Nedrustning, icke-spridning och exportkontroll

Uppdaterad

Nedrustning- och ickespridningsarbetet handlar om att reducera och eliminera massförstörelsevapen, motverka att dessa vapen sprids samt kontrollera och ibland helt förbjuda även konventionella vapen. Arbetet bygger på internationella regelverk. Exportkontroll sätter upp regler för export av krigsmateriel och av produkter som kan användas för både civila och militära syften.

Kärnvapen

Nedrustning och icke-spridning av kärnvapen är en central utrikes- och säkerhetspolitisk prioritering för regeringen. Detta har sin grund i att varje form av användande av kärnvapen skulle leda till ett enormt mänskligt lidande och massiv förstörelse. Det globala säkerhetsläget har på senare år försämrats och spänningarna mellan kärnvapenstater har ökat. Detta har ökat risken för att kärnvapenanvändning. Samtidigt har respekten för multilateralism och en regelbaserad världsordning minskat, vilket bidragit till ett försämrat internationellt samtalsklimat. Regeringen oroas över denna negativa utveckling.

Regeringens arbete för att åstadkomma en kärnvapenfri värld bedrivs inte minst inom ramen för Icke-spridningsfördraget (Non-Proliferation Treaty - NPT). Fördraget, som trädde ikraft 1970, utgör hörnstenen i det multilaterala ramverket för global nedrustning och icke-spridning av kärnvapen. Det är inom ramen för NPT som de erkända kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike) har gjort rättsliga och politiska åtaganden, däribland åtaganden om nedrustning. Icke-kärnvapenstaterna har samtidigt åtagit sig att inte skaffa kärnvapen.

Sverige har under lång tid engagerat sig för att länder ska genomföra sina åtaganden inom NPT fullt ut. Detta gäller inte minst kärnvapenstaterna som har ett särskilt ansvar. Som ett led i detta arbete lanserade regeringen i juni 2019 Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning i samband med ett ministermöte i Stockholm. Syftet med initiativet, som samlar 16 icke-kärnvapenstater med ett konstruktivt nedrustningsengagemang, är att åstadkomma politiskt tryck och konkreta framsteg vid NPT:s nästa översynskonferens. I februari 2020 i Berlin genomfördes ett andra ministermöte inom ramen för initiativet, under värdskap av Tysklands utrikesminister Heiko Maas och utrikesminister Ann Linde. Vid mötet antogs en ministerdeklaration och ett paket med förslag om konkreta åtgärder som bedöms möjliga att genomföras även i  rådande säkerhetspolitiska klimat och som skulle kunna bana väg förmer substantiella steg på nedrustningsområdet. Övriga statsparter till NPT har därefter bjudits in att stödja och ansluta sig till förslagen. Med anledning av Covid-19 har översynskonferensen senarelagts till 2021.

FN:s kärnvapenförbudskonvention är ett separat nedrustningsinstrument som framförhandlades under 2017. Regeringens ställningstagande att inte underteckna konventionen gjordes mot bakgrund av de brister i själva konventionen som Sverige påtalade och, utan framgång, sökte åtgärda under förhandlingen. Sverige avser dock bli  observatör till konventionen när den träder i kraft 2021.

Sverige stödjer det internationella atomenergiorganet IAEA:s viktiga arbete för att motverka att kärnämne och kärnteknik sprids för annat än helt fredliga syften. Under perioden september 2019 – september 2020 var Sverige för första gången  ordförande för IAEA:s styrelse, vilket ytterligare understryker det svenska engagemanget. Sverige är också aktivt i IAEA:s arbete med att höja säkerheten kring kärnteknologi och kärnämnen (kärnsäkerhet) och förhindra spridning till exempelvis terrorister (nukleärt strålskydd). Sverige har ratificerat avtalet om ett fullständigt kärnvapenprovstopp, CTBT, som förbjuder alla provsprängningar av kärnvapen. Sverige arbetar för att CTBT ska kunna träda i kraft, vilket kräver att ytterligare åtta stater ansluter sig. Sverige stödjer provstoppsavtalets organisation CTBTO och dess internationella övervakningssystem mot kärnvapenprov, IMS, som redan är i funktion.  Sverige bidrar även till olika ansträngningar för att stärka det internationella samfundets möjligheter att verifiera olika former av kärnvapennedrustning.

Kemiska och biologiska vapen och vapenbärare

De senaste årens användning av kemiska vapen i Irak, Malaysia, Storbritannien och Syrien utgör ett allvarligt hot och drabbar ofta civila. Som statspart till den internationella förbudskonventionen mot kemiska vapen (CWC) arbetar Sverige för att dessa urskillningslösa attacker ska upphöra. Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) tillser att CWC efterlevs. Sverige stödjer OPCW i dess arbeta för att eliminera kemiska vapen och förhindra deras spridning och användning. Ett viktigt arbete pågår även för att identifiera de ansvariga för användning av kemiska vapen i Syrien sedan 2013. Sverige, liksom EU, är engagerat i det Internationella Partnerskapet mot straffrihet för användning av kemiska vapen, som strävar efter att ställa dem som är skyldiga till användning av kemiska vapen till svars.

Det är också viktigt att förebygga att biologiska ämnen används som vapen. Sverige strävar efter att stärka konventionen om förbud mot biologiska vapen och toxinvapen (BTWC) och att alla världens länder ska ansluta sig till avtalet. Sverige deltar även i kompletterande initiativ som Globala partnerskapet mot spridning av massförstörelsevapen till terrorister och Global Health Security Agenda, som är ett internationellt samarbete mot spridning av smittsamma sjukdomar. Sverige stödjer även FN:s generalsekreterarmekanism för undersökning av påstådd användning av biologiska och kemiska vapen (UNSGM), genom att bistå med teknisk expertis och bidra till utbildning och övningar.

Det är viktigt att även hindra spridning av vapenbärare som kan användas för massförstörelsevapen. Därför är Sverige medlem i Haagkoden mot spridning av ballistiska robotar, liksom i Missilteknologikontrollregimen (MTCR) för exportkontroll.

Konventionella vapen

Vissa typer av konventionella vapen som har setts som särskilt inhumana regleras eller förbjuds genom 1980 års Konvention om vissa konventionella vapen (CCW), däribland t ex brandvapen och permanent förblindande laservapen. En fråga som nu diskuteras inom ramen för denna konvention är möjlig utveckling av fullt autonoma vapensystem (LAWS). Regeringen anser att användning av alla slags vapen, inkl. LAWS, i väpnad konflikt måste ske med full respekt för den internationella humanitära rätten (IHL). Vidare, ser regeringen det som otänkbart att beslut om liv och död delegeras till maskiner. Fortsatta internationella diskussioner om sådana framtida vapen är därför nödvändiga, och Sverige deltar aktivt i dem.

Ottawakonventionen förbjuder truppminor som kan detoneras av en människa. Sverige bidrar aktivt med finansiering och kompetens kring minröjning, riskutbildning och stöd till minöverlevare i flera hårt drabbade utvecklingsländer. År 2012 ratificerade Sverige också konventionen mot av klustervapen, och de svenska lagren av klusterammunition är förstörda.

FN:s generalförsamling antog 2013 ett fördrag för att förbättra staternas nationella kontroll av den internationella vapenhandeln, Arms Trade Treaty, ATT. Avtalet ställer minimikrav på stater att kontrollera legal handel med såväl tunga militära vapen som små och lätta vapen. Det är därmed också ett helt nytt verktyg för att bekämpa illegal och oansvarig vapenhandel, som orsakar stort humanitärt lidande världen över. Sverige är engagerat i arbetet att få ännu fler länder att ansluta sig till ATT och i att bistå dem som ansluter sig i att uppfylla sina åtaganden.

Små och lätta vapen förekommer i de flesta sammanhang där våld används, från terrorism och väpnad konflikt till brottslighet och våld i hemmet. Runt en halv miljon människor världen över dör varje år till följd av detta väpnade våld. Sverige deltar aktivt i FN:s och EU:s arbete för att kontrollera den illegala handeln med dessa vapen, och är pådrivande för att genderaspekten inkluderas i arbetet.

Rymd och rustningskontroll

Rymdverksamheten ökar snabbt och moderna samhällen blir alltmer beroende av rymden. Det har därför blivit allt viktigare att skydda rymdmiljön och att rymdverksamhet bedrivs på ett sätt som är långsiktigt hållbart. Det är också viktigt att förhindra kapprustning och konflikt i rymden och att främja öppenhet, transparens och internationellt samarbete. Sverige deltar i arbetet i FN:s första utskott och nedrustningskonferensen (CD) för att förhindra kapprustning och konflikt och öka säkerheten i rymden. Sverige deltar även i arbetet i FN:s rymdkommitté COPUOS med att bland annat ta fram och implementera riktlinjer för långsiktig hållbarhet i rymdverksamhet. Regeringen presenterade 2018 en nationell rymdstrategi med ett helhetsperspektiv på rymdfrågorna.

Exportkontroll

Exportkontroll sätter upp regler för export av vapen och av produkter som kan användas för både civila och militära syften. Inspektionen för strategiska produkter, ISP, är den myndighet i Sverige som utövar tillsyn och prövar frågor om tillstånd för export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. På ISP:s hemsida finns mer fakta om det svenska regelverket för exportkontroll liksom aktuell information och statistik.

För att förstärka det internationella samarbetet för icke-spridning deltar flera länder i fem internationella exportkontrollregimer: Australiengruppen, Missilteknologikontrollregimen, Nuclear Suppliers Group, Wassenaar-arrangemanget och Zanggerkommittén, Antalet deltagande länder är mellan 35-50 beroende på regim. Sverige ingår i samtliga.

Kontakt

Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
Besöksadress Gustav Adolfs torg 1, Stockholm
e-post till Utrikesdepartementet, via registrator