Nyfikenhet som kompass – vägen till diplomatprogrammet
Publicerad
Joe Philipp Kassem gick diplomatprogrammet under vårterminen 2025 och arbetar i dag vid Utrikesdepartementets enhet för internationellt utvecklingssamarbete. Här berättar han om sin bakgrund, ansökningsprocessen och vad som, enligt honom, gör utbildningen och yrket så unikt.
Joe-Philipp hade varit ute på arbetsmarknaden ett antal år innan han sökte till diplomatprogrammet.
– Efter mina studier i statsvetenskap och juridik vid Lunds universitet började jag som Blue Book‑trainee på EU‑kommissionen: en väldigt bra start på yrkeslivet som gav mig möjlighet att se mycket intressant i Bryssel. Därefter jobbade jag på EU‑kommissionens representationskontor i Stockholm för att sedan arbeta som handläggare på Migrationsverket med anknytningsinvandring under ett intensivt år.
Han förklarar att han på grund av familj och karriär sedan valde att byta riktning för karriären. Det innebär en flytt till Tyskland, där han är född och uppväxt.
– Jag läste en Master of Business Administration med ett år på Copenhagen Business School och ett år på Technical University of Munich. Efter studierna jobbade jag som konsult inom public affairs i en EU‑kontext under ett antal år.
Vad fick dig att söka diplomatprogrammet och hur var ansökningsprocessen?
Det var när Joe-Philipp var på semester som han kom till skott och sökte till diplomatprogrammet.
– Jag har alltid funderat på och hört mycket om diplomatprogrammet. Den initiala tanken var att statistiken för att bli antagen talade emot mig, men jag bestämde mig ändå för att söka. Jag har nog alltid sett mig som en äventyrare och är intellektuellt nyfiken på allt från politik till kultur. Att få betalt för att arbeta med det man tycker är roligt är ju fantastiskt!
Joe-Philipp genomförde ansökan från utlandet, vilket medförde vissa komplikationer. I slutändan tycker han att det är en tuff men rättvis och väl genomarbetad ansökningsprocess.
– Jag var tvungen att resa till Stockholm flera gånger under ansökningsperioden eftersom det krävs fysisk närvaro. Det är en gedigen process med många moment, och man behöver orka med en lång period av osäkerhet över huruvida processen leder till att man blir antagen.
Hur förberedde du dig inför antagningen, och vad tror du att du haft mest nytta av sedan innan?
Han förklarar att man inte kan förbereda sig för allt som kan komma på proven samt att han tror på en avslappnad inställning till förberedelserna.
– Mitt mål var aldrig att kunna saker som valutan i Bolivia eller viken som är den längsta floden i Sydasien. Jag avsatte ungefär en timme varje morgon för att fundera på vilka frågor jag själv hade ställt om jag gjorde skrivprovet. Jag tittade också på gamla prov och försökte svara på frågor som kommit under tidigare provtillfällen. Under min ansökningsperiod var Nato‑inträdet aktuellt, så jag lade mycket av mitt fokus där.
Arbetslivserfarenheten som konsult är något som Joe-Philipp betonar som en högt värderad erfarenhet. Han menar på att det liknar generalistyrket på många sätt.
– Inom konsultyrket är du inte alltid expert på det kunden vill ha eller behöver. Trots att jag arbetar med EU‑samordning i dag så hamnar jag ofta i situationer där jag jobbar med olika frågor utan att ha tid att läsa in mig i en vecka.
Hur skulle du beskriva programmet i praktiken?
Han beskriver programmet som helt fantastiskt. Det fanns toppar som såklart står ut men hela programmets utformning beskrivs som unikt och givande.
– Man får möjlighet att möta människor som, inom allt från försvar och näringsliv till kultur och handel, på olika sätt bidrar till Sveriges internationella relationer. Under en och samma vecka träffade vi överbefälhavaren på Högkvarteret, talmannen i riksdagen och kronprinsessan på det Kungliga slottet. Det anser jag vara svårt att slå! Att lyssna på så många experter inom sina områden är väldigt inspirerande. Det var också många resor: vi fick åka till norra Sverige, Finland, Lettland och Belgien.
Vem rekommenderar du att söka till programmet?
Joe-Philipp menar att värdet i diplomatprogrammet ligger i att det inte består av personer med exakt samma bakgrund, utbildning eller uppväxt.
– Det kommer alltid vara många statsvetare, jurister och nationalekonomer som söker, så det vore kanske bra med fler som är utbildade ingenjörer, har jobbat inom finans eller kommer från andra yrken och erfarenheter som i dag är mindre representerade.
Finns det någon vanlig missuppfattning om programmet eller yrket som du vill slå hål på?
Joe-Philipp tror att många har en uppfattning av vad en diplomat gör på en utlandsmyndighet. Det som ofta framstår som mindre självklart är vad man gör när man är placerad i Stockholm.
– Man jobbar i Stockholm under en längre period innan man åker ut, vilket är bra – man lär sig mycket om UD, Regeringskansliet och hur allt fungerar.
Vad var mest givande med utbildningen?
Tydligt under hela intervjun är att Joe-Philipp värderar gemenskapen bland kollegorna under utbildningen väldigt högt.
– Den tiden man tillbringar tillsammans med personer som blir ens framtida kollegor skapar en otrolig gemenskap som man bär med sig ut i arbetslivet.
