Just nu ökar antalet äldre svenskar i Brysselområdet. Många som kom hit under 1990-talets EU-invandring närmar sig nu pensionen och står inför valet att bo kvar eller försöka hitta tillbaka till en tillvaro i Sverige.

- Det är frågor som ofta kommer upp när man levt här med socialt nätverk, arbete och barn som har blivit stora. När detta blir frågor för folk i församlingen så blir de också kyrkans frågor. I främst Waterloo finns svenskar som kom hit redan på 1960- och 70-talen och börjar bli till åren. Dem försöker vi komma ut och besöka.

Kyrkans insatser efter terroristattentaten

Att Svenska kyrkan utomlands har en viktig roll vid kriser och katastrofer har visat sig många gånger när det oväntade och ofattbara sker. För Brysselförsamlingen blev det tydligt i samband med attentaten 22 mars.

Samtidigt som det fanns en vardag med ordinarie program och påskhelg erbjöd kyrkan stöd till människor som drabbats på olika sätt.

- Vi mötte väldigt olika slags behov. Under dagarna direkt efteråt handlade det om att kunna möta människor i chock och sedan om att finnas där som stöd i sorgearbetet för dem som drabbats hårt personligen, berättar Gudmund Erling.

Bland annat åkte kyrkans personal ut till uppsamlingsplatsen vid flygplatsen. Kyrkan höll öppet längre än vanligt och gav strandsatta resenärer en plats att lösa hemfärden från. Bland besökarna fanns svenskar som råkat befinna sig vid Maalbeeks tunnelbanestation som delade med sig av vad de varit med om.

En stärkt krisberedskap

- Svenska Kyrkans samlade erfarenhet av kriser och katastrofer utomlands är omfattande men det är första gången som kyrkan i Bryssel är direkt involverad i ett krisarbete av det här slaget, säger Gudmund Erling.

Han förklarar att Svenska kyrkan har en krisplan och att församlingarna i utlandet till viss del kan luta sig mot kyrkans kansli i Uppsala som erbjuder pressjour och andra funktioner och även har expertis som är redo att åka ut. Kyrkan samarbetar med andra skandinaviska församlingar och ingår i en större beredskap tillsammans med bland annat utrikesdepartementet.

- Det goda som har skett för oss är att vi har fått fördjupade relationer med människor inom svensk förvaltning här i Bryssel. Skulle det ske något igen så har vi en stark bas att jobba utifrån.

Med en stark bas menar inte bara Gudmund Erling det organisatoriska samarbetet utifrån en beredskapsplan.

- Jag är rörd över de kontakter som vi har fått, att man kan visa sig mänsklig tillsammans och att det kan bli så tydligt i en situation när man egentligen är sin profession, resonerar Gudmund Erling.

Årets påskgudstjänst: "Det fanns en uppkäftighet i rummet"

Några dagar efter attentaten inföll påskhelgen med sedvanlig gudstjänst på påskdagen för att fira kristendomens viktigaste dag – Jesus uppståndelse.

- På påskdagen ska det jublas men jag har inte riktigt varit där. Jag har haft svårt att känna och förankra detta i mig själv. Min tro har bottnat i långfredagen med en Gud som tar på sig sorg och smärta och delar övergivenheten. Det är en tro som har burit mig genom livet.

Men årets påskdag som hade fler besökare än vanligt blev en annorlunda och stark upplevelse.

- Det fanns en uppkäftighet i rummet att nu ska vi kämpa och ta ansvar. Jag kände att det fanns en vilja att sjunga påskdagens psalmer om glädje och om att livet ska segra och kärleken till den här världen som vi ju älskar. För mig är tro relationell och uppstår i livet vi lever och nu blev det verkligen så, reflekterar Gudmund Erling.

Kontraktstiden för en utlandstjänst är normalt fem år. Basen i Sverige är Göteborg men Gudmund Erling skulle gärna återvända till Afrika och Etiopien på uppdrag av kyrkan om möjligheten fanns.

Han avslöjar att han fortfarande behärskar en blandning av amharinja och tigrinja - två av Etiopiens många språk.

Men franskan - hur går det med den?

- Jo, det går bättre och bättre. Jag har lektion med en privatlärare en gång i veckan och försökte senast förklara vad jag predikade om söndagen innan men jag inte helt säker på att hon förstod vad jag försökte säga.

Om Svenska kyrkan i Bryssel:

Kyrkan drevs till en början som sjömanskyrka i Antwerpen men flyttade till Waterloo då många svenskar bosatte sig där eftersom det också är hemort för skandinaviska skolan. 2007, flyttade kyrkan till Avenue de Gaulois 35 vid Cinquantenaire-parken.

Utöver Gudmund Erling, är kyrkomusiker Gunnar Gillfors och församlingspedagog Maria Ås utsända från Sverige. En husmor och en ekonom är lokalanställda på heltid respektive halvtid. Frivilliga krafter är en förutsättning för att kyrkan ska fungera. Serveringen och frivilliga medlemsavgifter är viktiga inkomster för att hålla verksamheten rullande.

Församlingen är inte i närheten av de riktigt stora utlandsförsamlingarna i exempelvis London och Oslo. Men som Europas huvudstad är Bryssel prioriterat av Svenska kyrkan.  

Producerat av EU-representationen