Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2003-06-24) i målet Allard mot Sverige

Publicerad 24 juni 2003

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• Allard mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Bakgrunden till målet var rivningen av klagandens hus genom myndigheternas försorg. Huset låg på en skärgårdsfastighet som klaganden samägde med släktingar. De senare gjorde gällande att huset uppförts utan deras samtycke och yrkade inför domstol att det skulle rivas. Ett flertal processer med olika partsställningar följde i spåren av rättegången rörande rivningen av klagandens hus, bl.a. en rörande fastighetsbildning i syfte att fastigheten skulle klyvas och att det markområde där huset låg skulle tilldelas klaganden. En dom med innebörd att klagandens hus skulle rivas vann så småningom laga kraft. Klagandens yrkande om att verkställigheten av den domen skulle vilandeförklaras i avvaktan bl.a. på att fastighetsbildningen blev klar avslogs. Sedan huset rivits genom kronofogdemyndighetens försorg meddelade fastighetsdomstolen dom i klyvningsfrågan och klaganden tilldelades en tomt där det rivna huset hade stått. Inför Europadomstolen gjorde klaganden bl.a. gällande att hennes rätt till egendomsskydd kränkts i strid mot artikel 1 i konventionens första tilläggsprotokoll.

Domstolen konstaterade inledningsvis att klaganden berövats sin egendom, att åtgärden hade tjänat ett allmänt intresse (upprätthållandet av principen om samtycke från samägarnas sida) samt att rivningen skett i enlighet med inhemsk lag. Rivningen var emellertid, enligt domstolens uppfattning, inte proportionerlig, eftersom den under omständigheterna hade inneburit alltför stora konsekvenser för klaganden. I sin bedömning vägde domstolen in att hovrätten meddelat beslut i verkställighetsfrågan en dag innan en frist för klaganden att komplettera sin talan gick ut. Vidare hade den faktiska rivningen påbörjats redan innan hovrätten fattade sitt beslut. Dessutom hade fastighetsbildningsprocessen fortfarande pågått när Högsta domstolen tog slutlig ställning i rivningsfrågan. Kort tid därefter rekommenderade Lantmäteriverket att en tomt skulle läggas ut för klagandens räkning där hennes hus då ännu stod. En kränkning av artikel 1 i det första tilläggsprotokollet konstaterades. Klaganden tillerkändes ekonomiskt skadestånd med 100 000 euro och ersättning för rättegångskostnader.